Till stor del handlade uppsägningarna om protester mot ledningen på grund av dåliga arbetsförhållanden. Matilda Selahn är ordförande för Vårdförbundet på Gotland, och sade i juni:
– Situationen har varit ansträngd en lång tid. Det är tråkigt att människor ska behöva säga upp sig för att arbetsgivaren ska ta situationen på allvar, speciellt i en tid då alla vet att det är otroligt svårt att rekrytera. Jag är mycket oroad över situationen för de som är kvar på avdelningen. Arbetsgivaren har försäkrat att de kommer att vidta åtgärder och arbete med en riskanalys har inletts.
Nu, flera månader senare, är det inte mycket som har förändrats.
– Bemanningsläget är fortfarande väldigt allvarligt ur vårt perspektiv. Det är fortsatt mycket hyrpersonal, och det är långt ifrån stabilt. Vissa saker har hänt. Arbetsgivaren lyssnar nu, men nu vill vi också se att de agerar. Vi väntar på handling helt enkelt. Hur visar arbetsgivaren att vi är värdefulla? Det är specialistsjuksköterskor som jobbar inom den här verksamheten, och det är stor brist på specialistsjuksköterskor. Vill man att de ska stanna behöver arbetsgivaren visa det genom handling, säger Matilda Selahn.
På vilket sätt brister arbetsgivaren? Är det lönerna eller villkoren?
– Det är både löner och villkor. På flera håll på fastlandet provar man andra arbetstidsmått och andra sätt att tänka för att få personalen att orka och stanna kvar. Det finns massor av exempel på hur man skulle kunna göra. Det personalen nu efterlyser är svar på flera frågor. Vi ger er all vår tid och energi, men vad ger ni oss?
Hon säger att lönen så klart är jätteviktig. Och givetvis måste det synas i lönekuvertet om man skaffat sig en specialistutbildning.
– Om behovet av en viss arbetsgrupp finns, som exempelvis operationssjuksköterskor eller narkossköterskor som ju är specialistutbildade, så måste det synas i lönekuvertet. Det kan inte vara att man tjänar samma som tidigare. Då finns inga incitament alls att vidareutbilda sig.
Matilda Selahn säger att Vårdförbundet trycker på för att Visby lasarett ska satsa på sin specialutbildade personal, och att de sedan behåller den.
– Man måste vara rädd om precis varenda person som finns här. Personalen måste känna ett värde i att stanna kvar. För det är ingen lätt arbetsmiljö de befinner sig i.