De många mål som gäller narkotikabrott utgör en betydande del av alla brottmål som tingsrätten på Gotland hanterar. Många av målen, där straffet blir dagsböter, avgörs utan rättegång men narkotikabrotten tar ändå en stor del av tingsrättens resurser.
– Det är en vanlig brottstyp och de är ju en hel del av arbetsbördan här på tingsrätten när det gäller brottmålen. Förra året meddelade tingsrätten drygt 500 domar i brottmål. 208 av dem hade narkotikabrott i rubriken, så det är ju en betydande andel av brottsligheten vi hanterar, säger Johan Arvidsson.
Huvudregeln är att alla brottmål ska avgöras vid en rättegång. Om brottet är mindre allvarligt och påföljden kan stanna vid ett bötesstraff kan rätten utdöma straffet utan huvudförhandling. Då är det vanligt att åklagaren redan från början har meddelat att hen anser att en rättegång inte är nödvändig.
– Det handlar om att det inte ska vara någon muntlig bevisning och att utredningen ska vara sådan att det inte behövs någon rättegång. Det ska inte vara några komplicerade förhållanden, säger Johan Arvidsson.
Men den tilltalade kan alltid begära en rättegång.
– Innan vi avgör ett mål utan huvudförhandling så informerar tingsrätten alltid den tilltalade om att hon eller han kan få en rättegång, säger Johan Arvidsson.
Hur många narkotikabrott som avgörs utanför en rättssal kan Johan Arvidsson inte svara på.
– Men 170 av de drygt 200 domarna gällde ringa narkotikabrott och en hel del av dem har säkert avgjorts utan huvudförhandling.
Straffen för narkotikabrott varierar från dagsböter till mångåriga fängelsestraff, beroende på hur allvarligt brottet anses vara. För bötesbrotten finns en väl utvecklad praxis, berättar Johan Arvidsson.
– När det gäller antalet dagsböter, för ringa narkotikabrott, utgår man i stor utsträckning från sorten och mängden narkotika. Dagsbeloppet, mellan 50 och 1 000 kronor, bestäms efter den tilltalades ekonomi, i princip en tusendel av årsinkomsten.
Det är ganska vanligt att samma personer döms för olika typer av narkotikabrott flera gånger. Men att exempelvis höja straffen för att få dem att inte återfalla i brott är inget Johan Arvidsson förespråkar.
– Jag har svårt att se hur ändrade straff skulle förändra någonting. Det finns ju redan straffskalor som gör det möjligt att göra en nyanserad påföljdsbedömning, säger han.