Malin Persson är undersköterska på Visby lasarett, arbetsplatsombud inom Kommunal och även ersättare i fackets lokala styrelse.
En hundralapp per månad och barn har hon försökt lägga undan. Men nej, det kontot har inte fått ligga orört.
– Jag har varit tvungen att ta av dem till deras födelsedagar. Så till viss del har presenterna köpts för deras egna pengar, kan man säga. När min dotter tog studenten fick hon också betala allt själv, till och med mössan, berättar undersköterskan Malin Persson.
Hon blev ensamstående 2019, med tre barn, varav ett har en autismdiagnos.
– Det blev tufft med bara en lön och jag har behövt hjälp av min pappa varje månad för att klara det. De senaste två åren har det varit ännu svårare, när kostnader för mat, bränsle och boende har skjutit i höjden.
Den fackliga centralorganisationen LO har nyligen satt ihop en rapport om arbetarhushållens situation. En gedigen uträkning kommer där till en nedslående slutsats: Många familjer går verkligen back vid det här laget.
För dem handlar det inte längre om små möjligheter till pensionssparande – de har en minusbudget redan innan sådana avsättningar.
– Vår typfamilj med två barn, villa och Volvo i Alvesta hade före pandemin runt 5 000 kronor över varje månad. 2024 går motsvarande familj back med ungefär en tusenlapp varje månad, om man försöker leva likadant, berättar LO-ekonomen Peter Gerlach i ett pressmeddelande.
Jaha, Alvesta alltså – men Gotland då, som ju är länet med Sveriges lägsta löner? Helagotland bad LO om lokala siffror och resultatet blev det väntade: Typfamiljen går ytterligare några hundralappar minus här.
Framförallt är det posterna boendekostnader och livsmedel som ökat, med flera tusenlappar vardera sedan 2018. Totalt har utgifterna gått upp med över 14 000 kronor i månaden och inkomsten bara med omkring 7 000.
Glappet blir ännu större om man vill åka till fastlandet ibland; färjeprisernas utveckling finns inte med i siffrorna.
– De som redan är på marginalen drabbas hårdast och ännu mer här på Gotland, fastslår LO:s lokala distriktschef Linus Gränsmark.
Lösningarna finns dock i omvärlden, menar han – och då inte bara inom regeringskansliet:
– Det är Riksbanken som håller i räntevapnet. Att de har höjt så mycket är väldigt frustrerande, när vi redan tidigt varnade om vart det här var på väg. Vi behöver göra en omvärldsanalys; behöver vi verkligen ha de här räntorna? Riksbanken är svenska folket svaret skyldig där.
Allt handlar dock inte om dyra lån. Visst skulle den lokala LO-profilen gärna se insatser även från rikspolitikernas sida.
– Regeringen stänger av kranarna till regionerna. I stället vill man sänka skatter, vilket mest de redan rika tjänar på. Vi förespråkar en starkare offentlig sektor som hjälper vanligt folk att ha ett bra liv, säger Linus Gränsmark – som även sitter i regionfullmäktige för Socialdemokraterna.
"Gotlands löneläge gör att vi drabbas hårdast", säger Linus Gränsmark, distriktschef inom LO.
Långt från både Riksbanken och Rosenbad sitter Malin Persson i sin Visbylägenhet. Hon har inte en sådan där typfamilj, enligt den aktuella studiens definition.
Som ensamstående med flera barn är marginalerna ännu mindre. Utan sin pappas hjälp vet hon inte hur vardagen skulle kunna gå ihop.
– Det är han som tycker jag ska ha en bil och betalar för det, annars hade jag inte haft råd. Men vid det här laget vill jag ju själv vara den som kan ge det där lilla extra till mina barn. Jag hoppas kunna det en dag, säger hon.
Lösningen, som Malin Persson ser det? Svaret ter sig självklart:
– Vi måste få upp lönerna, när alla kostnader stiger.
Malin Persson med en av sina katter, i den inburade Visbybalkongen. Hennes yngsta barn har en autismdiagnos, vilket innebär en extra utmaning.