Del 1: Först publicerades en introducerande text, som berättade att Gotland ligger sist bland länen gällande genomsnittlig inkomst.
Samtidigt intervjuades flera fackligt aktiva, bland annat om bristande konkurrens på öns arbetsmarknad: ”Vi straffas för att vi bor på en ö”.
Del 2: Här fick vi ett annat perspektiv, från etnologen Owe Ronström. Han talar om sentida koloniala strukturer, men även om bristen på enad kamp kring ö-lönerna.
Helagotland.se frågade även vad ”personen på gatan” tänker och tycker. ”Det är klart att vi måste få upp lönerna”, svarade till exempel Linda Hertzman Söderstrand.
Del 3: Fredrik Andersson är talangscout och grundare av rekryteringsföretaget 4Potentials. Han ville själv vara med i artikelserien och ser kopplingar mellan dåligt betalt, en gotländsk tystnadskultur – och färjepriserna.
Del 4: Dags för politikerna och arbetsgivarna. Meit Fohlin (S) anser att regionen, som arbetsgivare, gör relevanta lönesatsningar. Men hon är bekymrad över läget rent generellt: ”Ett problem för både individen och samhället”.
Toppolitikern är inte ensam om att se detta som ett utvecklingsproblem för hela ön – men inom näringslivet är låga löner en icke-fråga. ”Jag har inte stött på den frågeställningen”, säger Olle Karstorp, som är Svenskt näringlivs regionchef för Stockholm och Gotland.
Det sista inlägget (åtminstone hittills) är en krönika av mig, Simon Bendelin, som ligger bakom artikelserien. Jag reflekterar kring bristen på godtagbara förklaringar och skäl, gällande varför vi gotlänningar tjänar så dåligt som vi gör.