Över 1 000 hushåll på Gotland har så stora problem med sin ekonomi på grund av alla ökade kostnader att de vänt sig till Svenska Kyrkan för att få hjälp.
Det kom nyligen rapporter från den oberoende sajten Matpriskollen att priset på dagligvaror ökade med 2,1 procent i februari, vilket är den största ökning som uppmätts sedan sajten började mäta 2015. Enligt Helagotland.se:s egen priskoll i Visbys livsmedelsbutiker så har matpriserna ökat med över 3,5 procent mellan november och slutet av februari, och allt detta i kombination med höga elräkningar och räntor gör att många har det tufft ekonomiskt för tillfället.
Maria Ynderdahl arbetar som diakon inom Svenska Kyrkan på Gotland, och hon har den senaste tiden pratat med och även gjort hembesök hos många av de gotlänningar som hört av sig till kyrkan för att få hjälp med att få pengarna att räcka till, något som P4 Gotland var först att rapportera om.
– Jag skulle säga att det är över1 000 hushåll på Gotland som har det tufft ekonomiskt i nuläget, och det är betydligt fler än vanligt. Det är mellan en och fem personer som hör av sig till oss dagligen och vill prata om sin ekonomi, säger Maria Ynderdahl.
Hon berättar att hon och hennes kollegor inom diakonin pratar med alla som hör av sig, och att de går igenom vad som är möjligt att göra i varje enskilt fall.
– Vi tittar på inkomster och utgifter, och därefter pratar jag och mina kollegor ihop oss och gör en bedömning. Om någon ligger under existensminimum så har man rätt till en matkasse, och hur stor den är beror på hur många det är i familjen.
Maria Ynderdahl säger att det till och med är så att vissa inte ens har mat för dagen.
– Ja, så illa är det. Jag har pratat med föräldrar som ser till att ge sina barn mat, men som måste prioritera bort sig själva av ekonomiska skäl. Många barnfamiljer har också svårt att köpa blöjor och välling, som har stuckit iväg ordentligt i pris.
Hur mår personerna som ni pratar med?
– Det är mycket ångest kring hur man ska klara sig. Och det är inte bara barnfamiljer som har den ångesten, utan det är personer i alla åldrar, med och utan barn, som har det tufft.
Hur är det för er att möta den här ångesten?
– Det är tufft. Man har ju verkligen en medkänsla med alla dem som har det kämpigt. Men vi möter dem med empati, säger att ”så ska du inte behöva ha det” och hjälper dem att titta på vad det finns för olika lösningar på deras situation.