Per Leino har satt P för sitt yrkesliv, P som i pension.
Han var ute efter något kreativt jobb, där i ungdomen. En konstskola i Stockholm genomgången men nu, i maj 1982, öppnade sig möjligheten att jobba på Gotlands Allehandas sportredaktion.
Och så fick det bli. Pappa Risto, nyligen avliden, arbetade som nattredaktör så yrket var honom känt.
Där och då inleddes den yrkesbana som formellt avslutas vid månadsskiftet men som han avtackats från nu i veckan. Drygt fyra decennier i allmänhetens tjänst.
För tiden på sporten blev bara dryga året – nej, han minns inte sin första stora artikel – innan han gick över till allmänredaktionen.
– Först åtta år som reporter, sedan var jag tio år på nattredaktionen. Det var bra år. Tredagarsvecka, långa pass men i gengäld fyra lediga dagar. Perfekt när barnen var små.
Faktum är att han varit på redaktionens samtliga poster, förutom ledarskribent.
– Så även om det är över 40 år har det aldrig varit statiskt. Omväxlande är nog rubriken jag sätter på hela den här tiden.
I maj 1982 anställdes Per Leino på Gotlands Allehanda, vilket på senare år blivit del av NTM Media och Helagotland. Men nu har han gjort sitt sista arbetspass på företaget.
Som reporter har han träffat människor och besökt platser som annars skulle vara omöjligt. Han har språkat med partiledare, samtalat med konung och drottning, ställt frågor till hög och låg i den egna kommunen.
För det är på Gotland han hållit sig i alla år utan att egentligen ha längtan till något annat.
– Jag är intresserad av den gotländska historien och den gotländska kulturen, jag har trivts bra med att vara på GA.
Per Leino har bakom sig drygt 42 år i den gotländska allmänhetens tjänst.
Under åren har mediebranschen genomgått en total förvandling, från en knattrande Halda till tysta datorer, från papper till det i dag allt dominerande digitala men också till en annan typ av journalistik.
Han säger inte att det var bättre förr, annorlunda, däremot. Och det digitala har sina absoluta fördelar, det når blixtsnabbt över hela världen.
Men han saknar konkurrensen, den stenhårda som fanns mellan GA och GT.
– Den var enbart positiv. Vi gjorde journalistiska bedömningar som inte görs på samma sätt i dag när det främst är sidvisningar som styr innehållet. Bevakningsområdena har också smalnats av, tidigare bevakade vi mycket och brett.
Per Leino avtackades efter 42 år på Gotlands Allehanda och Helagotland med blommor, tårta och sedvanlig löpsedel.
Drygt fyra decennier ska så klart avslutas med prinsesstårta.
En rutinerad reporter går i pension efter sina 42 år på tidningen.
Det nutida sättet att arbeta har inte känts förankrat i honom själv, vilket, förutom att han fyllt 65, varit en orsak till att han nu klivit åt sidan.
– Har man inte motivationen, då ska man nog göra något annat, som han säger.
Det finns dock sådant han kommer att sakna. Som att vara mitt i händelserna, att snappa upp ett korn och omvandla det till journalistik som har betydelse för medborgarna.
– Jag undrar hur länge det kommer att sitta i, funderar han. Det där, du vet, ”det här skulle man kunna göra något av”.
I 25 år tecknade Per Leino den underfundige Varpa-Ville för GA.
Vad han ska ägna sig åt framåt vet han inte. Pappret är blankt, för än finns det, pappret. Nu ska hösten fyllas med innehåll.
– Jag har inget direkt planerat, först ska jag se hur det känns att vara ledig. Men jag måste säga att det känns lite konstigt med alla brev från olika pensionsbolag. Är inte det lite tidigt?
Kanske får han damma av ”Varpa-Ville”, i 25 år tecknade han den underfundige varpakastaren för GA. Men nu är det länge sedan senast.
– Men det har varit fint att använda tecknandet i jobbet med tanke på att det var konstnär jag först ville bli, säger han.
Till sist, Per. Som tidigare konkurrent på GT och numera kollega på Helagotland ber jag att få tacka för de här åren. I drygt 30 har vi tampats och samsats. Gör något fint av dina dagar nu, allt gott, vi säger så.