Precis som för ett år sedan – då strandkrogen Sudersannas stötte på patrull – har strandskyddet gett upphov till eldfängd debatt på ön. Detta efter att länsstyrelsen nekat dispens för en kafévagn vid Fårö fyr och en glasskiosk i Tofta, trots att de varit placerade på samma ställe i många år. Och precis som i fjol är politikerna i de större partierna rörande överens i grundfrågan: Inte bra.
Håkan Onsjö i Moderaterna:
– Jag är en varm anhängare av tanken att allmänheten ska ha tillgång till stränderna, och privatisering på stränder är ett otyg. Med det sagt måste vi få till någon form av fungerande dialog mellan länsstyrelsen, regionen och allmänheten. För som det är nu går vi inte i takt och det blir svårt att förstå länsstyrelsens bedömningar, säger han.
En kiosk skulle snarare kunna förbättra tillgängligheten, menar Håkan Onsjö.
– Näringsverksamheter, som så klart ska ta hänsyn till de regler som finns, medför saker som toaletter, vatten och annan service. Det skapar också incitament att hålla det rent och snyggt på stranden. Jag har så svårt att få ihop det, att en glasskiosk skulle försämra tillgängligheten. Om det finns en möjlighet att bevilja dispens, då måste det ju också bygga på att man ska kunna ta hänsyn till andra faktorer och inte bara följa lagens absoluta bokstav.
Filip Reinhag i Socialdemokraterna är inne på samma linje:
– Det blir mer och mer uppenbart att vi behöver en uppdaterad strandskyddslagstiftning, där man kan väga in ett större helhetsperspektiv i bedömningarna. I synnerhet för besöksnäringskommuner som Gotland, där det finns ett behov av att etablera viss service i närheten av våra stränder, säger han.
Länsstyrelsens ståndpunkt är att man bara följer lagboken, och om man har invändningar ligger det på politiken att stifta nya lagar. Vad kan då våra folkvalda göra åt saken? Där upphör enigheten.
– Ja, det finns ju en proposition på riksdagens bord, och den har Moderaterna med flera motsatt sig. Så vi ser ut att bli kvar med nuvarande ordning, säger Filip Reinhag.
Han syftar på propositionen "En ökad differentiering av strandskyddet", som lagts fram av S, MP och C. Sedan en tid står det klart att denna troligen kommer röstas ner av M, KD, SD och V i riksdagen.
– Det handlar inte om att vi moderater är nöjda med strandskyddet som det är utformat i dag. Vi motsätter oss reformen för att den är halvhjärtad och i praktiken inte någon lättnad alls, fastän framför allt Centern försöker framställa den så. De här fallen på Fårö och Tofta skulle inte bli lättare att lösa bara för att den här propositionen gick igenom, säger Håkan Onjsö.
Filip Reinhag håller inte med.
– Så som jag förstått det skulle detta förslag leda till ett mer differentierat strandskydd, där det finns utrymme för lokala avvägningar. Sen kan jag inte säga hur det påverkar exakt den eller den kiosken, för då handlar det om en domstolsfråga.
Ett av förslagen i propositionen som hänger löst är att dagens så kallade LIS-områden ersätts av "strandnära utvecklingsområden". Tanken är ungefär densamma – att kommunerna ska kunna peka ut platser där man vill tumma på strandskyddet – men att det ska bli lättare i praktiken.
– Att LIS-områdena skulle kunna lösa de här problemen är mer en from förhoppning än en framkomlig väg. Det är svårt att peka ut dem eftersom en rad villkor måste uppfyllas. Sedan är det lika svårt att få beslutet att hålla i en PBL-process (ärenden som omfattas av plan- och bygglagen). Bara för att man pekar ut ett LIS-område innebär det inte att är fritt fram att göra som man vill, säger Filip Reinhag.
Om regeringens reform skulle ha gjort någon skillnad för de ärenden som är på tapeten nu lär vi aldrig få veta, eftersom förslaget med största sannolikhet går om intet. Och inte heller länsstyrelsen sitter inne med facit.
För en tid sedan bad GT Anna-Lena Fritz, avdelningschef vid naturvårdsenheten, att kommentera propositionen och vilka konsekvenser den kunde få för Gotland. Svaret i korta drag: Det vet man inte förrän lagstiftningen prövats i domstolarna.
– Förslaget innehåller både skärpningar och lättnader av strandskyddet. Det skärps på platser med högt bygg- och exploateringstryck, lättas på platser med lågt bygg- och exploateringstryck. Problemet är att det är svårt att veta exakt var gränsen mellan högt och lågt byggtryck går, sa hon då.