Personal oroas över situationen på Visby lasarett.
Under måndagen larmade personal på Visby lasarett om bristande patientsäkerhet och överbeläggning redan dag ett efter sammanslagningen av ortoped- och kirurgavdelningen. Anledningen är som vi tidigare berättat att Region Gotland och Visby lasarett inte har lyckats lösa bemanningen, och varför det inte går att ha alla vårdplatser öppna. Men det är inte bara personalbristen som tynger de anställda på Visby lasarett.
Sedan i fjol saknas korrekt utrustning till ortopeden – närmare bestämt behållare i större storlek för amputerade lemmar. Eller de finns, men personalen får inte använda dem. Det innebär att ben som amputeras – och som ofta fått kallbrand och blivit svarta – nu måste styckas i mindre bitar innan de kan lämna operationssalen. Något som får medarbetare att må riktigt dåligt.
– Ibland händer det att kärlen i benen på patienter inte fungerar som de ska, vilket gör att benet dör. Det går i nekros och blir väldigt svart. Tidigare har man tagit bort benet, amputerat det, och sedan paketerat det i stora containrar eller behållare innan man skickat ner det till bårhuset. Men nu måste det alltså sågas i mindre bitar. Det får inte lämna operationssalen innan det är inslaget, berättar medarbetaren.
Vilka är det som får stå och såga?
– Det är läkare och sköterskor som får såga, ibland tre gånger för att bitarna ska få plats om det är ett ben som till exempel kapats uppe på halva låret. Det är helt makabert, och inte värdigt. Sjukhuset säger bara att man inte längre kan köpa in de större behållarna, säger medarbetaren.
Enligt den anställde brändes kroppsdelarna tidigare på Gotland, men inte längre. Så nu skickas dessa styckade lemmar till fastlandet för bränning.
Genrebild. Personalbrist, vårdkonflikt och besparingar påverkar både patienter och personal, det menar en medarbetare på Visby lasarett.
Det kan ju inte vara bra för någon, vare sig personal eller patient?
– Jag vet att både sköterskor och läkare tycker det är helt makabert, och patienterna har hittills varit ovetandes. Det är ju en tragedi i sig för en del – att mista en kroppsdel. Samtidigt får de ju ofta så ont. Och jag beklagar verkligen att de nu får veta det här. Förhoppningsvis har de kommit över sin process att den här kroppsdelen är förlorad. Men man undrar ju egentligen var gränsen till etik går någonstans? De stora kärlen finns, men vi får inte packa benen i dem som tidigare, säger medarbetaren.
Genrebild. Personal på lasarettet larmar.
När Helagotland frågar sjukhuschefen Anna-Clara Collén om uppgifterna har hon först ingen kännedom om det.
– Jag blev omskakad av frågan faktiskt, och har försökt få klarhet i det. Jag har precis nu fått reda på att man nationellt standardiserat transportkedjan av biologiskt avfall, som exempelvis amputerade lemmar, varför bara kärl med vissa mått får användas. Det får vi förhålla oss till. Enligt uppgift har det inte funnits något alternativ till standardkärl, men vi fortsätter att bevaka frågan, och erbjuds det alternativ med större kärl kommer vi att byta till det, säger hon.
Men oavsett anledning, tycker du själv som sjukhuschef att det här är värdigt?
– Det låter ju väldigt olyckligt, och jag vill helst inte uttala mig i frågan. Men det är olyckligt att medarbetare inte känner sig bekväma med de arbetsuppgifter de får, och jag hoppas verkligen att de pratat med sin chef och diskuterat det här.