Maks Shevchuk bor på Gotland tillsammans med sin fru Iryna, som även hon är tränare för Visbygymnasterna, och deras två barn.
En vecka innan kriget utbröt i Ukraina träffade GT Maks Shevchuk, 32, som bor i Visby med sin fru Iryna och deras två barn.
– Ukrainas regering säger att det inte finns någonting att oroa sig över. Presidenten manar till lugn, att folk inte ska få panik. Men alla vet vad som försiggår, sade han då.
Drygt två månader har gått sedan den intervjun, som gjordes när Ukraina och resten av Europa fortfarande höll andan i väntan på vad som skulle kunna hända. Nu har det hänt.
– Vi försöker att inte titta så mycket på nyheterna för det gör oss så stressade, säger Maks Shevchuk när GT pratar med honom igen.
– Vi har inte gett upp, vi väntar bara på de bra nyheterna, fortsätter han.
Utöver sitt jobb som tränare åt idrottsföreningen Visbygymnasterna arbetar Maks Shevchuk numer även som tolk på Lotsen. Dit kommer alla skolbarn mellan 6 och 19 år som har ett annat modersmål än svenska, innan de lotsas vidare ut till de gotländska skolorna.
– Så jag träffar många av de ukrainska flyktingarna, berättar han.
Just nu finns det på Gotland drygt 150 ukrainska flyktingar som har sökt asyl. Några som dock inte velat fly är Maks föräldrar.
– De vill stanna. De säger att de är ukrainare, de föddes där och de vill dö där.
Maks och hans familj kommer från staden Tjerkasy som ligger precis i mitten av Ukraina. Än så länge har hans hemstad varit förskonad från attacker.
– Men vi vet inte vad som händer där i morgon, eller nästa minut.
Hur skulle du beskriva dina föräldrars situation?
– Den är svår. De har haft mat hela tiden, men nu har de börjat försöka plantera grönsaker. De försöker hålla sig sysselsatta med annat än att titta på nyheterna. Men de blir hela tiden påminda om kriget, larmen går tre till fem gånger om dagen så de måste ofta ta skydd.
Maks Shevchuk gör vad han kan för att hjälpa till på distans. ”Det funkar inte så bra som jag vill, men det är bättre än ingenting.”
Maks är övertygad om att kriget kommer att ta slut – men varken han eller någon annan vet när. Under tiden gör han vad han kan för från Gotland hjälpa sina nära och kära.
– Vi kan inte göra något för lösa situationen, men jag och mina vänner som är här försöker så gott vi kan. Jag har en kusin som är soldat och han säger att de behöver pengar, kläder och mat. Så jag skickar pengar och försöker samla förnödenheter till dem. Det funkar inte så bra som jag vill, men det är bättre än ingenting.