Kan det vara aktuellt med ett sockengemensamt matförråd, som komplement till krismaten därhemma?
På senare år har allt fler börjat intressera sig för civil beredskap. Men det har främst handlat om individen – alltså hur ”preppad” man är i det egna hemmet – eller om stora, viktiga samhällsfunktioner.
Nu har ett unikt projekt dragit igång på Gotland som inriktar sig på en nivå mittemellan.
– Jag satt över kaffet en morgon och funderade på hur vi skulle samla den här kraften, men även kompetenserna, som finns inom beredskap just nu. Jag ville arbeta med socknarna och kom på titeln ”Stark socken”, berättar Maja Allard, beredskapsstrateg och projektledare inom Region Gotland.
Idén togs emot med stor entusiasm. Den blev till ett samarbetsprojekt mellan regionen, länsstyrelsen och nätverket Starkare Gotland genom Röda Korset.
Men det finns redan en hel uppsjö kraftfulla partners också, från räddningstjänsten och polisen till de frivilliga försvarsorganisationerna, Vuxenskolan och kyrkan.
– Många pratar om hemberedskap, men det finns ett behov av att göra något ihop och ett stort engagemang i socknarna, säger Anna Klintbom, lokal verksamhetschef på Röda Korset.
Målet är att fler ska ”kroka arm” på superlokal nivå, för gemensamt klara sig igenom en kris. Men det måste inte handla om något stort, militärt angrepp.
– Det här kan komma människor till nytta även i fredstid, för sådant som strömavbrott har vi ju redan nu, säger Maja Allard.
Arbetet kan även få positiva bieffekter: ”Stark socken ska även bidra till landsbygdsutveckling genom att stärka socknarnas varumärke och öka attraktionskraften för den gotländska landsbygden genom trygghet och gemenskap”, enligt beskrivningen på regionhemsidan.
Samtidigt poängterar projektledaren att det inte ska skapas självständiga mikrosamhällen, det är inte tanken:
– Vi har fortfarande vårt kommunala uppdrag och kommer inte förvänta oss att socknarna klarar sig själva. Däremot vill vi skapa en förmåga att hantera kriser.
Hur går det då till? Jo, det börjar med att samhället anmäler sitt intresse genom någon sammankallande lokal organisation – men det är samtidigt viktig att ”involvera hela socknen”, enligt hemsidan. Alla ska med på tåget, är det tänkt.
Sedan sker en inventering av platsens ”gemensamma möjligheter och förmågor”, men även att man formulerar vilka problem och behov som finns just där.
Några exempel på frågeställningarna: Kan man hämta dricksvatten i socknen? Finns det vissa som har svårare att ha egen matberedskap och hur kan socknen då bidra? Om några blir utan uppvärmning, kan dessa samlas någonstans?
– Om någon bonde har ett eget kraftverk skulle man kunna använda det till olika saker i en kris, exemplifierar Jens Werkander, aktiv inom Starkare Gotland.
– Och har du en grävd brunn som är bra kanske jag kan hämta vatten hos dig, tillägger Anna Klintbom.
Den här typen av brunn är det inte många gotlänningar som har längre. Men behovet att hämta vatten, i hinkar eller dunkar, det kan alltjämt dyka upp ändå.
Efter inventeringen ska åtgärder genomföras för att göra lokalsamhället mer robust, enligt en viss mall och med hjälp av projektets partnerorganisationer.
Sedan ska arbetet redovisas, till själva arrangörerna men även ut till samtliga sockenbor, så att alla får veta hur lokalsamhället nu ”står rustat”.
Slutligen kan utmärkelsen ”Stark socken” delas ut.
Just nu tar man emot anmälningar och förfrågningar har redan börjat inkomma.
Efter att sockenprojektet slutförts finns det även tankar kring de större tätorterna:
– Men där kan det vara andra behov och därför behövs olika lösningar, säger Maja Allard.