De fackligt anslutna som GT har talat med är överens: Det finns ett generellt gotländskt låglöneläge jämfört med fastlandet.
– Ja, tveklöst, säger LO:s distriktschef Linus Gränsmark.
– Min bild är att vi ligger lågt lönemässigt. Att vi hela tiden blir straffade för att vi bor på en ö, menar IF Metalls ombudsman Tony Ekman.
Bland öns offentliganställda finns det grupper som ser ut att få betalt nära rikssnittsnivån. Men det gäller inte alla. Även här är fackrepresentanterna missnöjda:
– Vi har en sämre löneutveckling än våra kollegor på fastlandet och har därför svårt att rekrytera, säger Kommunals sektionsordförande Pia Malmros.
– Våra medlemsgrupper är för lågt lönesatta i hela landet, men sett till regioner som är lika stora så ligger vi ungefär likvärdigt. Här på Gotland ligger vi dock för lågt om vi ser på vilken annan marknad vi konkurrerar med, vilket framför allt är Stockholm, anser Vårdförbundets lokala ordförande Matilda Selahn.
Vad beror då detta på, ur ett fackligt perspektiv? Flera av de vidtalade är inne på samma spår.
– Historiskt sett har vi haft lättare att rekrytera och då har man kunnat hålla nere lönerna. Många har velat bo kvar på ön och har då gått med på en låg lön, säger Pia Malmros.
Sedan stannar man dessutom kvar i många år, enligt Linus Gränsmark:
– Man blir kvar länge hos samma arbetsgivare, vilket i sig får lönerna att stagnera. Mer rörelse på arbetsmarknaden hade troligen drivit upp nivån en del.
Den här lojaliteten kopplar man inte bara till någon slags ”gotländsk inställning”, utan även till bristen på alternativ.
– Vi har ju knappt någon konkurrens inom och mellan branscherna. Visst startas det företag, men det är enmansfirmor, det kommer sällan nya arbetsgivare som faktiskt anställer många. På fastlandet, om du är missnöjd med din situation, kan du alltid börja pendla till grannkommunen, förklarar LO-chefen.
Han anser vidare att detta inte bara är enskilda arbetstagares problem. Det drabbar även företagen, offentligheten, hela ön, i förlängningen.
– Det här är en orsak till vår demografiska utveckling, eftersom ungdomar delvis söker sig bort på grund av lönerna. Inom transport, till exempel, säger de att nyutbildade kan få 10 000 kronor mer på fastlandet direkt, om de flyttar. Det är klart att det lockar, säger Linus Gränsmark.
Med tanke på Gotlands kostnadsläge skulle Pia Malmros gärna få upp lönerna en bra bit över rikssnittet:
– Ja, definitivt. Jag är engagerad i Hyresgästföreningen också och vet hur mycket hyrorna går upp. Politiken måste engagera sig i det här, annars kommer utmaningen att rekrytera och behålla personal bara att bli större.
Hon får bifall av metallaren Tony Ekman.
LO:s Linus Gränsmark är något mer tveksam, kring det här med att politisera frågan:
– Både ja och nej, det här regleras ju av andra faktorer också. Men jag jobbar redan politiskt för en differentiering och utveckling av arbetsmarknaden. Skulle vi till exempel börja tillverka vindkraftverk på ön så är det en framtidsbransch, vilket också skulle påverka löneutvecklingen, anser han.