Josefin Hejdenberg tillsammans med Markus hemma hos systern Johanna, som numer bor i Halla. När GT träffade dem i oktober var de inte säkra på att Markus skulle överleva.
Oktober månad
För 14 år sedan föddes en kull kattungar hemma hos familjen Hejdenberg på Bogegatan i Visby. En av ungarna, som fick namnet Markus, var svår att könsbestämma. När de insåg att det var en hona hade namnet redan etablerats, så hon förblev en Markus.
När Johanna Hejdenberg flyttade hemifrån följde då femåriga Markus med.
– Jag hade bara bott på Gråbo några månader när Markus försvann. Vi satte upp lappar, gjorde inlägg på Facebook och annonserade i tidningen. I över ett år letade vi efter henne. Men med tiden blev vi mer säkra på att hon inte levde, berättade Johanna i oktober.
9,5 år senare kom samtalet från Distriktsveterinärerna i Roma: Katten Markus var vid liv, om än i väldigt dåligt skick. Hon hade hittats utanför Gotlands sjukhem i Visby, varpå upphittaren ringt länsstyrelsen som tagit med katten till veterinären. Där kunde de läsa av Markus öronnummer och söka upp ägaren.
Markus hade hon en stor varböld på halsen och led av svår infektion. När GT träffade Johanna, som nu bor på en hästgård i Halla, och hennes syster Josefin, hade katten kvar dränaget på halsen och hon sov mest hela tiden. Ingen visste då om Markus skulle överleva.
Nu vet vi.
– Det var en väldigt omtumlande vecka. Markus tog det bra, men var väldigt loj och medtagen, berättar Johanna när GT ringer upp henne ett par månader senare.
När GT träffade familjen Hejdenberg och katten Markus i oktober hade hon kvar dränaget på halsen och var mycket svag.
Dagarna efter tidningens besök i oktober var de tillbaka hos veterinären för att ta bort dränaget. Kvar fanns kapseln efter varbölden, som syns än i dag.
– Vi håller koll på den, så att den inte fylls på. I övrigt har Markus inga men eller komplikationer. Hon äter och mår jättebra, hon har börjat gå upp i vikt och blivit starkare, säger Johanna glatt.
I samband med att de fick tillbaka sin fyrbenta familjemedlem fick de också veta att en kock på Gotlands sjukhem matat och tagit hand om Markus under många år.
– Vi har haft lite kontakt, mamma var där för att lämna över en present, berättar Johanna.
Katten Markus hade hunnit bli 14 år när familjen tillslut fick tillbaka henne, efter 9,5 år på vift.
Efter 14 år i Visby har Markus blivit lantis, och hon stormtrivs. Även om hon tröttnat på den friska luften – efter över nio år som hemlös – och ligger helst inne och slappar.
– Jag har haft henne i famnen och gått en promenad ute för och visa henne omgivningen.
En riktig kelgris är hon, Markus.
– Mina andra katter hatar att bli burna, men Markus älskar det. Det bästa hon vet är att ligga på min mage och se tv i soffan. Hon ligger även gärna bredvid hunden, och när vi lägger oss i sängen hoppar hon upp till oss.
Enda gången hon blir lite vresig är när det vankas mat, då fräser hon mot de andra katterna. Vilket inte är så konstigt, efter att ha fått jaga sin mat i över nio år.
Men snart inser nog Markus också det, att maten inte längre är något hon behöver kämpa för.