Miljökonsultbolaget Callunas rapport om väddnätfjärilen på Hejnum hällar har satt fokus på hur betet bedrivs. Området har flera naturreservat och stora Natura 2000-områden. De höga naturvärdena har skapats genom mångårigt bete, påpekar Kjell Nilsson och berättar hur det såg ut på 1980-talet.
– Då var hela området igenvuxet. Det var färre fjärilar och besökare.
I området bedrivs sedan mer än 20 år ett av landets största betesprojekt. 2001 bildades Hejnum hällar ekonomisk förening, som med tre djurhållare och ett tiotal markägare svarar för betet i området. För det får föreningen drygt tre miljoner kronor i miljöersättning.
– Att bedriva betet är kostsamt. Enbart röjningen kostar tre miljoner om året, säger Kjell Nilsson som driver Graute gård.
För tillfället går lamm och nötdjur hemma vid gården. Betet på Hejnum hällar är hårt reglerat, och först den 25 maj får djuren släppas ut där för att beta markerna fram till den 25 september.
Cirka 400 lamm betar på områdets hällmarker, och cirka 300 kor, kvigor och kalvar i våtmarksområdena. Förutom att ha betande djur i området har markägarna röjt sly och buskar. Kjell Nilsson tycker att två decenniers arbete har gett resultat.
– Det finns inga områden som har så hög biologisk mångfald som betade marker. Och det finns fler fjärilar än någonsin tidigare.
Nyligen presenterade miljökonsulterna vid Calluna resultatet av forskning om fjärilar som gjorts i området, på uppdrag av Cementa. Rapporten pekade ut felaktigt bete som det största hotet mot den rödlistade väddnätfjärilen. Området som enligt forskarna sköts felaktigt är 20 gånger större än det område som ett utökad kalkbrott skulle ta i anspråk. Det är en jämförelse som länsstyrelsen tidigare kritiserat, och som även Kjell Nilsson tycker är felaktig.
– Betet ger skrubbsår i naturen, ett stenbrott skärsår som aldrig läker. Med den jämförelsen flyttar man fokus från Cementas planer till betet och fjärilarna, säger han och tillägger:
– Forskarna har tre års studier. Vi har mer än 20 års erfarenhet av bete i området. Det här är ett av Sveriges mest välskötta betesprojekt. Betet ska inte bara gynna fjärilarna. Mycket annat som gynnas av öppna marker lyfts fram i bevarandeplanerna.
Hur markerna betas har förändrats under åren. I början var det för intensivt. Nu betas cirka 600 hektar inom våtmarksområdet. Ytterligare 500 hektar betas tillfälligt eller inte alls. Allt regleras med ett tiotal fållor som styr djuren. 1 000 hektar hällmarksområde betas också där det bland annat finns gott om apollofjäril.
– Numera använder vi lättare köttraser, som Hereford och Angus, säger Kjell Nilsson.
Miljökonsulterna vid Calluna lyfter fram ett problem som även Kjell Nilsson är bekant med. Reglerna om miljöersättning anger hur hårt marken ska betas för att ersättning ska betalas ut. Den nivån stämmer inte alltid överens med den som naturvårdarna anser att betet ska ha för att gynna mångfald och hotade arter.
– Länsstyrelsen har två enheter, en för naturvården och en för lantbruket. Det är lantbruksenheten som svarar för ersättningen och naturvården som bestämmer om vården av områdena. Det blir ett spretigt regelverk, säger Kjell Nilsson och säger att man några gånger fått sänkt ersättning för att områdena inte varit tillräckligt betade.
– Det är inte ett internt problem vid länsstyrelsen. Det är regler som EU beslutar som ligger bakom.