Videon är inte längre tillgänglig
Den här texten skrevs i samband med att systrarna nominerades till Årets gotlänning 2015.
Under drygt 50 utsålda föreställning togs publiken med storm och de fick även lysande recensioner.
– Att mötas av stående ovationer, kväll efter kväll, var magiskt och en enorm nytändning för oss. Det var ju åtta år sedan jag och Marie senast stod på en scen tillsammans, säger Josefin. – Så roligt har jag inte haft under de senaste 20 åren och d et gav oss en möjlighet att vara oss själva efter en del jobbiga år, säger hon.
LÄS MER: Invervju av Magnus Ihreskog "Josefin bröt till slut tystnaden"
– Vi har inte bara blivit GT:s kulturpristagare, nu har vi alltså blivit nominerade som en av kandidaterna till årets gotlänningar. Det är stort, det är verkligen ett ansvar att förvalta, men naturligtvis oerhört smickrande, säger Marie Nilsson Lind.
Båda drivs av en inre kraft att skapa föreställningar som betyder något för de som kommer för att se och lyssna. De vill båda förmedla tankar om livet och båda har numera gott om egna livserfarenheter att ösa ur, både om livets goda och det som varit mindre roligt, ja rent av jobbigt.
Tiden med Ainbusk, att vara en i den sammansvetsade tjejgruppen med rötterna i När, ligger numera åtta år tillbaka i tiden. Det blev som ett ”äktenskap” som aldrig blivit riktigt avslutat och något som fortfarande gnager, även om de är oerhört tacksamma för den tiden.
– Men det har gett oss erfarenheter och på scenen har vi nu hittat något som ingen annan gör och det visade sig att vi har fått en bred publik som lyssnar även om ämnena är de värsta tänkbara, till och med om döden, depressioner och kvinnomisshandel.
Josefin som just nu haltar omkring med kryckor i tillvaron väntar på att få sin värkande höft opererad och i föreställningen gjorde de ingen hemlighet av sina depressioner eller destruktiva relationer.
– Humor är ett underbart hjälpmedel, både för oss själva och för vår publik. Ett sätt för oss att dela våra tankar. Vi har fått så mycket kärlek tillbaka, det är vi enormt tacksamma för, menar Marie.
Meningen var att de redan under den gångna hösten skulle fortsätta att spela ”Systrarna Sisters” i Stockholm, det har hela tiden funnits med i både deras och Länsteaterns planering. Trycket utifrån har funnits, men de har tvingats skjuta spelningarna framåt i tiden.
– Förhoppningsvis spelar vi showen under 2016 på Benny Anderssons Rival, och 2017 är planerna att spela föreställningen på en landsomfattande Riksteaterturné.
Därutöver finns det ytterligare samarbetsplaner med Benny Andersson.
– Tanken är att vi också ska spela in Bennys låtar från ”Systrarna Sisters” på en platta, kompletterade med ytterligare några nyskrivna, säger Josefin.
Däremellan hyser båda en önskan att fortsätta med det egna skrivandet. Var sitt bokprojekt lyser fram mellan raderna även om båda förklarar att ingenting är klart.
– Jag var långt på väg med en bok när jag drabbades av min depression och lade ner hela projektet. Krönikorna i GT satte igång skrivlusten igen och nu vill jag ta upp författandet. Det handlar om att få ihop det lilla med det stora, säger Marie lite hemlighetsfullt.
– Jag föddes på landsbygden och upptäckte världen under den tid då korna försvann och turisterna invaderade ön – en resa i både det stora och det lilla, försöker hon förklara.