De har varit ett par sedan hon var 16 och han var 19 år.
– Det är jättelänge, hela våra vuxna liv. Det är fantastiskt. Så Robert har varit med från början och har smakat på allt, säger bakboksförfattaren och receptkreatören Frida.
Hon har profilerat sig bland hundratusentals följare och läsare med sina bakverk, där kladdkakor får nya smaker, tårtor bakas i långpanna, våfflor får kanelbullesmak och småkakor fylls med godisbitar. Nya varianter läggs ständigt upp i hennes kanaler.
– Jag slutar aldrig att tänka på bakverk och tänker att det här vore gott. Jag kanske kan göra en prinsesstårta som en muffins, eller en dammsugare som är stor som en rulltårta. Jag bara provar i andra former eller mixar ihop två stycken, och det brukar bli väldigt bra.
Hon började med en livstilsblogg som senare blev inriktad på bakning. Veckorevyn hörde av sig tidigt och därefter har hon även bloggat för Amelia och Allt om mat.
– Då kunde jag börja tjäna pengar på det och därifrån har jag jobbat med det på heltid egentligen, säger hon.
Nu driver hon bakbloggen under sitt eget namn, med tillhörande youtubekanal, instagramkonto, facebooksida och nylanserad app. Den tredje bakboken har precis getts ut och hon jobbar med den fjärde. Om en vecka öppnar hon även Fridas fikavagn hemma i Klintehamn. Där hyr paret en stor och central lokal med restaurangkök som ligger intill det kök där de fotar och filmar för sociala medier. De har flera samarbeten med företag och snart kommer även hennes egen linje med produkter.
– Det är så mycket på gång att man nästan vaknar med migrän om morgnarna och att det bara snurrar i huvudet när det blir för mycket, säger Frida och Robert nickar instämmande.
De arbetar tillsammans och det var han som köpte den första systemkameran när bakbloggandet började. De hade träffats något år tidigare när de båda skulle hjälpa till vid en flytt. Frida kom från Örebro, Robert från Avesta och de hade båda släktingar som skulle flytta ihop med sin partner. Det var hennes morbror och hans mamma som skulle gå från särbos till sambos
– Så det var så vi träffades och idag är de gifta. Så min morbror är också din bonusfar, det är jätterörigt men fantastiskt också, säger Frida.
– Och jag känner Fridas kusiner mycket bättre, för det är mina bonussyskon. Så det är väldigt invecklat, tillägger Robert.
Efter ett tag blev de ändå ihop, men fick leva isär.
– Bara veckan efter så flyttade jag till Spanien, berättar Robert som hade skrivit på ett kontrakt med en motorcykeltillverkare där.
Han var redan igång med sin karriär och tävlade i Enduro, fick bra placeringar i såväl SM som VM. Robert satsade på sporten och skadade sig ofta. I Sverige gick Frida på gymnasiet och bakade alltmer.
– Det var någonting jag var bra på och blev bra på också, för att jag bakade så mycket och bara kunde fly in i det. För när man står med en deg tänker man inte på något annat, man måste fokusera på att det ska bli rätt. Det funkar som terapi och det gör det fortfarande, men det var egentligen där det började, berättar Frida.
När hon var barn och tonåring var hennes pappa alkoholist och bakningen blev hennes sätt att hantera det. På senare år har hennes pappa hanterat sitt missbruk, genom att bryta med sitt tidigare liv och flytta till Gotland.
– Idag är han nykter sedan sju år och vi har världens bästa relation, säger Frida som snart flyttade efter.
Nyligen flyttade även hennes mamma hit och hon trivs med att ha föräldrarna nära. När Frida och Robert själva kom till ön hade de länge försökt bli föräldrar själva. De hade gjort en fertilitetsutredning på fastlandet och påbörjade behandling.
– I ett år höll vi på med tabletter, men det blev inget. Då sa de att vi kunde prova IVF, provrörsbefruktning, berättar Frida som fick börja med hormonsprutor för att stimulera äggproduktionen, innan de skulle plockas ut och befruktas.
– Jag var så nervös när vi skulle börja med sprutorna och tänkte att jag inte skulle klara av att ta dem på mig själv, men då sa Robert att det fixar han. Men två veckor innan vi skulle börja med mina sprutor så hade han skadat sig.
Robert hade kört in i ett träd och punkterat lungorna under en tävling. Efter operationen fick Frida ge honom blodförtunnande sprutor och därefter var det hennes tur. Det var smärtsamt för kroppen, men det var annat som gjorde ondare.
– Alla runt omkring oss fick barn så enkelt. Det vara bara graviditetsbesked hela tiden. Det tycker jag var det jobbigaste. Och alla frågade om vi skulle ha barn när vi hade varit tillsammans så länge, berättar Frida.
Det var inte bara omgivningen som undrade, utan även följarna på sociala medier. De enda som visste vad de gick igenom, med flera års ofrivillig barnlöshet, var deras föräldrar.
– Idag ångrar vi att vi inte var öppna med det utåt också, i och med att det är så många som är i samma sits, säger Robert.
– Det hade säkert underlättat för oss också om andra bara visste. Att vi går igenom det här nu och ni behöver inte fråga så mycket. Vi tänkte att det kanske inte ens funkar. Att vi kanske aldrig kommer få barn, säger Frida.
Förutom frågorna kom också kommentarerna. När hennes mage var uppsvälld av hormonbehandlingen var det många som trodde att hon var gravid och gratulerade. Men de sa ingenting. De kände såväl skam som sorg, men hade varandra som stöd och Frida gick in i sin bakning.
En dag stod de ändå där med fyra graviditetstest som visade samma sak. Att efter alla försök hade det fungerat.
– Ja, det funkade jättebra. Inte första omgången, då var det ingenting, men på andra tog det sig och blev Alfred. Det var helt fantastiskt, säger Frida som la ut en instagrambild på de som blivande föräldrar med sina tre hundar och en ultraljudsbild.
– Men vi skrev aldrig något om vår resa då. Jag sa till Robert direkt efter jag publicerade att nu får jag sådan ångest, för tänk om det sitter några i vår situation som ser ännu ett par som blir gravida så lätt. Så direkt gick jag ut i story och berättade att så här lätt har det inte varit.
Därefter delade de med sig om sin barnlängtan, IVF-process och graviditet. Robert började synas mer i de digitala kanalerna och nu driver de ett familjeföretag mitt i småbarnslivet. Deras ettåriga son brukar vara med dem i lokalen och garaget, där han springer runt med slickepottar med smet eller en låtsasskruvmejsel till springcykeln. De har kämpat för att komma hit, men de har båda en känsla av att allt har fallit på plats här på Gotland.
– Det finns inget ont som inte har något gott med sig, säger Frida och Robert instämmer.