Tredjeklassarna samlas alltid i ring när de ska prata om viktiga saker. Det är bättre att prata om det öppet än att sitta själv med sin oro, resonerar Ina Stenberg.
Årets skolstart fick en mörk inramning när regeringsföreträdare och överbefälhavare Micael Bydén höjde tonläget på konferensen Folk och försvar. De ville vara tydliga med att det finns en risk att det blir krig i Sverige och uppmanade alla svenska medborgare att förbereda sig.
Snart märktes det höjda tonläget av hos Bris stödlinje för barn.
– För barn som har lätt att känna oro eller redan är oroliga för att det ska bli krig, blev det svårt när de möttes av inlägg i sociala medier och hörde vuxna på nyheterna prata om krig, säger Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris, i ett uttalande.
Så när höga smällar hördes från skogen intill Klinteskolan var det många barn som blev rädda.
– De sprang till mig och frågade om kriget hade kommit. Det spreds i hela klassen, många blev skärrade och osäkra. Så jag fick ringa in från rasten direkt, berättar läraren Ina Stenberg.
Vi besöker skolan dagen efter och slår oss ner i en rundad soffa med Ina Stenberg, läraraspiranten Gustav Jemt Gardell och sju av barnen. Efter ett par öppna frågor om vad de har hört och sett i veckan börjar de berätta.
– Jag hörde på radion att det kanske skulle bli krig på riktigt. Det känns dåligare än dåligt, säger en av dem.
Även de andra har på något sätt fått reda på att det finns en risk för krig i Sverige. Om inte på radion, så på Youtube, Tiktok eller från föräldrar som pratat om det.
– Jag undrar vad som händer om kriget kommer till Gotland. Jag blir rädd att min familj och mina djur ska dö.
– Jag är rädd om min lillasyster.
– Jag är rädd om min storebror.
En av eleverna begraver ansiktet i händerna och börjar gråta. Hennes familj kommer från ett land där krig härjat, förklarar Ina Stenberg.
Ina Stenberg har vid flera tillfällen i veckan fått samla klassen för att lyssna, prata och försöka förklara. Förklara att statsministern och överbefälhavaren inte vill att vi ska vara rädda, utan att de vill att vi ska förbereda oss.
Gustav Jemt Gardell tar hjälmen i pulkabacken som exempel.
– Även om 90 procent av er inte kommer ramla och slå er så sätter ni på er hjälmen ändå för säkerhets skull, säger han.
Ljug inte för barn och ställ öppna frågor för att ta reda på vad barnet behöver hjälp med att förstå, säger skolpsykolog Julia Åkesson Kerslow.
Det är helt rätt att inte ljuga för barnen, anser Julia Åkesson Kerslow, skolpsykolog på Gotlands barn- och elevhälsa.
– Som vuxen är det viktigt att förmedla lugn och trygghet, att svara så enkelt och konkret på frågorna som möjligt. Om ett barn frågar om det kan bli krig så kan du inte lova att det inte blir det, men du kan prata om de fakta som finns, förtydliga och förklara, säger hon.
Martin Bogaeus är biträdande rektor i Norrbacka, Polhem och S:t Hans skolområde. I veckan tog han upp det med skolhälsan och lärarna. Än så länge verkar inte oron vitt sprid i skolorna, berättar han.
– Det är absolut inget lock på. Men vi har beslutat att inte ha en allmän rekommendation om att lyfta det i klasserna, utan vi försöker fånga upp enskilda elevers oro kring detta.
Det viktiga är att vara lyhörd, påpekar Julia Åkesson Kerslow.
– Ge inte yngre barn mer information än vad de frågar efter. Medan äldre barn kanske har en annan möjlighet att ta till sig information, med tillgång till internet och mobiltelefon. Misstänker man att ett barn är oroligt för de här sakerna, fråga: Vad har du sett? Vad har du hört? Vad tänker du om det här?