”Pojken Hansson” eller ”Lillen” som han också kallas, föddes 47 minuter in på skottdagen den 29 februari.
– Då tittade du ut, säger Josefin Hansson och ser kärleksfullt på sin son som ännu inte har fått något riktigt namn.
Han har precis fått mat och ligger och småsover i hennes famn i villan hemma i Lärbro.
När Josefin Hansson och Timmy Olsson fick reda på att Josefin var gravid började de räkna på när barnet skulle komma. Snart insåg de att beräknad födsel var någonstans i slutet av februari.
– Timmy sa redan då, ”tänk om det blir på skottdagen”, han var väldigt positiv till att vi skulle få en skottdagsbebis, säger Josefin som själv var lite mer skeptisk.
Födseln var beräknad till den 21 februari men drog ut på tiden. De åkte in till BB i god tid och det blev en långdragen förlossning. Men så satte det igång ordentligt och på kvällen den 28, mitt i värkarna, utbrast Timmy ”Nu är det bara fyra timmar kvar!”
– Jag bara: ”Tyst med dig!”, berättar Josefin som nästan fem timmar senare låg på BB med deras skottdagsson i famnen.
Ytterligare några timmar senare hörde hon ännu ett bebisskrik på förlossningen då Gotlands andra skottdagsbebis föddes.
Nu har hon vant sig vid tanken på det ovanliga födelsedagasdatumet 29 februari 2024.
– Det är billigt också ju, med kalas bara vart fjärde år, säger hon och skrattar.
Medan hon låg där på BB och väntade på att sonen skulle komma ut tittade hon på TV och fick se ett inslag om en annan skottdagsfamilj.
– Pappan fyllde 14 samtidigt som sonen föddes, fast han egentligen fyllde 56, säger hon.
LÄS MER: Leonora, 40, är Gotlands äldsta tioåring
Trots att förlossningen gick bra och Josefin efteråt är väldigt nöjd med personalens arbete och bemötande var det svårt för henne.
– Jag har ett trauma sedan tidigare, säger hon och berättar om sin förlossningsupplevelse en varm sommardag 2017 när hon skulle få sitt första barn.
Den gången gick allting fel, barnet skulle förlösas med akut kejsarsnitt men bedövningen släppte under själva ingreppet.
– Jag kände hela snittet och skrek, berättar hon.
När hon sedan skulle andas genom en mask uppstod ytterligare problem.
– Jag kunde inte andas ut, säger hon och berättar att personen som höll i masken inte förstod problemet utan tryckte masken hårdare över hennes ansikte.
Hela förlossningen blev en fruktansvärd upplevelse och hon har anmält händelsen till Patientnämnden och fått skadestånd.
Även processen efteråt blev tung.
– Jag fick PTSD och självmordstankar, berättar hon.
Hon tappade även förtroendet för vården och drog sig för att söka hjälp. Därför var hon livrädd när det var dags för förlossning denna gång. Men såhär i efterhand är hon tacksam.
– Personalen på BB kände till min historia och de är en gudagåva, de har visat mig stor respekt och gett mig tillit. De var så vänliga. Barnmorskan Anna och undersköterskan Camilla hjälpte till att få den här lilla krabaten till världen. Och sambon, jag hade inte klarat det utan Timmy, säger Josefin och vaggar sin son i famnen i snurrstolen där hon sitter.
Det skramlar till i hallen och 13-åriga bonusbrorsan Vincent Olsson kliver in. Han går direkt fram till bebisen, stryker honom över huvudet och utbrister kärleksfullt:
– Din storebror älskar dig mer än alla andra, säger han.