Kim, som egentligen heter något annat, är i dryga 20-årsåldern. De senaste åren har varit en berg-och-dal-bana där det varit ordentligt brant de gånger det burit utför.
Vi ses över en kopp kaffe en regnig dag, en dag som lätt skulle kunna trigga igång hens destruktiva beteende.
– Ja, jag vet att det är så. Jag vågar inte riktigt kalla mig frisk och jag måste hela tiden tänka mig för så jag inte kommer in på fel spår. Det handlar om att bryta gamla vanor.
Kim beskriver sig som en person som alltid tagit risker, som alltid varit öppen, social och aldrig backat för fest och alkohol.
Det var efter studenten det började gå snett, tillvaron kändes grå och allt mer tid tillbringades hemma.
– Jag kände mig kass, vågade liksom inte hitta på något nytt, roligt. Istället blev jag bara rastlös och det är ingen bra känsla för mig.
Lösningen blev benzo, benzodiazepiner, ett lugnande medel som Kim fick tag i via folk hen visste hade tillgång till tabletter.
De varningar hen fick från bekanta – ”Du kommer att fastna direkt!” – gav snarare motsatt effekt:
– Jaha, det måste jag testa, tänkte jag. Och jag blev verkligen fast på en gång, det stängde liksom av. Tog jag två av de starkaste tabletterna kunde jag vara helt borta i en vecka, det tog bort alla känslor.
Det vacklande psyket och känslan av tristess släcktes temporärt, men när effekten gick ur kramade ångesten än hårdare.
Efter ett drygt år blev Kim inlagd på psyket efter ett självmordsförsök och accepterade därefter en två månaders behandling på fastlandet.
– Det gick hur bra som helst, jag kände att jag hade kontrollen och kunde sluta när jag ville. Så fort jag kom hem var jag tillbaka direkt, det tog bara några dagar.
LÄS MER: Oro för droger på Solbergaskolan
Kims historia är full av val för stunden, beteendet förvandlades till en missbrukares, i hjärnan blev hen kriminell vilket också förde med sig såväl polisingripanden som ett antal domar för diverse mindre brott. För efter månaderna på fastlandet gick hen ner sig ordentligt.
– Jag blandade hej vilt, både tabletter och annat. Flera gånger när jag tände av tänkte jag ”aldrig mer”, men så fort jag kommit ner började jag igen.
Vändningen kom under en andra vända på fastlandet. Den första genomgick hen, säger hen, mest för att de närmaste krävde det. De ställde helt enkelt ultimatum.
Hen själv var inte närvarande på djupet, därför blev resultatet som det blev.
Andra gången var det annorlunda, då kom insikten inifrån:
– Jag förstod att det var min strid, det var jag som måste göra det. Det var därför jag fixade det och nu vet jag att jag har stöd från mina nämaste.
Ett liv fyllt av lögner är i dag utbytt mot ett liv mer fyllt av ärlighet; mot sig själv och mot närmsta omgivningen.
Hen försöker hålla sig borta från alkohol och hålla huvudet högt.
Men det är inte lätt att leva på en liten ort som Gotland där ”alla känner alla”.
– Egentligen är det konstigt att jag är kvar här. Jag ser ju folk överallt, ser och hör saker, allt sprider sig på sociala medier. Skulle jag köpa något igen skulle det vara ute med en gång.
Kim vet andra som testade droger och som fastnat ordentligt, de finns runt om oss i samhället. Vanliga ungdomar som tog fel spår.
– Drogerna finns överallt, säger hen.
Hur lätt är det att få tag i droger på Gotland?
– Väldigt lätt. Det är alltid någon som känner någon. Vet man vart man ska vända sig är det inga problem, de som säljer gör det till alla, är man tolv eller tjugo spelar ingen roll.
Det var tack vare att det gick så snabbt utför och att Kim är så, som hen uttrycker det, ”utåtagerande” som hen också fångades upp.
– Det tog tid innan mina anhöriga märkte något, kanske ville de först inte förstå.
– Men i och med att jag träffade dem ofta gick det inte att dölja, det hade varit värre om jag suttit för mig själv, då vet jag inte hur det hade slutat.