DU&JAG
Det är vår i New York. Så säger han det, Simon, då vi hörs på telefon över Atlanten.
Elva siffror bort svarar han och när jag ber honom ta mig dit berättar han om fågelsången, den varma morgonluften och om den stad som aldrig sover som nu trots allt håller på att vakna.
Klockan en bara nio på morgonen, Big Apple-tid.
– Men jag har redan hunnit en sväng till Union Square och handlat sparris, pak choi, lite örter och annat grönt. Det är event på residenset i morgon som jag håller på att förbereda menyn till.
För så är det. He's a gotlänning in New York. Sedan oktober 2016, tre och ett halvt år nu, är Simon kock på Sveriges generalkonsulat där han lagar och serverar mat åt diplomater, potentater och lite ”vanligt folk”.
Vi ska återkomma till det.
Egentligen tycker han att det är lite osannolikt att han faktiskt är där han är. I staden han tidigare besökt ett par gånger, men då mest för att äta mat.
Nu är det han som står vid grytorna!
– Jag fick reda på att tjänsten fanns att söka, jag sökte och…ja, jag hade lyckan på min sida, skrattar han.
Simon växte upp i såväl Visby som vid Kanalen i Lummelunda, sedan föräldrarna separerat när han var liten.
I efterhand ser han det bara som positivt. Det fanns en varm stämning i familjen och han fick tillgång till såväl stad som land.
– Jag känner mig lyckligt lottad…spelade fotboll hela uppväxten, hängde med kompisarna och fick bo i olika miljöer.
Via pappa Thomas, som under många år var kock på fartyget Sigyn, fick han ett tidigt intresse för mat. Här ska vi heller inte glömma mamma Agneta, hon förtjänar också en hyllning, inte minst för sina grillmiddagar och sin potatisgratäng.
Men det var ändå under högstadieåren på Solbergaskolan som han fick sin riktiga kick in i köket.
– Det slog en gnista i huvudet, som han själv uttrycker det.
Han minns så tydligt hur han gjorde en enkel soppa på hemkunskapen – buljong, lite grönsaker, inte mycket mer än så – men ändå smakade det så gott.
Mindre tydligt minns han vem som var hans lärare, han skulle gärna vilja veta, kanske tacka så här långt efteråt.
För sett i backspegeln var det trots allt där och då som dörren öppnades till en större värld, den som flera år senare skulle leda ända till New York.
– För mig blev det tidigt ganska mycket fokus på maten. Efter skolan gick jag ofta hem och bakade och när jag valde till gymnasiet blev det självklart med ”hotell och restaurang”.
Okej, vi fortsätter genom yrkeslivet en stund – för han blev ju verkligen kock – innan vi tar oss till Manhattan, svenska konsulatet och en drink i skybaren på Overstory, 64 våningar upp.
För efter studenten hamnade han ett halvår som au pair och privatkock i Genève, i några säsonger arbetade han sedan på Lilla Bjers i Västerhejde där han blev god vän med prisbelönte kocken Luqaz Ottosson.
– Där blev jag verkligt inspirerad av vad råvaror kan betyda. Det var en riktig ögonöppnare och något jag har med mig än i dag. Jag är långt borta från en bondgård men går alltid till "Farmers market" på Union Square och handlar.
Innan New York bodde och arbetade Simon i Stockholm, på restaurang K-märkt på Karlavägen och Woodstockholm vid Mosebacke torg. Både är kulinariska hotspots där han kunde förfina sitt hantverk.
Och så kom då den där påstötningen från en kamrat: Det finns ett jobb ledigt i New York, ska du inte söka!?
Och då gjorde du det?
– Ja…jag skickade in mitt CV. Jag hade inga större förhoppningar, men tänkte att det ändå var värt att ta chansen.
I augusti fick han ”ja”, den första oktober 2016 klev han in på residenset i hörnet Park Avenue och East 62 Street på Upper East Side Manhattan, bara några kvarter från Central Park.
Vilken resa, du! Från hit till dit, bara sådär!
– Ja, det var en rejäl omställning. Det sista jag gjorde innan jag åkte över var att jobba hos Luqaz på ROT i Norrlanda, en restaurang med 14 platser.
…och kommen till New York visste han att han, veckan därpå, hade ansvaret för en trerätters middag för 70 personer.
Det gick bra, tror han, borde det gjort, gjorde det säkert. Han minns inte riktigt. Inte vilket sammanhanget var, men han minns att det var klurigt att jobba i ett för honom nytt kök.
…och att han fick hjälp. Det får han vid så stora bjudningar. Är det runt 20 pers fixar han allt på egen hand.
– Men jag var så taggad och redo att göra bra ifrån mig som möjligt så jag jobbade väldigt mycket och hårt då i början.
Boendet ordnade staten, han fick tillgång till en liten studio som blev hans trygga plats de första två åren.
Numera bor han hos amerikanska flickvännen Hannah i en tvåa på Lexington Avenue i Clinton Hill, Brooklyn. Hon kommer ursprungligen från Wisconsin men har bott i New York i 13 år. Nu har de nyligen förlovat sig.
Det är i hennes fotostudio och vintagebutik på Lower East Side, ”The Break”, som Simon befinner sig under vårt telefonsamtal.
I bakgrunden hörs röster, fågelkvittret letar sig inte in genom luren.
Det är hans favoritdel av stan, nära Chinatown och med många barer, gallerier och en maffig mix av människor. Här hänger han när han inte har något särskilt för sig.
Svenska konsulatet, förresten. Vi kanske ska titta in där i den här artikeln.
Allt sedan 1834 har Sverige haft ett generalkonsulat i New York, undantaget åren 2010-2016 då det var nedlagt av ekonomiska skäl.
Just före stängningen arbetade Anna Björkander från Stånga där som press- och kulturråd. Du kunde läsa en intervju med henne på ”Du&jag”-uppslaget den 2 april och än i dag på helagotland.se.
Konsulatet ger konsulär hjälp till svenskar och främjar det svenska genom att marknadsföra exempelvis mode, film, teater, musik och stimulera utländska investeringar i Sverige.
Beskickningschef och utsedd av regeringen är, sedan 2021, generalkonsul Camilla Mellander. Hon har tidigare varit ambassadör i Hanoi, tjänstgjort vid svenska EU-representationen i Bryssel och vid ambassaden i Tel Aviv.
Det är i denna miljö Simon Hoas från Solbergaskolans hemkunskapslektioner numera tjänstgör.
Han gillar energin i köket, i alla kök. Gillar att arbeta med händer och huvud, utveckla rätter och menyer, kombinera smaker. Inte sällan är det stressigt och efter ett pass är det stumt i ben och fötter.
Men än så länge, och säkert länge än, överväger kreativiteten och passionen för maten.
Så, Simon, vilka har ätit din mat under de här åren?
– Ja, du…det är många, det, skrattar han.
Många politiker från Sverige, Stefan Löfven bland dem. En hel del näringslivstoppar. Kung Carl Gustaf och drottning Silvia har också serverats hans smaker då det varit på besök.
Det var kul att träffa dem, säger han, men namnkunniga gäster är dock inget som påverkar honom.
– Jag lägger ner hjärta och själ oavsett vem som sitter vid bordet.
I tre och ett halvt år har han bott i New York nu. Jag frågar om han landat i att det är det han faktiskt gör. Bor. I The Big Apple.
Jodå, det har han.
– Jag känner mig väldigt hemma här. Men jag längtar hem också, jag var på Gotland en kort sväng i julas, det var första gången sedan pandemin. Jag kan sakna försommaren där, jag har nog alltid en längtan till Gotland i kroppen.
Det skulle vara mysigt att skaffa ett litet hus där. Möjligen blir det så på sikt.
New York är inte för alltid, så känner han det. Men just nu upptar det all tid.
Ibland är det som att gå i en film, det erkänner han. Alla dessa avenyer, skyskrapor och broar som stått som fond så många gånger. Neonljuset, de gula taxibilarna, soptunnorna, graffitin.
Bland det första han gjorde när han kom var att ta tunnelbanan från Upper East ut till Brooklyn, köpa en cykel, en single speed, och sedan cykla hela vägen tillbaka i den ljumma höstkvällen.
– Över Williamsburg bridge, in mot Manhattan, alldeles överlycklig över att få utforska min nya stad på min nya cykel. Det är ett fint minne! Den cykeln håller jag varmt om hjärtat.
Det är till fots och per cykel han mest tar sig fram, det är det i särklass smidigaste sättet.
Staden håller inte bara, under vårt samtal, på att vakna till en ny dag. Den håller också på att ruska på sig efter två års pandemi.
Två år som i perioder lamslog mångmiljonstaden och där gatorna då var spöklikt tomma.
Än i dag bär alla mask på tunnelbanan och i affärer, men restriktionerna har lättat och det finns en vanlig vardag.
Matvagnarna och fastfood-stånden är åter i full rush, i varje gathörn smaker från hela världen. Det händer att han kniper en frukost i farten på väg till jobbet.
– Jo, det kan bli en bacon, egg and cheese…och det finns ju så himla många kaféer och restauranger här, det tar aldrig slut.
Du, jag mötte Tommy Wahlgren på Östercentrum häromdagen och pratade en stund, vilken kändis har du mött?
– Alltså, jag har inte direkt pratat med någon, men inne i den lilla vinbutiken i vårt kvarter stod Michael Cera bredvid mig för någon vecka sedan. Det får man väl kalla en A-kändis. Men de flesta kändisarna bor neråt West village.
Michael Cera, okänd för mig. Jag googlar. Kanadensisk skådespelare som bland annat medverkat i tv-serien ”Arrested development”. Köpte nyligen ett townhouse i Brooklyn för 2,4 miljoner dollar, skriver sajten Manion Global. Så nu vet vi det.
Tommy W, det är han Keno-mannen, det, om någon undrar.
Vad gör du på fritiden, Simon, när du har någon?
– Oftast är jag med min flickvän, hänger på stranden vid Rockaway Beach ibland, jag försöker träna en del, träffar kompisar. Det blir mest att man går till någon bar, det är enklaste sättet att mötas och umgås.
Säg att du brukar ta en GT i en skybar ibland!
– Ja, längst ner i Financial District ligger Overstory, en imponerande liten cocktailbar 64 våningar upp med drinkar i världsklass, där går att beskåda hela New York. Det är något extra.
Så pågår det, livet i New York. En del fritid, ett privatliv som fått en skjuts i tvåsamhetens jublande spår och en hel del jobb med ansvar för nationen Sveriges väl och ve.
Långt borta, på andra sidan jorden, rasar ett invasionskrig sedan Ryssland gått in i Ukraina. Vi avslutar med några ord om det.
Simon följer det via media, starkt påverkad, han är ju en Hoas.
Namnet Hoas, ett av många liknande namn har sitt ursprung i Gammalsvenskby i Ukraina, beläget i ett område som nu står under rysk kontroll.
– När man hör och läser om det...det kommer så nära, det skulle kunna vara en själv, säger han.
Har du besökt Gammalsvenskby?
– Nej…jag har tänkt det i så många år, men det har aldrig blivit av. Det skulle vara fantastiskt att komma dit. Men nu…nu lär det ta lång tid innan det blir möjligt.