Luqaz Ottossons restauranggäster och Jennie Jessens glashyttebesökare har gett en synergieffekt. ”När folk har läst om Big pink eller hört om Rot och sedan kört på slingriga vägar och kommer fram är de förvånade och överraskade och glada att komma till en så kreativ plats”, säger hon och han håller med.
Gourmetkocken Luqaz Ottosson lämnar den populära restaurangen för att vara pappaledig och glaskonstnären Jennie Jessen har precis stängt av ugnarna för att ta semester. De senaste åren har glasstudion Big pink och restaurang Rot funnits i samma lokal.
– Det är spännande att två verksamheter kan fungera var för sig och även flyga tillsammans, säger Jennie, som köpte den gamla bygdegården med sin man Peder.
Alla tre kom hit för att de ville arbeta på sina egna villkor. Jennie och Peder flyttade in i bostadshuset för åtta år sedan, byggde en verkstad i ladan för sju år sedan och Luqaz startade restaurangen för sex år sedan.
– Jag var skeptisk först. Ska han vara här, i mitt hjärta, och springa omkring här på kvällarna i min verkstad? berättar Jennie.
– Det var inte självklart att jag skulle starta restaurang här heller. Det var långt ut och jag visste knappt var Norrlanda var, men vi har verkligen fått ut folk hit, säger Luqaz.
Ett bord med plats för 14 gäster står uppställt för Luqaz meny och dukat med Jennies glas. I närheten står ugnarna som drivs av gasol och el och precis har tystnat för säsongen.
– Eftersom de står på dygnet runt det känns bra att vi har kunnat använda spillvärmen för restaurangen, när de inte används i produktionen av glas, säger hon.
Jennie har oftast arbetat dagtid och Luqaz kvällstid.
– Vi har gjort vissa saker tillsammans, som middagarna med mat på glas tre gånger om året och det kommer vi fortsätta att göra. Då är vi fifty-fifty på scen. Men jag har mycket att göra på glashyttan och när jag har blåst glas till klockan fem är jag ganska slut, säger hon.
– Det är viktigt att man ändå får en känsla av vad Jennie gör, även när hon inte är här, så jag har berättat om hennes glas och hon har lärt mig små partytrick, säger Luqaz, som ibland blåser glas för att underhålla gästerna.
”Det som har varit spännande med att driva restaurang här är att det inte bara handlar om maten utan om platsen och glaset och alla saker bidrar till upplevelsen”, säger kocken Luqaz Ottosson. Paret Jessen, med glasblåsaren Jennie och krögaren Peder, kommer fortsätta att driva och utveckla verksamheten utan honom.
Konceptet med att kombinera glas och mat började med att de delade lokalen.
– Vi öppnade restaurangen med ganska små medel. Jag fick låna glas från Jennie och hade lite porslin från Årets kock, berättar Luqaz, som hade tävlat i matlagning, men inte drivit något eget förut.
– Så det var som att vi lekte restaurang. Hela första sommaren hade vi bara ett utekök, med en röd keramikgrill och två induktionsplattor från Jula, säger han.
Det var en lösning för första sommaren och därefter tänkte de bygga en matsal i den andra delen av ladan.
– Men vi märkte att det var en speciell atmosfär att sitta i en glashytta, med värmen från ugnarna och surret från verkstaden. Det var en spännande miljö att komma till, säger han.
Paret Jessen, glasblåsaren Jennie Jessen och krögaren Peder Jessen, utanför glashyttan Big pink i Norrlanda. ”Det finns hur mycket potential som helst här”, säger hon.
Med tiden flyttade de undan Jennies slipverktyg i rummet intill för att bygga ett restaurangkök till Luqaz, men de lät matsalsbordet stå kvar vid glasugnarna. Peder och hennes pappa byggde ett orangeri, där de kunde ha sittningar, och i trädgården har de även ställt upp en utebar och haft blueskonserter.
– Vi har verkligen från dag ett byggt nya saker på den här platsen och det kommer jag och Peder fortsätta göra, men nu gör vi det utan Luqaz, säger Jennie.
– Nu ska vi hitta någon kock som kan fylla den här mannens skor. Vi har krokar ute men har inte hittat någon än, säger Peder.
De har även andra samarbeten och planer på gång.
– Vi är intresserade av att utveckla kulturplatsen Big pink, så vi ska bygga ett galleri här i vår. Det kommer att vara fokus på glaskonst och hantverk och när jag gör en utställning blir det ofta en rumslig installation, berättar Jennie.
På ladans övervåning kan det bli ett galleri i västra änden 2023 och en scen i den östra änden 2024.
– Kanske en black box där man kan ställa om från teater till konsert, säger Peder.
På ladans övervåning planeras det för en kulturscen och galleri. Ännu finns det ingen el där och utrymmet används som förråd.
Samtidigt som Jennie och Peder satsar på sin verksamhet, kommer Luqaz att ägna sig åt familjen.
– Den stora anledningen att jag lämnar är att jag har blivit pappa och har en dotter jag vill vara med, säger han.
– Det tycker vi är klokt. Du kom hit av en anledning, för att styra ditt liv och jobb som du vill och det var ju därför vi kom hit också, säger Jennie.
Luqaz kommer att kombinera föräldraledigheten med att arbeta i köket på en förskola i Visby två dagar i veckan.
– Jag kan kanske jobba med eget på helger. Både med catering och pop-up-middagar på olika platser eller åka hem till folk om det finns intresse för det och jag känner att jag har tid, säger Luqaz, som kommer fortsätta att använda restaurangköket i Norrlanda när det passar.
”För mig har det aldrig varit någon prestige. Mat är mat och jag gör en lika god soppa på förskolan som på den här restaurangen och det kan vara lika utmanande”, säger kocken Luqaz Ottosson som nu arbetar deltid i ett förskolekök.