Ingka Investments, ett bolag inom Ikea-koncernen, köpte tidigare i år in sig i tre vindkraftsprojekt. Ett av dem är Aurora mellan Gotland och Öland.
Vid länsstyrelsen har Rozemarijn Keuning, handläggare av kust- och havsmiljöfrågor, full upp. Nyligen hölls samrådsmöte om den planerade vindkraftsparken Skidbladner nordöst om Gotska sandön. Nu skriver hon på ett yttrande om parken Auroras påverkan på Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna. Och senare i november väntar ett nytt samråd, om parken Hercules sydöst om Gotland.
– Vi har avverkat en del samråd efter sommaren, säger hon och berättar att den sammanställning som hon gjorde i september redan behöver kompletteras.
– Den nya regeringens syn på vindkraften verkar inte ha minskat intresset. De flesta bolag vill fortsätta sina projekt enligt plan, tillägger hon.
Branschorganisationen Svensk Vindenergi konstaterade i en utredning i våras att Försvarsmakten under perioden 2017– 2021 avslog 17 av 19 projektplaner i Östersjön. Som GA tidigare berättat har Försvarsmakten i år sagt nej till ytterligare sex projekt.
Inte heller det verkar ha en avskräckande effekt på vindkraftsbolagen.
– De flesta bolag har en bra dialog med Försvarsmakten. Dessutom har Försvarsmakten fått i uppdrag av regeringen att se över hur försvarets och vindkraftens intressen ska kunna samexistera, säger Lina Kinning som är ansvarig för frågor om havsbaserad vindkraft vid Svensk Vindenergi.
Magnus Rosenblad, som arbetar med vindkraftsbolaget Simply Blues projekt i Sverige och Finland, var nyligen på Gotland för ett möte om vindkraftsparken Skidbladner. Snart återkommer han för ett nytt samråd om parken Hercules.
– Jag tror inte att Försvarsmakten kan fortsätta att säga nej i all framtid. Jag tror det går att lösa med en tydligare dialog mellan myndigheter och bolag, säger han.
För en tid sedan redovisade Försvarsmakten hur den vill underlätta samarbetet med vindkraftsintressena. Försvarsmakten tycker att vindkraftsbolagen hittills har tagit för liten hänsyn till de planeringsunderlag som olika myndigheter tagit fram, för att i stället prioritera goda vindlägen.
Försvarsmakten vill dock inte se ökad statlig styrning, utan tycker i stället att nuvarande planeringsprocess ska utvecklas. Bättre samsyn mellan myndigheter, och en tydligare vägledning av hur kommuner utformar sina översiktsplaner, är vägen som ska leda till samexistens.
Tillsammans med Energimyndigheten och en rad andra myndigheter gör Försvarsmakten en översyn av vilka områden till havs där vindkraft kan etableras utan att försvarsintressen påverkas negativt. En redovisning ska presenteras senast den 31 mars 2023, och resultatet ska sedan ligga till grund för de nya havsplaner som ska vara klara i december 2024. Nuvarande havsplaner har utpekade områden som räcker till 30– 30 TWh energiproduktion per år. De nya planerna ska peka ut områden för ytterligare 90 TWh.
Men samtidigt som Försvarsmakten ser möjligheter till samexistens varnar man för risker med vindkraften. En alltför stor del icke-planerbar produktion i den svenska elmixen kan vara ett problem ur totalförsvarssynpunkt.
Lina Kinning är ansvarig för frågor om havsbaserad vindkraft vid Svensk Vindenergi. Hon ser inget minskat intresse bland bolagen som planerar havsbaserad vindkraft.
Ytterligare ett frågetecken för den havsbaserade vindkraften har uppenbarat sig efter regeringsskiftet. I det avtal som utgör grunden för regeringssamarbetet framhålls kärnkraften. För vindkraften slopas subventionerna till anslutning av havsbaserade projekt. Svenska Kraftnät presenterade i våras planer på att satsa 40 miljarder kronor på att bygga sex anslutningspunkter för den havsbaserade vindkraften.
Lina Kinning tror dock inte att regeringens besked får någon större inverkan på intresset.
– De anslutningspunkter som Svenska Kraftnät presenterat får begränsad kapacitet. Flera bolag har nog räknat med att dra egna ledningar för att kunna bygga större parker. Jag har inte hört något bolag som dragit öronen åt sig, säger hon.
– De vindkraftsparker som vi planerar är så stora att de anslutningspunkter som presenterats inte räcker till. Vi har räknat med att vi måste dra egna kablar, bekräftar Magnus Rosenblad.
Regeringsavtalet gör dock framtiden mer oviss.
– Det är inte bra att ändra i etablerade system, men jag tror inte att osäkerhet kommer att stoppa någon. Det finns ett stort behov av mer el framöver, säger Lina Kinning.
Magnus Rosenblad tycker att de långa ledtiderna är det största problemet. Det är många olika undersökningar som måste göras, och det är många myndigheter inblandade. Då tar det tid.
– Det är lättare i Finland. Där är det en myndighet som har hand om hela prövningen, säger han.
Förutom Försvarsmakten och regeringen finns även naturintressen att ta hänsyn till. I slutet av september genomförde Stockholms universitet ett seminarium om den havsbaserade vindkraftens påverkan på fågellivet. Där deltog Jonas Hentati Sundberg, Sveriges lantbruksuniversitet, som har stor erfarenhet av fågellivet på Stora Karlsö.
Forskarna ser tre typer av problem för fåglarna. Vindkraften kan ha en barriäreffekt, som gör att fåglarna måste flyga en omväg för att komma platser för födosökning eller häckning. Etablering av vindkraft kan även ha en undanträngande effekt, att fåglarna undviker ett område där de normalt brukar vistas. En tredje effekt är kollisioner, att fåglar dör vid krock med vindkraften.
Jonas Hentati Sundberg tror att sillgrisslor är en art som kan få det svårare.
– För sillgrisslan är energikostnaden för att flyga stor. Om de får flyga lite längre skulle det kunna ha stor effekt på deras framgång under en säsong, säger han.
Alfågeln, som övervintrar i södra Östersjön och söker föda vid Hoburgs bank och Norra och Södra midsjöbanken, kan få en annan typ av problem.
– Här kan man tänka sig både en undanträngningseffekt, om man bygger på de här bankarna, och en barriäreffekt, om man bygger emellan dem, säger Jonas Hentati Sundberg.
En lösning kan vara att inte bygga vindkraft i områden där fåglarna har sina flyttkorridorer. En annan är att även på havsbaserad vindkraft ha sensorer som stoppar rotorn när fåglarna närmar sig, något som finns på vindkraft på land.
– De projekt vi planerar blir nog inget problem för de fåglar som häckar lokalt, eftersom vindkrafsparkerna planeras så långt ut till havs. Däremot kan de påverka flyttfågelstrecken, och det måste vi ta hänsyn till, säger Magnus Rosenblad.