Tillsammans med resten av Sverige ingår region Gotland i kampanjen ”Gör en insats” för att uppmärksamma behovet av familjehem.
Det är tidig morgon och vårsolen skiner över gården i Sanda. I köket sitter Kajsa och Gunnar Eriksson medan labradoren Bosse rastlöst springer fram och tillbaka över golvet.
– Nu är det varmt, men i går var det elva grader och regn. Det är bra för spannmålet, konstaterar Gunnar och häller upp kaffe.
Huset är hans familjegård. Här växte han själv upp i en familj som tog emot familjehemsplacerade barn. I dag jobbar han som kyrkvaktmästare och delar gården tillsammans med fru, barn och en handfull sorters djur.
Eftersom både Gunnar och Kajsa alltid brunnit för unga som har det svårt, var beslutet att bli familjehem inte särskilt svårt. När småbarnsåren, för deras biologiska barn, var förbi bestämde de att tiden var inne och anmälde sig till socialförvaltningen. I dag har de varit familjehem i sju år.
– Vi visste att det fanns behov och att man kunde ansöka om att bli familjehem. Frågan var bara när det passade, berättar Kajsa.
I början av maj är gården i Sanda en idyllisk plats. Den soliga altanen, där hunden Bosse till slut slår sig till ro, har utsikt över både hönsgård och stall. För Gunnar och Kajsa Eriksson är det dock viktigt att poängtera att ett familjehem kan se ut på många olika sätt. Det kan vara en eller två vuxna, med eller utan barn.
– Vi är en helt vanlig familj. Det krävs inget extra, bara massor av kärlek och en jättestor famn, säger Kajsa.
– Och ganska mycket rutiner och gränser, lägger hon till och skrattar.
Men att ta emot en ny familjemedlem kan vara kämpigt, speciellt när det handlar om ett äldre barn.
– I början var det jättetuff. Alla har ju en ryggsäck med saker som behöver plockas ur och bearbetas, säger Kajsa.
Utöver tidigare erfarenheter måste barnet även anpassa sig till en ny familj med andra rutiner och regler, vilket kan skapa konflikter.
– Men bara känslan av att ha hjälpt en enda unge på vägen övervinner allt jobbigt, säger Kajsa.
Gunnar och Kajsa Eriksson vill poängtera att ett familjehem kan se ut på många olika sätt.
Region Gotland medverkar i en nationell kampanj för att få fler att bli kontaktfamiljer och familjehem. Enligt Ewa Hall, enhetschef på enheten för familjehem och familjerätt på Gotland, är behovet konstant.
– En del barn behöver någonstans att bo i kortare perioder, andra hela sin uppväxt. Vi måste även kunna matcha ihop barnen i rätt hem. Därför behöver vi alltid få in olika typer av familjer som kan bidra på sitt sätt.
På Gotland har mellan 70 och 80 familjer öppnat sina hem. På grund av ö-läget går det inte att placera barn i grannkommuner, därför är det extra viktigt att det finns familjehem på Gotland.
– Många barn har ju ett fungerande liv här, med skolgång, vänner och fritid. Det vill vi att de ska kunna behålla.
Ewa Hall, enhetschef på enheten för familjehem och familjerätt på Gotland.
En utmaning med att ta in ett extrabarn i familjen är slitningen som uppstår när placeringen tar slut. Utgångsläget är alltid att barn ska bo med sin biologiska familj eller vårdnadshavare. När hemförhållandena anses stabila ska barnet därför flytta hem.
– Det är otroligt slitsamt när man tagit till sig ett barn och sen måste skiljas från det. Speciellt eftersom man vet att hen inte haft det bra hemma tidigare, säger Gunnar Eriksson.
– Det vore ju konstigt om man inte blev berörd. Vi är inte mer än människor och har inga superkrafter som gör att vi kan hantera det bättre än någon annan, lägger Kajsa Eriksson till.
Men det känslomässiga uppbrottet är också ett kvitto på den relation man byggt.
– Om matchningen blir bra så kommer man väldigt nära. Även om barnet flyttar ut är det vår unge för alltid.
Gunnar och Kajsa Eriksson tillsammans med labradoren Bosse. ”Ibland tror han att han är en chihuahua”, skrattar Kajsa när Bosse hoppar upp i hennes knä.
En extra familjemedlem innebär också extra kärlek och glädje.
– När man börjar från noll är varje framsteg en seger. Det kan ofta brista i vardagliga rutiner, men när man lyckas med de små stegen är det fantastiskt.
Till dem som är nyfikna på att hjälpa till, är Kajsa och Gunnars tips att börja med att gå på ett informationsmöte.
– Att bli familjehem är ingenting som går på en vecka, man ska utredas och sen matchas ihop med rätt barn. Det är en lång process som det finns tid att mogna i, säger Gunnar.
Utöver familjehem går det även att bli kontaktfamilj eller kontaktperson, då hjälper man till med avlastning någon gång ibland. Kajsa och Gunnar Eriksson började med att ta hand om ett barn varannan helg.
– Det kändes inte lika stort som att någon skulle flytta in direkt. För oss var det ett tryggt sätt att börja på.
Kajsa och Gunnar Eriksson delar gården med hästar, hund, katt, lamm och höns.
Till vardags jobbar Kajsa Eriksson som barnskötare på en förskola, Gunnar Eriksson är kyrkvaktmästare.