Inger och Hans Eriksson öppnade sitt hem för barn som hade det svårt redan 1984, de hade såväl långtidsplaceringar som korta jourbesök av barn som behövde en fristad.
För en månad sedan skrev Helagotland om paret Gunnar och Kajsa Eriksson som sedan sju år drivit just familjehem i Runne, Sanda.
De berättade om engagemanget som extrafamilj åt barn som haft en svår start i livet. Att det egentligen inte kräver så mycket extra, bara kärlek och en stor varm famn.
Reportaget var publicerat på Helagotland den 11 maj och i papperstidningen några dagar senare. Detta för att uppmärksamma att det råder brist på familjehem och att ö-läget gör det svårt att placera barn i grannkommuner.
Så märkligt ändå att Gotlands Tidningar exakt 28 år tidigare, den 11 maj, 1996, hade ett liknande reportage om Gunnars föräldrar Inger och Hasse Eriksson som även de drev familjehem. På samma plats.
Kajsa och Gunnar Eriksson har valt att engagera sig som extrafamilj, precis som Gunnars föräldrar Inger och Hasse gjorde när han växte upp.
Än i dag bor de kvar på gården, Inger och Hasse, men nu i ett sidohus. Gården har gått i Ingers släkt i 12, kanske 13 generationer.
– Men Gunnar måste väl tyckt det var ganska bra att växa upp med andra barn omkring sig, säger Inger.
De öppnade sitt hem vid juletid 1984 och hade några få långtidsplaceringar. Det vill säga barn som levde med dem i många år och som alltjämt tillhör familjen.
– Det blir ju så, man fäster sig vid dem. De blir verkligen som ens egna barn. En av dem har vi adopterat i dag, säger Hasse.
Alla borde få möjligheten att leva med barn omkring sig, säger Inger och Hans Eriksson som förekom i ett reportage i GT 1996.
Den sista långtidsplaceringen tog de sig an 1987, därefter var de i tio år helg- och jourhem till barn som behövde en akut placering.
– Man önskar att alla fick leva så här, med massor av barn omkring sig, säger de båda.