Vi i ettan 50 år
Att läsa om vad barnen vill bli när de vill bli stora har blivit ett måste för många prenumeranter. Djurskötare, fotbollsproffs, frisörer eller dagisfröknar är mångas önskeyrken.
Men många önskar sig också mer udda yrken, som flagghissare, legodesigner, dinosaurieforskare och rent av president.
…eller som tvillinggrannarna där den ene ville bli polis och den andre tjuv.
Just detta, att ”välja” framtidsyrke, har dock bara pågått sedan 1991. En försvarligt långt tid det också, för all del.
Det var nyligen bortgångna GT-fotografen Jörgen Fagerström som i början, efter redaktionschefen Rune Jacobssons idé, tog ansvaret för att plåta klasserna runt om på öns alla skolor. Första publiceringen var 17 januari 1973, med elever från tre skolor: Näs, Eksta och Hablingbo.
Genom åren har, i runda tal, 25 000 elever varit på bild i bladet, räknat på 500 ettor per läsår.
Till en början var det Jörgen Fagerström själv som åkte runt med sin kamera, sedan togs det över av andra GT-fotografer som Tommy Söderlund, Stig Hammarstedt, Bengan Zettergren, Dage Ericsson och Maja Suslin.
Numera, sedan 1999, är det företaget Bildvision som bokar upp klasserna och tar de bilder som sedan hamnar i bladet och numera också på helagotland.se.
Vi tog rygg på Bildvisions Göran Nilsson när han anlände till de 22 förstaklassarna i Sanda skola med sin kamera.
Det var fjärde anhalten för dagen, eleverna peppade och han själv rutinerad efter snart 25 års plåtande.
– Vi tar väl kullen där framför kyrkan, det blir perfekt, säger han.
Barnen placeras på fotomässigt sätt, alla ska synas. Sedan får var och en varsin nummerskylt att hålla upp under hakan för att namn och person ska kunna paras ihop i efterhand.
I klassen har man tidigare förberett önskade yrkesval som Göran Nilsson får med sig på en lista. I denna klass föll valen på bland annat biolog, bagare, ambulanssjuksköterska och kock.
Den här årgången är det 33 klasser som ska fotograferas, antalet har svängt en aning över tid. En del skolor har dessutom försvunnit, som de tre i premiärpubliceringen. Några få har tillkommit men eleverna är alltid lika livfulla, som sjuåringar ju är.
Vad Göran Nilsson själv ville bli som sjuåring minns han inte, det efterfrågades som sagt heller inte från början.
– Jag kan inte ens komma ihåg att jag var med på bild, men det måste jag väl varit det första året, säger han.
Det gör däremot Susanne Wahlgren Jakobsson, nu lärare för ettan på Sanda skola, som var med i första ”Vi i ettan”-omgången.
– Jag gick i Grötlingbo skola och ville bli lärare eller sjuksköterska, det står i min ”Mina vänner”-bok, säger hon.