Det är snart sex år sedan som Karin Yxfeldt tillsammans med sambon Per Norrby fick hem sina första fyra exemplar av asiatisk vattenbuffel. Flocken har vuxit rejält sedan dess. Bara den gångna vintern har det fötts hela fem kvigkalvar och i skrivande stund går det 22 bufflar på gården vid Siglajvs i Silte.
– De tar hand om varandra och varandras kalvar. Händer det något, som att en kalv går utanför hagen och kommer för långt bort från flocken, blir alla lika upprörda, berättar Karin Yxfeldt.
Men det händer att vissa av de små rackarna inte kan hålla sig när Karin går in i ladan – som fungerar som ligghall dit djuren kan gå in från hagen för att lägga sig i halmen eller äta lite. Då smiter de mellan stängslet för att hälsa och få en liten kelstund.
En av dem har ett extra gott öga till Karin. Det är kvigkalven Tåilu, blott tio veckor gammal när Helagotland besöker gården, som hade en lite tuffare start i livet då hennes mammas spenar var för små och gav för lite mjölk. Karin och Per fick stödmata kalven med flaska och det har lett till att hon fäst sig lite extra vid dem.
– Tåilu har blivit mer som en hund. Hon följer oss överallt när vi är här och arbetar, och är alltid först på plats när vi kommer ut, berättar Karin.
Redan när Tåilu var drygt två veckor gammal, började de gå korta promenader med henne i grimma och grimskaft. Kanske kan det bli tal om att köra in henne i framtiden, hoppas Karin.
– De är verkligen så häftiga. Användbara och tåliga djur, säger hon och kliar Tåilu i den fluffiga kalvpälsen.
Det ska finnas drygt 200 vattenbufflar i Sverige, merparten av så kallad medelhavsras, och används främst för mjölk- och köttproduktion i kombination med naturvård. Hos Per och Karin i Silte startade allt med det sistnämnda, och mer specifikt för att hålla våtmarken i Kvarnåkershamn öppen.
Vattenbuffel är väl lämpad att beta i våtmark och de är det enda nötdjur som också bryter ner vass av arten kaveldun. Varje buffel håller ungefär två hektar marker öppna om året och att de kan stänga igen nosen gör att de kan äta även under ytan.
Karin Yxfeldt upplever att deras verksamhet är relativt okänd än så länge.
– Överlag är det inte många som känner till att det finns vattenbuffel på Gotland. Till och med bland folk i socknen. Det brukar vara en del som promenerar härute och som kan bli lite smått chockade när det kommer ut en vattenbuffel från lagården.
Kanske blir det ändring på det snart. Utöver att satsa mer på safari och den mer publika delen med att visa upp bufflarna under sommaren, hoppas Karin att köttet ska upptäckas av fler – och så ska mjölkningen äntligen komma igång på gården. Kalvar har nämligen varit en förutsättning för att kunna mjölka korna och för första gången kan snart buffelmozzarella tillverkas på ön.
Även om det är svårt att tro är vattenbufflar skygga och vaksamma djur. Karin berättar att de vanligtvis skulle dundra iväg om det inte vore för att hon var med.
– De testade dig så fort du kom in i hagen. Men de märkte att du inte flyttade på dig. Framförallt så är du lugn och gör inga plötsliga rörelser, förklarar hon för Helagotlands reporter.
Med Karin är de lugnet själva, frånsett viss inbördes bufflighet i konkurrensen om att få en kelstund.
– Det bästa är att de är sociala och alltid så nyfikna. Har man en dålig stund går man bara ut här och andas, säger hon.