I slutet av september köpte Birgit Ljungberg gotländsk nötfärs och gjorde en rejäl portion kåldolmar i sin lägenhet på Gråbo i Visby. Kort därefter började hon känna sig matt och orkeslös, och den 1 oktober skjutsades hon ner till lasarettet av sin syster.
– När jag kom dit hade jag feber och blodig diarré, så min första tanke var ju att det var cancer, berättar Birgit Ljungberg.
81-åringen, hon fyller 82 på juldagen, skrevs dock ut och skickades hem den 4 oktober, trots att hon inte hade blivit bättre. Dagen efter var hon tillbaka på akuten, den här gången med hjälp av ambulans.
– Mellan den 5 oktober och den 10 oktober var jag medvetslös till och från. Jag minns ingenting från de här dagarna och har fått berättat för mig att jag sade otroligt märkliga saker. Jag mindes inte heller mitt personnummer när personalen på lasarettet frågade.
Under de här dagarna på intensiven låg Birgit kopplad till en respirator och genomgick dialys då hennes njurar slagits ut.
Efter ett par dagar kunde läkarna konstatera att Birgit var en av de drygt 20-tal personer i Sverige som hade smittats av ett ehec-utbrott som kommer från en gotländsk gård och vars djur slaktats på Gotlands Slagteri. Med största sannolikhet fick hon i sig bakterien genom den nötfärs hon gjorde kåldolmar av.
– Läkaren sade åt min son att allt som varit i kontakt med köttet måste bort, så han var hemma hos mig och städade köket och toaletten och kastade kniven, skärbrädet, kökshanddukar och alla kåldolmar som jag frusit in. Det säger väl en del om hur smittsam bakterien är.
LÄS MER: Barn drabbade av gotländsk ehec-smitta
Fyra personer i landet drabbades även av den allvarliga följdsjukdomen HUS, hemolytiskt uremiskt syndrom, som påverkar njurarna och kan ge kroniska besvär. Tre av de dem var barn, den fjärde var Birgit.
– När jag var som sämst sade läkaren att han inte hade något hopp för mig och att han inte trodde jag skulle klara det. Jag minns ju inget av det här, men min syster ringde hit min son och mina barnbarn från Stockholm. De satt hos mig hela dagarna på intensiven.
Trots det kritiska läget, där Birgits njurar var det mest akuta, så förbättrades hennes tillstånd av behandlingen. Efter ett tag kunde hon lämna intensiven för rehabavdelningen på Korpen, och i veckan kom hon till slut hem efter att ha varit inlagd i nästan två månader. Hon berättar dock, lite skämtsamt, att hon inte längtat hem.
– Det är ju underbart att vara på sjukhus, haha. Personalen har varit kolossalt bra och gjort ett fantastiskt jobb. Jag har varit så utslagen att jag inte ens kunnat hålla i ett glas.
Birgit berättar att hon i dag känner sig förhållandevis frisk och pigg, även om hon tappat en del ork. Hon funderar en del över ansvarsfrågan, vems fel det är att det smittade köttet kunde hamna i butiken. Samtidigt inser hon att sådana här händelser kanske inte går att undvika.
– Min syster sade åt mig att jag borde köpt gotländskt kött, men det hade jag ju gjort! Det är med andra ord inte säkert att det är bäst bara för att det är gotländskt, säger hon, och tillägger:
– Jag tänker inte äta kött på åtminstone ett halvår, och kåldolmar kommer jag aldrig att äta igen!
Hur känner du när du tänker på vad du varit med om?
– Jag tror att det varit värre för mina anhöriga, för jag minns ju inte så mycket. För dem har det varit gräsligt. För egen del känns det som att jag är på banan igen. Läkaren sade att jag är väldigt stark, och jag är nog seg av mig. Dessutom är jag envis, jäkligt envis.
Trots att Birgit inte minns speciellt mycket från de mest kritiska dygnen är hon glad att allt slutade väl.
– PRO ringde häromdagen och frågade om jag ville köpa lotter, men jag sade "nej, jag har redan vunnit högsta vinsten".
Följ Helagotland.se på Facebook för senaste nytt om Gotland – där kan du även kommentera och diskutera våra artiklar.