GT berättade i torsdags om de närmare 50 begravda människor man hittat under kyrkgolvet i Stenkumla i samband med att kyrkan renoveras. Byggnadsantikvarie Anna Plahn efterlyste då upplysningar om vilka som kan ha begravts där och när.
Och gensvar kom snabbt. 83-åriga Gunnel Pettersson, bördig från Homa i Stenkumla, är släktforskare sedan många år och tog helt enkelt fram dödboken för Stenkumla på nätet, som varit värdefull i hennes egen forskning. De flesta av de begravda personerna under kyrkgolvet har nu därför kunnat namnges.
– Jag har lyckats ta reda på 29 personer som begravdes under kyrkgolvet, och på 13 av dem står det precis var de placerades, säger Gunnel i samband med att hon under måndagen fick chansen att se de blottade kistorna i Stenkumla kyrka innan det nya golvet läggs dit.
Personerna hon kartlagt begravdes från mitten av 1700-talet och en bit in på 1800-talet.
Det krävs rätt öga för att kunna tyda texten i dödboken, men i många av dödsfallen är det alltså beskrivet var i kyrkan personen begravdes.
– Det kan till exempel stå "begraven mellan pelaren och dopfunten" eller "innanför kyrkporten". Innanför porten ligger till exempel en kyrkovärdsänka, säger Gunnel Pettersson.
Extra intressant blev det eftersom hennes man har personlig koppling till tre begravda.
– Genom släktforskningen har jag vetat att min man var släkt med en kyrkoherde i Stenkumla åtta led bakåt, som dog 1782. Året innan det begravde han också sin tio månaders dotter här i kyrkan. Jag får träffa de andra begravda, men inte min mans släktingar, säger Gunnel, och syftar på att präster och kyrkoherdar i huvudsak begravdes vid altaret. Eftersom den delen av golvet inte brutits upp vilar de kistorna fortfarande under golvplankorna.
En annan som hörde av sig till Anna Plahn efter gravfynden var historieforskaren Jens Lerbom, uppväxt vid Gardrungs i Stenkumla.
– Han har i sin tur fått fram ett antal personer som begravdes i kyrkan från 1687 fram till 1722 utifrån gamla räkenskaper, säger Plahn.
Om man kommer att lyfta på kistlocken och försöka verifiera vilka som ligger där är ännu inte klart.
– Det är lite dubbelt, visst är man nyfiken. Jag håller på och sammanställer allt vi vet hittills om kistornas placering. Det är i vilket fall väldigt intressant, säger Anna Plahn, som huvudsakligen bidrar med kunskap och dokumenterar fynden i renoveringsarbetet.
År 1815 blev det förbjudet att begrava folk inne i kyrkorna, mycket på grund av den sanitära olägenheten med den påföljande stanken från kropparna. Men i Stenkumla vet man att den sista personen begravdes under kyrkgolvet så sent som 1830.
Att de 28 kistorna bevarats i så gott skick beror på att de inte legat i jord, utan snarare vilat på stenar och grus rakt under plankgolvet med luft omkring.
– Dock kan vi se att man har varit nere och flyttat runt några av kistorna, några av dem har vänts så att de döda ligger åt väst istället för öst, säger Anna Plahn.
Senast trägolvet byttes i Stenkumla kyrka var på 1950-talet, och man tror att det senast då rördes runt en del bland gravarna. Då göts även en betongplatta under orgeln. Finns ännu någon i livet som var med och arbetade med renoveringen så har den chansen att räta ut historiens frågetecken nu, menar Anna Plahn.
– Vet någon något om vad som gjordes då får den gärna höra av sig.