Lars Johansson och Håkan Mattssons bor i ett av öns sydligaste hus, i en sänka uppe på heden i närheten av Hoburgs fyr.
– Det var platsen vi förälskade oss i. Läget i landskapet, säger Lars som är landskapsarkitekt.
Håkan, som är samtalsterapeut, håller med. Det här har blivit deras plats, som tusentals personer följer. I instagramkontots flöde finns kvadratiska bilder på trädgården, växthuset, grönsaksodlingarna och stenhusfasaden, men även hundpromenader i morgonljus och havsbad i solnedgång. Ibland syns Håkan och Lars i miljöerna.
– Vi har en ganska kreativ relation och det här är en plats som ger den dess uttryck, säger Håkan.
Här bygger de ett liv tillsammans som syns i sociala medier, men även i livstilsmagasin och på trädgårdsvisningar.
– Jag har alltid sagt att jag inte är intresserad av växter utan människor, att bygga rum för människor, säger Lars.
– Och med min psykologiska bana är det mer det relationella rummet eller landskapet. När jag jobbar terapeutiskt pratar jag i metaforer om hur näringsrik vår relationella trädgård är. Så vi värnar helheten, tillägger Håkan.
Instagramnamnet har funnits med dem ända sedan de flyttade till huset med det gamla gårdsnamnet Majstre. Det var deras dåvarande grannar som började kalla dem för pojkarna på Majstre.
– Det låter lite käckt och vi tyckte om det när vi fick höra det. De kanske inte visste vad de skulle kalla vår relation, säger Lars.
Båda två levde tidigare på ett annat sätt, med fru och barn på varsitt håll. En tillvaro som de lämnade runt millennieskiftet.
– Vi kom ut ungefär samtidigt, men vi kände inte varandra då. Jag skiljde mig och du separerade också, säger Håkan och tittar på Lars.
När de träffade varandra några år senare var de klara med uppbrotten från äktenskapen och försoningarna inom familjerna. Lars lämnade Göteborg och köpte en lägenhet tillsammans med Håkan i Stockholm.
– Vi tänkte att vi hade känt varandra jättelänge, säger Håkan.
Och det dröjde inte länge innan det nykära paret även köpte huset på Majstre.
– Tanken med Gotland vara att börja om på en ny plats, där vi inte hade någon historia, säger Lars.
Där skapar de sin egen historia och dit kommer deras familjer på semestrar och högtider.
På platsen står ett bostadshus, intill ett uthus i sten som ligger vägg i vägg med växthuset och på andra sidan finns en friggebod som används som terapirum och skrivarlya. På markerna står sedan länge ett lambgift och paret bygger ett nytt utekök med pergola. Lars använder sina kunskaper som prefekt på Sveriges lantbruksuniversitet och tidigare erfarenheter som statsträdgårdsmästare.
– Då ritade jag parker, skolgårdar och andra offentliga rum. Jag jobbar med stora ytor och här täcker jag marken så att det inte är så mycket bar jord, säger Lars som använder släke och blåmusslor som täckmaterial.
Hemmamiljön och omgivningarna passar även in i Håkans yrkesliv och förutom en mottagning i Stockholm har han terapistugan på Sudret och kursretreat på olika platser. Under pandemin har de arbetat hemifrån alltmer och behöver inte pendla lika mycket. Deras levnadssätt har ändrats från stad till land.
– Vi får ofta den här standardfrågan, om hur det är att bo här på vintern. Vi vill visa att det som många drömmer om faktiskt går att leva. Men vi speglar också de utmaningar som finns här med vinden och torkan, kopplat till utmaningar i världen, säger Håkan, om undertexterna som finns bland hashtags om trädgårdsliv, morgonpromenader och naturfoto
De säger att de på något sätt säljer en dröm, men att de ändå inte ser sig som influencers.
– Nej, absolut inte. Så tänker inte jag och inte Lars heller. Det ger en glimt av hur vi lever, säger Håkan.
De kan ändå se att det finns tendenser och potential i deras content. De har gjort ett produktsamarbete, de gör reklam för Håkans kurser och de funderar på en gemensam verksamhet på plats.
Deras sociala kanaler, med såväl Instagram som Facebook, förmedlar deras livsstil.
– De flesta följarna är från Gotland, Stockholm, Göteborgsområdet och Österlen, säger Håkan som även nämner att de har följare i andra länder, som Norge, Danmark, Finland och fler delar av Europa.
Lars berättar att de blir igenkända ibland.
– I Ljugarn var det en kvinna som kom springande efter oss och sa att hon älskade oss. Att det första hon gör på morgonen är att kolla på vårt konto. Och hon bodde i Finland och var på ön för första gången, säger han.
Även om de har fått många kontakter och tagit emot besök som pojkarna på Majstre, skiljer de på vad som är personligt och vad som är privat.
– Egentligen tror jag inte att många vet så mycket om oss, säger Lars.
– Nej, bakom ytan har vi ett annat liv också, säger Håkan.
De lägger inte upp bilder på familjemedlemmar eller det som händer i deras privatliv. Inte heller på deras vänner, grannar eller besökare. Ingen av dem vill att flödet på sociala medier ska gå ut över vardagen eller ta över deras tillvaro.
– Vi gör det vi tycker är lustfyllt, påpekar Håkan, som är den som lägger ner mest tid på att fotografera och skriva.
Nyligen insåg de att instagrammandet inte bara var lustfyllt, utan även betydelsefullt. När deras konto hackades. De kunde inte logga in med lösenordet och följarna märkte att innehållet hade förändrats.
– I början när de hade tagit över lade de upp bilder på röda stugor och bitcoin-reklam, som andra reagerade på och därefter togs bort, berättar Lars.
Både han och Håkan kände sig utelämnade när en hackare styrde deras flöde. De startade ett tillfälligt konto, men övervägde samtidigt att sluta.
– Det blev ändå något slags ifrågasättande om vad vi håller på med, hur mycket ska vi lägga ut och hur personliga ska vi vara, säger Lars.
När de åter fick kontroll över kontot valde de ändå att ha det kvar.
– Det blev så tydligt att det hade blivit viktigt. Det aktualiserade en tanke om vi överhuvudtaget skulle fortsätta och en kamp om att nu jävlar. I värsta fall hade det kunnat leva på utan att vi hade kontroll över det.
De rensade fejkinläggen innan de började lägga upp bilder och texter till sina följare igen.
– Det är en uttrycksform för den här platsen men även för fina kontakter som vi har fått och de som kommer och hälsar på. Man fick sig en tankeställare igen om att visa upp sin plats och det övervägde, säger Håkan och Lars håller med.