Enligt SGU hade det bästa alternativet varit att borra undersökningshålen till havs, men det är extremt komplicerat och dyrt. Berggrunden på land ligger lite ytligare, men kommer ändå att ge information som kan användas för bedömningar i havsområdena.
– I Sverige har vi en lag, som säger att vi får lagra koldioxid till havs, säger Lena Yotis, som är geolog och projektledare för Sveriges geologiska undersökning, SGU.
De ska undersöka två platser i Östersjön för koldioxidlagring och en av dem är sydost om Gotland. Men först har ett 200 meter djupt hål borrats i marken och snart ska de borra ännu mer, till 800 meters djup. De vet sedan borrningar på 1970-talet att samma typ av sandsten som finns i södra Östersjön, finns här på Sudret. Då kan de prova här först.
– Det billigaste och enklaste är att få upp borrkärnor på land. För att analysera sandstenen och se om den har de kvaliteter som behövs, förklarar Lena Yotis.
De landbaserade borrningarna blir en sorts simulering för en lagringsplats under havsbottnen.
– Om man pumpar ner vatten i borrhålet, och ser hur mycket vatten det tar till sig, kan vi se hur det blir om vi hade pumpat ner flytande koldioxid, säger Lena Yotis och tillägger direkt:
– Men här pumpar vi bara ner vatten.
Nästa år ska de fortsätta med sina geologiska undersökningar utanför den gotländska kusten, vilka redan pågår på den andra platsen i Östersjön.
– Den är utanför Skånes kust, på vårt fina fartyg Ocean Surveyor. Vi har hyrt marinseismologisk utrustning från danskarna och har bara ett visst tidsfönster mellan augusti och september, då det är en ganska bullrig verksamhet som kan störa marina däggdjur, säger Lena Yotis.
De samlar in modern data från havsbottnen och berggrunden med olika mätinstrument. Nästa år ska undersökningsfartyget hit.
– Det kommer att vara ganska långt ut och täcka ett ganska stort område, säger Lena Yotis som tror att de kommer vara flera mil ut från den gotländska kusten.
De letar efter en lämplig plats, med bergarter som inte riskerar att läcka.
– Vi tittar mycket på förkastningar. Det är det som är en risk när man pumpar ner den här koldioxiden, som blir som en plym som kristalliseras med tiden och blir som förstenad. Annars kan den börja migrera i spricksystem. Därför måste vi göra det här på land först.
”I det här regeringsuppdraget vi har fått ska vi se var lämpliga platser för koldioxidlagring finns i Sverige. Med de data vi har, sedan 50 år tillbaka, vet vi att det finns sandsten som lämpar sig för koldioxidlagring ute till havs”, säger Lena Yotis från SGU.
SGU har fått uppdraget av svenska regeringen, som vill utreda infångning, avskiljning och lagring av koldioxid för att kunna nå klimatmålen.
– Det blir ett startskott för den gröna omställningen i industrin, säger Lena Yotis.
Samtidigt behöver utsläppen av växthusgaser minska kraftigt och lagring av koldioxid ska vara en kompletterande åtgärd.
– Parallellt med att industrin ställer om till fossilfritt behöver vi titta på om säker koldioxidlagring är ett alternativ, säger Lena Yotis.
Det finns dock såväl kritik som oro över att utsläppen kan fortsätta öka, om satsningarna snarare görs på att fånga in och pumpa ner koldioxiden. Dessutom kvarstår risken att den läcker ut i havet.
Den isländska borrexperten Fridfinnur Danielsson är på plats och har en genomgång med ingenjörerna från Luleå tekniska universitet och de gotländska svetsarna.
På Gotland planerar cementfabriken i Slite, som står för en stor del av landets utsläpp, att fånga in koldioxid som ska fraktas till Norge för att lagras där. Enligt Lena Yotis kan det däremot bli aktuellt att ta emot koldioxid från andra delar av Sverige och andra Östersjöländer.
– På SGU ska vi även se om vi ska kunna drifta det här och hur industrin ska kunna leverera koldioxiden, med infrastruktur som fartyg och hamnar, säger hon.
De har tre år på sig att undersöka möjligheterna och platserna.
– 2026 ska vi leverera resultat. Då ska vi komma fram till att antingen har vi platser eller så har vi inte det.
Undersökningsborrhålet är till för att göra tester i den typ av sandsten som även finns till havs. Det finns inga planer på att lagra koldioxid på gotländsk mark. ”Absolut inte. Det får man inte”, påpekar Lena Yotis.