I april berättade GA om Jonatan Björkman från Visby som sagt upp sig från sitt jobb och förberedde sig för en vandring av det tuffare slaget. Det tog honom drygt fyra månader att vandra den världsberömda Pacific crest trail, PCT, som sträcker sig genom USA från den mexikanska till den kanadensiska gränsen.
När Jonatan Björkman nådde monumentet som markerar slutet på PCT-leden hade han vandrat genom öken och snöbeklädda berg, men var uttömd på energi och lättad.
– Jag kände mig stolt då jag visste att jag hade lyckats med mitt mål och jag mådde väldigt bra. Det var mycket på en gång, säger han.
De 4 300 kilometrarna som nu ligger bakom Jonathan Björkman infriade hans förväntningar, men det var delvis tuffare än vad han föreställt sig.
– Jag var väldigt positivt och höll motivationen uppe under hela vandringen, men det är klart att man var orolig att dra på sig någon skada på vägen, speciellt i början när jag inte riktigt visste vad kroppen pallar med, säger han.
Läs mer: "Den största utmaningen sitter i huvudet"
Och den första perioden blev också stundtals fysiskt plågsam med en del värk i knän och ben under nätterna.
– De första tre veckorna var skavsårens högtid, det var väldigt smärtsamt och jobbigt. Efter det hade jag inga problem, fötterna blev härdade, säger Jonatan Björkman som lyckligtvis klarade sig från allvarligare skador.
Att få vakna och vandra i soluppgången var något som han sett framemot och uppskattade, men den bästa upplevelsen fick han på de riktiga höga höjderna.
– Sierra Nevada var nog det som slår högst. I år var det väldigt mycket snö så många gick inte den här sektionen. Vi såg inga människor på sju dagar, det kändes som om vi var på en expedition, berättar han.
Men det var också på de lägre höjderna i Sierra Nevadaområdet som han mötte de största utmaningarna. Vid flera tillfällen tvingades han att korsa vattendrag som blivit stora som floder.
– Det var spännande, men det var vissa tillfällen då man inte var så kaxig, säger han.
Det var också det enda tillfället, under vandringen, då han bedömer att det var riktigt farligt, på grund av drunkningsrisken.
– Jag är välbehållen, haha, men det kunde ha slutat annorlunda vid ett par tillfällen är allt jag kan säga. Jag vill inte göra mormor allt för orolig.
När han kommer hem till Gotland är inte bestämt, först ska han åka tillbaka till USA och sedan vidare till Mexiko. Han har redan planerat in fler vandringar, exempelvis Grand Canyon, och det är absolut inte omöjligt att det blir fler långvandringar.
– Jag måste nog få lite tid att smälta alla mina intryck efter detta äventyr, men om jag känner mig själv så kommer det nog förekomma något liknade, avslutar Jonatan Björkman.