"Vi vet ingenting om när vi kan flytta tillbaka just nu. Allt hänger på om och när de får igång hissen. Just nu verkar det inte säkert att vi kommer hem till jul ens", säger 84-åriga Gunna Olofsson, som sedan hon evakuerades från det brandhärjade trygghetsboendet på A7-området bor på hotell Kokoloko.
De flesta hyresgästerna på de tre första våningarna i det brandhärjade trygghetsboendet på A7-området i Visby kunde flytta tillbaka till sina lägenheter redan samma kväll som branden inträffade. De boende på våning fyra, fem och sex bor dock fortfarande hos anhöriga eller på hotell Kokoloko i Visby.
84-åriga Gunna Olofsson har sin lägenhet på fjärde våningen, alltså samma våning som branden startade på, och hon och flera av hennes grannar har nu bott på hotell i en vecka. Hon berättar att det under onsdagen hölls ett informationsmöte där de boende fick veta hur läget är med det brandhärjade huset.
– Vi har fortfarande inte fått komma in i våra lägenheter, så vi vet ju inte alls hur det ser ut där. Men under mötet berättade de att trapphuset inte är färdigsanerat, och att det största problemet är att hissen inte fungerar. De vet heller inte om eller när de kommer att få igång hissen, och i och med att många av oss som bor i huset har rullator så måste vi ha hiss för att kunna bo där, säger hon, och fortsätter:
– Det verkar inte säkert att vi kommer hem till jul en gång.
Gunna är tydlig med att de har det bra på hotellet, men att hon saknar sina egna saker.
– Eftersom vi inte får lov att komma in i våra lägenheter kan vi inte hämta kläder och sånt. Istället använder vi nu kläder vi lånat av vänner och sådant som Röda Korset kommit hit med.
Hur känns det att inte ha tillgång till sin egen bostad?
– Det känns jättejättejobbigt, och alla mår dåligt. Jag själv klappade ihop i lördagskväll och fick åka till akuten. Jag fick ingen luft och bröt helt enkelt ihop. Läkarna sa att det förmodligen var chocken över det som hänt som kom efteråt.
Hur mår du i dag?
– Nu mår jag lite bättre, men det går i vågor ska jag säga dig. Jag är överlag en positiv människa, men ibland orkar man bara inte.
Det är ännu oklart när de som har lägenheter på våningarna fyra, fem och sex kan flytta tillbaka till sina lägenheter efter branden den 23 november.
På hotellet får Gunna och hennes grannar frukost varje dag, men övriga måltider måste de fixa på egen hand.
– Vi har det bra, och alla vill oss så väl. Vi försöker verkligen att muntra upp varandra, och personalen här på hotellet är helt fantastiska och passar upp oss och frågar hur vi mår. Vi har också fått en liten lokal som vi kan samlas i, för vi behöver ju prata med varandra. Så vi samlas varje kväll och ser på tv tillsammans, och egentligen går det ingen nöd på oss alls. Men vi är inte hemma.
Trots att mycket känns tungt säger Gunna att hon och hennes vänner försöker att hålla modet uppe. Hon säger att hon är glad över att hon själv inte blev skadad och att hennes lägenhet trots allt finns kvar, även om den inte går att bo i just nu. "Vi kunde ha varit både hemlösa och sönderbrända allihop", som hon säger. Hon berättar även att hon försöker att hitta de små ljuspunkterna i allt det mörka.
– Min rullator blev kvar i huset, men nu har jag ringt Hjälpmedelscentralen på egen hand och fixat en ny. Jag fick den senaste modellen, en turbo, så nu är jag riktigt snabb, säger hon med ett skratt, och lägger till:
– Jag måste få skoja lite också.
Lars Gunnar Öjenäs bor på tredje våningen, rakt under den lägenhet som blev utbränd, i trygghetsboendet på A7-området. Han fick flytta in samma dag som branden, men berättade för Helagotland.se tidigare i veckan. att man fortfarande har sot, rökskador och vattenläckade från släckvattnet i sin lägenhet.
"Man vet ju inte när man lever i det här vad det finns för partiklar som man andas in", sade han.
I en skriftlig kommentar skriver Björn Bergman, Regionchef Öst Magnolia Bostad, att man arbetar för att återställa lägenheterna i det brandhärjade huset så fort man kan samt reparera hissen. "I dagsläget kan vi inte utlova någon tidpunkt för detta", skriver han.