-Vi är jättenervösa, sa Thomas Sundström som tillsammans med Ella Näsman hälsade publiken välkomna.
Länsteatern på Gotland hade premiär på fredagen med föreställningen som bygger på romanen och filmen ”Om man skjuter hästar så…”, skriven av Horace McCoy.
– Vi är jättenervösa, sa Thomas Sundström som tillsammans med Ella Näsman tog emot publiken.
57 föreställningar och 2,6 miljoner kronor i potten kan göra den lugnaste magen lite pirr.
Nu bjöd de på historien om människor under depressionens tid, en berättelse om desperata människor som gör vad som helst för pengar. En tävling i maratondans, ett drama om de uthållighetstävlingar som drog enorma publikmassor på 1930-talet. Utmaningen var att dansa i par, vara ständigt i rörelse och stå på fötterna.
Under Länsteaterns föreställningar kommer publiken att vara en del av scenografin och kliver in som åskådare på en tävlingsarena i Kalifornien 1935.
Roberg Säflund och Barbro Grön Säflund tyckte att det var något speciellt med föreställningen och tänkte på de som fått kämpa för sitt levebröd.
Barbro Grön Säflund och Robert Säflund tyckte det var något speciellt med föreställningen och att dessa händelser verkligen existerat.
– Och det är ju premiär. Det får man inte missa.
Länsteaterns ordförande Håkan Onsjö var mäkta stolt och konstaterade att teatern här är jättestor i förhållande till folkmngden.
– Och omtalad i landet.
Gladast idag var nog farmor Ester svärd som rest till Gotland bara för att se kostymerna barnbarnet Artur gjort.
Det var många glada röster som hördes men ingen slog nog Ester Svärd. Det var hennes barnbarn Artur som designat kostymerna.
– Jag kom till Gotland bara för att titta på det. Mitt barnbarn har gjort alla kostymerna, sa hon och sken som en sol.
En lite extra föreställning bjöd publiken på när de hojtade glada tillrop och slängde sig om halsen på varandra.