Kriget i Ukraina visar på räddningstjänstens betydelse, då människor behöver grävas fram ur rasmassor.
Med sitt strategiska läge mitt i Östersjön bedöms Gotland bli särskilt utsatt i händelse av krig. Det blev inte minst tydligt i en nyligen genomförd Nato-övning där en storskalig attack mot ön österifrån var scenariot.
I en sådan situation är det inte bara militärer som behövs. Samhällsfunktioner måste värnas, bränder släckas och minor röjas undan. Där kommer Gotlands brandmän in.
– Du ser bilderna från Gaza och Ukraina, med raserade byggnader där man måste leta efter människor i rasmassorna. Det är brandmän som gör det här, säger Lars-Göran Uddholm, chef för räddningstjänsten på Gotland.
Men räddningstjänsten är i dag inte rustad för att klara sitt uppdrag under höjd beredskap. I en utredning som presenterades våren 2023 slog MSB fast att landets kommunala räddningstjänster behöver fördubbla sin styrka i en sådan situation, från dagens 16 000 till 32 000.
Nu har Gotlands räddningstjänst tagit fram en handlingsplan för de kommande åren där de lokala förutsättningarna analyseras.
– Min bedömning är att om det krävs en fördubbling för riket, så krävs det mer än så här på ön, med tanke på att det är ett militärstrategiskt område och eftersom vi inte kan få landtransporterad förstärkning på samma sätt, säger Lars-Göran Uddholm.
Det stora gapet i personalresurser ska huvudsakligen täppas igen med civilpliktiga. Fram till utgången av 2026 beräknar MSB att kommunernas krigsorganisationer kan förstärkas med 2 000 till 3 000 personer, om civilplikten aktiveras så som regeringen har föreslagit.
Civilpliktig är den civila motsvarigheten till den militära värnplikten. Den är alltså inte frivillig och innebär att staten grundutbildar och sedan krigsplacerar de civilpliktiga i vissa geografiska områden.
Lars-Göran Uddholm, chef för räddningstjänsten på Gotland.
Lars-Göran Uddholm välkomnar den extra förstärkningen, men det kan komma med vissa utmaningar.
– Då vi hade värnplikt sist så föll det på kommunen att genomföra repetitionsövningar. Så jag utgår ifrån att det kan bli så nu också.
Hur stor belastning det skulle innebära för regionen beror på vilka som krigsplaceras här.
– För oss vore det ju bäst om det är människor som bor på ön, eftersom de har sin sociala situation löst. Annars måste vi ha logement där de kan inhysas, vilket vi inte har i dag.
Det är inte bara civilpliktiga som måste klara av de arbetsuppgifter som ett krig kräver. Kompetensen måste också byggas upp och underhållas bland de runt 50 heltidsbrandmän och 120–130 deltidsbrandmän som finns på Gotland i dag.
Som en del av det har brandmannen Gustav Björk gått en veckolång utbildning för att lära sig att upptäcka och märka ut oexploderad ammunition.
Brandmannen Gustav Björk har än så länge inte fått lära sig att röja minor, bara att identifiera och märka ut. Bilden är tagen från en annan övning på Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum i Eksjö.
– Det var flera dagar ren korvstoppning om alla olika typer av explosiva hot – allt från finkalibrigt till grovkalibrigt, granatkastare, robotar, klusterbomber och landtruppminor. Vi kommer röra oss bland rasmassor och måste veta var man kan gå och inte kan gå, säger han.
– Jag fick något av en aha-upplevelse när vi fick se den uppfinningsrikedom som finns. När man har klusterbomber som snarare påminner om leksaker, som små barn kan hitta och leka med. Då blir man lite... ja...
Att räddningstjänsten i krigstid ansvarar för detta och dessutom för att sanera efter attacker med kemiska stridsmedel och kärnvapen är inskrivet i lagen om skydd mot olyckor, LSO. Men det var ingenting som Gustav Björk kan minnas att man talade om när han utbildade sig till brandman för fjorton år sedan. För honom är det ändå en självklarhet att göra vad han kan i händelse av krig, vilket är något som faller på alla svenska medborgare mellan 16 och 70 enligt totalförsvarsplikten.
– Jag är verkligen ingen vapenskramlare, men man kanske borde haft kvar civilplikten så att alla fick lära sig grundläggande saker, till exempel vad man gör i händelse av ofred då vattnet inte rinner ur kranen och elektriciteten inte fungerar.
Gustav Björk, brandman på Gotlands räddningstjänst. Utanför stationen i Visby.
Utöver mer personal måste räddningstjänsten på Gotland se till att de har rätt utrustning för uppdraget. De har också undersökt hur de ska kunna agera mer självständigt om ön skärs av från fastlandet.
Allt detta kostar så klart pengar och vem som ska sträcka sig efter plånboken är än så länge oklart.
– Vi hoppas att staten ska ta ansvar för finansieringen av det här, säger Lars-Göran Uddholm.
– Samtidigt kan vi i det här läget inte sitta och vänta, vi behöver agera med de möjligheter vi har.