Clara Klingenström har lämnat sitt allra svartaste bråddjup och mår gott i livet som artist, även om det fortfarande finns såväl ljus som mörker i livet.
DU&JAG
Det går en linje från förr till nu. Från ett spökhus på gotländska landsbygden till en nyköpt etta på Söder i Stockholm.
Så kanske, kanske kan lugnet nu lägra sig för och inom Clara. Jo, det kan det nog.
– Jag har flyttat hit och dit i så många år, nu bor jag i en garderob, jo, faktiskt. Men snart får jag en fast punkt, det ska bli så skönt.
Vi ska – som det brukar skrivas i de här intervjuerna – återkomma dit. Men den verkliga anledningen till att den här intervjun faktiskt görs är att det har varit så förtvivlat svårt att få till en träff. Men i julhelgen funkade det!
Clara blev ju bevars framröstad till Årets gotlänning 2021, det tillkännagavs i februari i samband med uppvaktning på skivbolaget i Stockholm. Men själva priset har hon inte fått. Inte förrän nu.
Priset brukar delas ut i offentliga sammanhang men saker har kommit i vägen, överenskomna tider har flyttats, men till slut…
…får du denna skulptur, tillverkad av konstnären Sanny Laurin. Ett pris från alla de gotlänningar som röstade på dig!
– Jamen tack, så fin. Den ska upp på väggen i nya lägenheten. Och tack alla som röstade, jag är så glad och stolt.
Clara slog igenom i samband med Melodifestivalen 2021, det där vet du. Tog svenska folket med storm, låg 25 veckor på Svensktoppen och 40 veckor på Digilistan med låten ”Behöver inte dig i dag”.
Men sedan, då? Jo, sedan dess har låten slutat spelas i radio, i alla fall i den mängd som under första sommaren.
…och Clara har jobbat med sin musik som aldrig förr. Eller: Det är egentligen inte sant för hon har alltid slitit för att nå sin dröm: Att bli artist.
Men definitivt har hon arbetat på annat sätt, nu när hennes namn blivit etablerat och hon faktiskt skriver för en publik.
Och så har hon varit på turné, den som till slut blev av efter att ha skjutits fram två gånger på grund av pandemin.
En riktig turné. Teatrar och konserthus, bokad och klar, inget som hon själv behövde lägga kraft på. Hon hämtades upp och bara följde med. Lyxigt värre och en boost att känna publikens värme.
Men det finns alltid två sidor av allting:
– Det har varit en helt annan press än förut. Folk har betalat pengar för att se mig och då vill jag göra dem nöjda.
Och hur har du hanterat den pressen?
– Det har krävts ett mer noggrant grundarbete. Hur musiken ska spelas, låtordning, att skapa en röd tråd och vara noga med det jag vill förmedla från scenen.
För förmedla något vill hon, vill inte vara lättviktig nu när hon fått en plattform.
– Även om det är en konsert dit folk kommer för att bli glada vill jag bli ännu mer personlig kring psykisk ohälsa. Det är en enorm möjlighet jag fått att prata kring det här, kanske göra att många inte känner sig ensamma. Den chansen måste jag ta.
Clara Klingenström vandra mot ännu ett år som artist. Målet är att ge ut ett nytt album, skrivandet pågår för fullt.
Clara och jag känner vid det här laget varandra väl i våra roller. Jag har gjort många intervjuer de senaste åren – för många tycker säkert vissa – och alltid kommer den psykiska ohälsan och det dåliga måendet på tal.
Det som ridit henne i så många år; depressioner, droger och den misshandel hon tidigare utsatts för.
När hon, under en presskonferens i samband med Melodifestivalen, berättade om sin bakgrund blev hon även nationellt ett ansikte utåt för den problematiken.
Jag kan inte annat än imponeras av hennes sätt att föra fram det i ljuset, vilket också var del i att hon röstades fram till Årets gotlänning.
Clara Klingenström slog igenom under Melodifestivalen 2021.
I dag mår hon huvudsakligen bra, säger hon.
– Men det hindrar inte att jag fortfarande mår dåligt ibland. Inte så att jag är rädd att helt falla tillbaka, jag har en helt annan syn på mig själv i dag, är inte elak mot mig själv längre, jag ger mig bara kärlek.
Men? Det låter som det finns ett ”men”?
– Jag är ingen perfekt människa, jag är lite rädd att yngre ska tro att allt blir bra bara man blir känd. Så är det ju inte, tillfrisknandet sitter inom en själv.
Att bli den hon blivit, ett slags symbol för den psykiska ohälsan, är viktigt och ansvarsfullt, säger hon.
Hon vet ju vad hon talar om. Från att stundom se allt – ALLT – i svart till att klä sig i vinrött och slå igenom, från att ha varit 100 procent sjukskriven till att på 100 procent jobba med musik.
Men, och här kommer ytterligare ett ”men”, det finns baksidor även här.
– En del hör av sig i ren desperation. En pappa som var orolig för sin dotter, någon ville att jag skulle besöka ett sjukhus för att jag var den personens idol…folk tror att det känner mig, men så är det ju inte. Jag mår bra, men mörkret är en del av mig som jag måste förhålla mig till.
I februari överraskades Clara Klingenströmmed beskedet att hon utsetts till Årets gotlänning 2021. GT:s Magnus Ihreskog överlämnade blommor och löpsedel på skivbolaget i Stockholm.
Låt oss nu lämna den där ohälsan, för trots allt är det mesta i livet för närvarande en god och infriad dröm. Hon är där hon vill vara.
Snart två år, har du landat i livet som såväl artist som offentlig och igenkänd person?
– Både ja och nej. I vissa delar är allting självklart, det var hit jag skulle. Men att vara igenkänd…det är fortfarande lite märkligt, även om jag vant mig.
Hon slog ju igenom, som det brukar heta, ”över en natt”. Dagen efter hennes första Mello-framträdande vände sig folk om efter henne på stan.
– De plåtade med mobilen, jag tänkte ”vad är det för fel på folk”! Jag tog upp min mobil och plåtade tillbaka…innan jag fattade.
Att till slut ha nått artistdrömmen…är det som du trodde?
– Nej.
Inte?
– Jag trodde, naivt kanske, att man skulle leva i lyx och glam, skrattar hon. Men jag är faktiskt helt slutkörd och hinner sällan ta det lugnt. Jag är liksom artisten hela tiden och kan aldrig riktigt koppla av. Folk verkar inte tänka på att jag också är en vanlig människa.
Lyxproblem, Clara!
– Jag vet. Men det är så skönt att ha mina gamla vänner, och inte minst de i familjen, som känner den riktiga Clara och som tycker att allt som hänt är lika sjukt och märkligt som jag.
Clara Klingenström och några andra artister på samma skivbolag.
En vanlig tjej är hon ju, trots allt. En som gärna sover länge om hon kan, hänger med kompisar och går till affären emellanåt…eller ja, jo, det gör hon ju, men ibland har det varit knapert i börsen.
– Jag vet att jag något gång bad syrran swisha en tia så jag kunde köpa nudlar. Jag lade allt fokus på musiken och drog inte in några pengar alls.
Men nu är det annat?
– Ja, nu har jag det bra, det har jag.
Så nu kan du unna dig en pizza? Vad blir det då, om du äter en pizza?
– Haha, det blir en specialare med ost, vitlök, räkor och citron!
Jag frågar vad hon gör när hon är ledig och då är hon, säger hon, verkligen ledig. Då ligger hon i soffan som en strandad säl och kollar på TikTok. Försöker hitta tid att träffa kompisar, pojkvän och familj.
Familjen är det viktigaste, det betonar hon ofta. Inte minst sedan hon försonats med sin pappa på dödsbädden under sensommaren 2020 har hon insett dess värde.
– Det gör lite ont i hjärtat faktiskt att jag inte har mer tid med dem än jag har. Mamma och mina syskon, och mormor och morfar, de är så stolta och glada…och jag är så glad över de band vi har, det betyder så mycket för mig.
Vad lyssnar du på för musik för närvarande?
– På sistone har jag hittat tillbaka till Beatles igen, jag lyssnade mycket på dem när jag var mellan 12 och 16 ungefär. Och Daniela Rathana, hon är bra.
Är det dags för dig att ta plats i ”Så mycket bättre”?
– Det vore himla kul. Tv4 får gärna ställa frågan!
Clara Klingenström har köpts en liten lägenhet i Stockholm och får snart en fast punkt i tillvaron.
Men musiken. Även om hon tidigare arbetat på restaurang och fik och som personlig assistent är det musiker hon innerst inne är och alltid varit. Ändå sedan hon skrev sina första sånger i det där spökhuset. Jo, lugn, det kommer.
Från barndomen, fram till nu och in i framtiden.
Förra hösten kom debutalbumet ”Claras dagbok”, många av låtarna på den skrevs i tonåren och det var verkligen också en dagbok från ett till dels sårigt liv. En, nej flera, berättelser ur ett svart hjärta.
Bland annat fanns där låten ”Behöver inte dig i dag”, den sång som tog henne dit hon är men som också lägger en skugga över tillvaron. För hur ska den framgången kunna upprepas?
Hon säger att hon länge levde på kicken det gav, överallt, i alla radiokanaler, hördes låten och i realtid kunde hon följa hur mycket den lyssnades på.
Sakta men säkert, när hösten kom, försvann den från radiorotationen och hördes mer och mer sällan.
– Det var en otrolig stress, jag hamnade i en livskris, så var det. Ett förhållande tog slut och den där kicken…det var som att tända av.
Clara Klingenström.
På sikt påverkade det också hennes sångskapande. Genombrottslåten och alla andra tidiga låtar skrev hon för sig själv. Nu fick hon plötsligt en jättepublik och insåg att hon från och med då faktiskt skrev för andra.
– Jag skulle så gärna vilja vara med om det igen, att det blir så stort. Ibland är jag lite sugen på Mello igen, att få gå in i den bubblan.
Just nu skriver hon låtar för att nytt album. Lite poppigare, mer uptempo, sånt som fäster hos publiken från en livescen.
Tre singlar har hon släppt under året; briljanta Håkan Hellström-covern ”Nu kan du få mig så lätt”, Lancelot Hedman-duetten ”Jag vill inte ha dig tillbaks” samt ”Hångel på balkongen”.
Titeln kom som en rolig fras, men hånglats på balkonger har det gjorts genom åren, säger hon. På Gutekällarens terrass, bland annat. Nåväl.
DU&JAG, Clara Klingenström.
En hel del tv-program har det också blivit. Hon är rutinerad nu och rör sig ledigt mellan kamerorna. Under 2022 bland annat i ”Lassemans veranda”, ”Lotta på Liseberg” och ”Gokväll”. Till det alla andra intervjuer.
Hur trött är du på det, att intervjuas?
– De är ofta trevliga när de väl sker, men de tar ändå en del kraft. Man måste hitta en tid och behöver kanske ladda en del innan. Jag antar att det är en del av jobbet som måste genomföras.
Så hur trött är du på mig?
– Nej, jag är inte trött på dig, jag är trött på MIG! Jag pratar om mig, det tas bilder på mig, mina låtar handlar om mig. Det är bara jag, jag, jag. Men samtidigt är det lite roligt, det måste jag säga.
En liten Clara.
Det går en linje från förr till nu. Förr, i Garde. Det var där hon växte upp, i ett gammalt hus på landsbygden.
Där bodde hon till hon var 14, kärnfamiljen upplöstes och Clara flyttade till Visby och så småningom Stockholm.
I dag har de tre syskonen tagit över spökhuset, barndomshemmet. För jodå, det spökar där. På riktigt, hon kan inte säga annat än att det är på riktigt.
– Det går i dörrar, en gång knackade det tydligt på ytterdörren utan att någon var där. En gång när jag höll på att sjunga in en låt började det spela piano på nedervåningen fast bara jag var i huset, det hörs till och med på inspelningen.
Obehagligt, eller?
– Ja, när jag är där ensam kan det kännas lite läskigt, men det verkar vara snälla spöken. Och jag är så glad att vi har huset kvar.
För närvarande bor hon alltså i en garderob i Stockholm, en lägenhet utan dusch som hon delar med andra.
Men snart är det dags för inflyttning i hennes första egna bostad, den hon kunnat köpa tack vare sina musikaliska framgångar.
En etta, 25 kvadrat, på Söder. Litet men naggande gott, som det sägs. Och med såväl dusch som replokal. Jodå, två ”repor” finns i huset. Märkligt – men som om det vore meningen.
Här är hon nu, Clara. Just prisad med det finaste priset av alla, det som innebär att hon älskas av gotlänningarna.
Och det bästa av allt: Hon älskar numera sig själv, hon är den hon är, full av passion för musiken och önskan att den ska bära henne framåt.
– Men ibland, säger hon. Ibland kunde jag önska att den inte vara riktigt så mycket på liv och död. Men jag är så glad att jag har musik i mig, den är min väg. Det finns verkligen ingen annan väg för mig.
Fotnot: Ett avsnitt av helagotland.se:s poddserie ”Musikstugan” handlar om Clara Klingenström.