Frans Björk demonstrerar ett fall framåt under Annelie Harnebrings överinseende.
Frans Björk drabbades redan som 38-åring av Parkinson. Nervsjukdomen, som gör att hjärnan får svårt att kontrollera nervsignalerna som styr dina rörelser, är ovanlig att drabbas av i såpass ung ålder. En konsekvens av att ha svårt att kontrollera kroppens rörelser är att risken för fall ökar avsevärt.
Tillsammans med Annelie Harnebring hoppas Frans Björk framöver begränsa skadorna till följd av fall genom att utbilda parkinsondrabbade med flera i fallteknik. I det skånska projektet Tryggare vardags regi har duon just blivit klara med sin instruktörsutbildning.
– Personer med Parkinson är ovanligt utsatta för fall om man tittar på statistiken. Men i generella termer kan man säga att personer över 65 år utgör 80 procent av dem som behöver sjukhusvård på grund av fallolyckor, säger Shalini Persson från Tryggare vardag som hållit i utbildningen.
Hon fortsätter:
– Cirka hälften av alla med Parkinson faller varje år så illa att de behöver sjukhusvård. Och för många blir skadorna och tiden efter ett fall början på slutet, man blir sängliggande väldigt länge och sen får man problem med cirkulationen och med andningen.
– Motion är det allra viktigaste, det är nummer ett före medicin och alla typer av behandlingar. Blir man då sängliggande efter en olycka så har det väldigt stor negativ inverkan, säger Frans Björk.
Frans Björk tittar på när Britt-Marie Petersson övar med boll för att hålla in hakan i samband med fallet.
Falltekniken utgår från tre viktiga delmoment för att minimera skaderisken: Att skydda huvudet med armarna, att hålla in hakan samt att andas ut och ha låg tyngdpunkt.
– Det är tre delar som är viktiga att tänka på. När man andas ut så slappnar man per automatik av, säger Shalini Persson.
Frans har för egen del klarat sig från allvarliga fall hittills.
– Det har hänt att jag har ramlat, men kanske inte nödvändigtvis på grund av sjukdomen. Men jag har ju problem med höger ben och höger fot som släpar lite grann, så ibland är hjärnan före kroppen.
Falltekniken tränas upp med hjälp av en mjuk madrass att landa på.
Det tänkta kursupplägget är tolv tillfällen, en gång i veckan.
– Det räcker för att man ska få fallkompetens, så att rörelserna sitter och att det går per automatik om man faller, säger Shalini Persson.
– Det är som att lära sig cykla, flikar Frans Björk in.
De menar att Visbys kullersten och backar ökar fallrisken därmed än viktigare att kunna parera fall. Frans menar också att underhållet vintertid är undermåligt, vilket också ökar risken för att ramla.
– Som norrbottning måste jag säga att man är usla på att sanda här på Gotland. Det sandas lite i rondeller och korsningar, i övrigt ingenting. Jag tror att jättemånga fallolyckor orsakas av halkan.
Koordinationsövningar under utbildningen.
I kursen ingår mer än bara praktisk falltekniksträning. Även balans, styrka, koordination och avslappning utgör delar av kursen.
– Det ska ge både en inre och yttre balans, man kommer aldrig få fullständig yttre balans om man inte har inre balans, säger Shalini.
På Gotland finns drygt 100 medlemmar i det lokala Parkinsonförbundet, därtill ytterligare ett antal som har sjukdomen.
Planen är att den första kursen startar under hösten.
– Jag har mötts av en del rädsla kopplat till fallteknik, så jag tror det är viktigt att det introduceras och presenteras på rätt sätt, säger Annelie Harnebring.
– Kursen är utformad utifrån Parkinson, men lämpar sig även för exempelvis medlemmar i strokeföreningen och reumatiker, säger Shalini Persson.