Trogna läsare kan historien vid det här laget. Den om Kristina Torsson, designern som lämnade Stockholm och det mytomspunna företaget Mah-Jong för att starta eget i Vamlingbo.
Fyra decennier har det alltså gått sedan hon tog det steget. Ändå finns det något tidlöst i Vamlingbolagets kollektioner, som från och med nu ställs ut på Galleri Stuk (tidigare GKF) i Visby – och senare i sommar även på Magasinet i Vamlingbo.
– Det är så klart upp till andra att avgöra om våra kläder känns föråldrade, men själv tycker jag inte det. Det är något vi eftersträvar i våra mönster, att de ska kännas up to date oavsett hur gamla de är, säger Kristina Torsson när vi ses på galleriet strax före vernissagen.
Lättare sagt än gjort kanske. Hur hittar man de mönstren?
– Jag tror att alla människor har en sorts gemensam grundsyn, även om den kan variera lite beroende på klass och så vidare. En sådan gemensam referens kan vara naturen. Folk känner sig hemma när de ser mönster som påminner om den.
För att ge ett exempel riktar Kristina Torsson uppmärksamheten mot den vägg av handväskor som rests i utställningslokalen. Tanken är att varje väska ska symbolisera ett år i Vamlingbolagets historia. En av dem hämtar inspiration från en rapphönefjäder som Kristina Torsson hittade under 90-talet.
– När jag tittade noggrant insåg jag hur vacker den var, så jag gjorde ett mönster utifrån den. Det blir ofta så. När jag ser väggen här och alla väskor ser jag de intryck som den gotländska naturen gjort på mig under de här åren, säger hon.
Omvärlden har varit desto mer föränderlig. 2018 var tiderna dåliga och Vamlingbolaget tvingades lägga ner sin butik i Stockholm och säga upp all personal.
– Det stora skiftet på marknaden har varit övergången från försäljning i butik till digital postorder. Det glädjande är att den digitala försäljningen ökat för vår del, den mindre glädjande att den ökningen inte väger upp för tappet på butiksidan, säger Kristina Torsson.
Verksamheten har anpassats efter det rådande läget, och numera klarar man sig hjälpligt. Men produktionen ligger man ganska lågt med, i alla fall jämfört med tidigare.
– Nu talas det också mycket om att man inte ska köpa nya kläder alls, eftersom det inte är hållbart. Det håller jag faktiskt med om, men jag tycker att unika svenska märken, som vårt, har rätt att existera. Är det kvalitet håller dessutom kläderna längre, så jag tror och hoppas att vi har en framtid.
Hur denna framtid ska se ut vet emellertid inte Kristina Torsson.
– Jag är 83 år nu. Visserligen har jag privilegiet att fortfarande ha hälsan, men sånt kan ändras snabbt. Så det blir upp till andra att ta över det här.
Bolagets har en anställd för stunden: Mimmi Torsson, Kristinas dotter.
Hoppas du att företaget ska gå i arv inom familjen?
– Det vore fel att påtvinga sina barn något sånt, så det är inte min sak att uttala sig om. Viktigast för mig är att det blir någon som kan förvalta det vi byggt upp. Kanske är det någon i familjen, kanske någon helt annan. Det finns personer utanför familjens krets som visat intresse. Men, men – man kan inte styra över framtiden. Kanske ska man inte ens bry sig om den.
Då blickar vi bakåt istället! Vad är du mest stolt över från de här 40 åren?
– Jag tänker nog inte riktigt i de banorna, men det skulle i så fall vara att vi alltid lyckats komma upp till ytan igen, att vi alltid hittat lösningar och överlevt på något sätt. Det är min förhoppning att Vamlingbolaget kan fortsätta att anpassa sig och utvecklas utifrån nya förutsättningar, säger Kristina Torsson.