Till tonerna av ”Amazing Grace” och ljudet av Visby domkyrkas klockor gick de ut i regnet och blåsten en efter en, alla som hade infunnit sig för att ta avsked av artisten och musikern Marie Nilsson Lind under fredagseftermiddagen. Kramar och medkännande nickar utväxlas utanför kyrkporten innan var och en försvinner iväg till sitt.
Det märks att många är djupt berörda av vad de just varit med om.
– Det var en oerhört fin ceremoni. Stämningsfullt och med mycket värme ... Jag tror att alla blev väldigt tagna, säger Gotlands tidigare landshövding Cecilia Schelin Seidegård, som gästade domkyrkan tillsammans med sin efterträdare Anders Flanking.
Hon ger en särskild eloge till domprost Anna Lundgren, som höll i begravningen. I sitt griftetal uppmanade hon de närvarande att blunda och tänka på Marie.
När Cecilia Schelin Seidegård gör så ser hon Marie sittande vid pianot.
– Hon sitter där och delar med sig, av sin glädje och sin sorg, säger hon.
Både hon och Anders Flanking är överens: Marie Nilsson Linds betydelse för Gotlands kan inte överskattas. De får medhåll av journalisten och Keno-profilen Tommy Wahlgren, som även han kom för att säga farväl.
– Hennes musik och personlighet har betytt mycket för såväl Gotland som svensk musik. Det kommer vi nog att inse mer och mer ju längre tiden går, säger han.
Tommy Wahlgren beskriver den 2 februari 2024 som en ”tung dag”.
– Men vilken uppslutning! Det enorma engagemanget som visats här är verkligen glädjande. Detta blev punkten för ett fantastiskt liv och för allt hon gett oss.
När du blundar och tänker på Marie, vad ser du?
– Det beror på dagsformen. Är jag på gott humör så ser jag den där clownnäsan. Är jag lite deppigare så tänker jag på de djupa texterna hon gav oss. Hon var ju båda delarna, clownen och det tunga, säger Tommy Wahlgren.