I slöjden lär eleverna sig inte bara att skapa, utan även att laga och återbruka. ”Jag hade en gammal pyjamas som jag gjorde om till en kudde, men visste inte vad jag skulle stoppa den med och tog alla mina gamla strumpor”, säger Valentina Katsanikou.
Under våren har lärare i praktiskt-estetiska ämnen vittnat om att elever inte längre kan klippa med sax, knyta knutar eller trä en nål med tråd. Något som slöjdläraren Panteha Pournoroozy också har märkt av.
– Det finns ett gäng som verkligen har väldigt lite kunskap eller erfarenhet av hantverk eller att jobba med händerna. Det handlar om kopplingen mellan handen och hjärnan, hur saker hänger ihop och att följa en beskrivning. Förståelsen för att kunna ta steg för steg är nästan en ännu större utmaning än själva motoriken, säger hon.
I den svenska debatten har den ökade skärmtiden ansetts orsaka mindre mängdträning och låg uthållighet bland barn.
– Man är van med snabba och rörliga bilder och ett informationsflöde. Hur barnen växer upp idag överhuvudtaget spiller över i mycket, men sedan finns det dem som har väldigt nära till hantverket och det taktila, säger Panteha Pournoroozy.
”De vill förhoppningsvis vara i en rolig och trygg miljö där de får utlopp för någonting och hänga med andra”, säger läraren Panteha Pournoroozy, som hjälper eleven Amanda Judkiewicz.
Mila Herlitz syr mönstriga kläder åt ett egenskapat gosedjur.
Amanda Judkiewicz har gjort ett löv med en larv på som hänger i en tvinnad snodd. Hon definierar sitt skapande som att fantasi blir verklighet.
Slöjdhäng på Gråboskolan med eleven Valentina Katsanikou och Amanda Judkiewicz.
I fjärde klass kan eleverna ta symaskinskörkort, där de bland annat får följa en labyrint med maskinnålen.
Hon såg inte bara behovet utan även intresset för slöjd bland hennes elever. Det var flera av dem som ville stanna kvar efter textillektionerna.
– De vill göra grejer, vill lära sig mer och vill hänga mer. Jag läste att några slöjdlärare hade ett samarbete med fritids och hade testat med slöjdhäng, säger Panteha Pournoroozy, som bestämde sig för att göra samma sak.
Hon började med en eftermiddag i veckan som därefter blev fler eftermiddagar. Slöjdsalen höll öppet och flera elever kom för att skapa egna saker och kläder.
– De har ju så många idéer och då behöver man verkligen gå till baskunskaperna. Det är bra att ha hållit i en sax förut och ha klippt olika former, men också att man vet vad nål och tråd är eller kan sy för hand, säger Panteha Pournoroozy.
Slöjdämnena introduceras i tredje klass. Mellanstadieeleverna som sitter i slöjdsalen efter skolan klipper själva till tygbitar efter mallar och mönster. De kan både sy för hand och med symaskin. En av dem är Elma Wisselgren Nummijärvi, som precis har gått ur fjärde klass.
– Jag har lärt mig att sy på maskin och att bli bättre på att klippa. När jag började gjorde det först ont i händerna eller att jag blev trött snabbt, men nu känns det bättre, säger hon som precis har klippt ut ett hjärta i ett dubbelvikt filttyg.
Slöjdhäng på Gråboskolan, där eleven Elma Wisselgren Nummijärvi syr ett hjärta.
Elma Wisselgren Nummijärvi har gjort ett hjärta i present med texten ”Bästa pappa”.
Under vårterminen har Panteha Pournoroozy sett en stor utveckling hos de elever som både är på slöjdlektionerna och kommer till slöjdhänget.
– Det är lite friare här. Det är inte lektioner med uppgifter som måste bli på ett visst sätt och det är helt fantastiskt vilket självförtroende de har fått. Jag tror också att det är bra att tillåta dem att göra det de vill, även om det behöver finnas en viss disciplin och att lära sig vissa saker utifrån en läroplan.
På slöjdhänget får eleverna testa sina kunskaper och idéer tillsammans med sina skolkamrater.
– Det är fantasi som blir verklighet, säger exempelvis Amanda Judkiewicz, när hon sätter ord på deras skapandeprocesser.
Vid en symaskin sitter Alicia Tillberg, som har en pärm bredvid sig med egna skisser på klänningar hon vill sy upp. På platsen bredvid sitter Mila Herlitz, som gör miniatyrkläder till en egensydd figur.
– Det är så mysigt och trevligt och att göra kreativa saker och känna sig trygg här. Jag gillar att sy och fixa saker som man också kan använda och ha nytta av. När jag blir stor vill jag bli designer, berättar hon.
Slöjdhäng på Gråboskolan, med eleverna Maja Johansson, Vera Forsblom, Valentina Katsanikou, Amanda Judkiewicz och Mila Herlitz. Förutom att skapa till sig själva har de gjort utsmyckningar till skolan med textiltavlor och borderade banderoller.
”Jag gör ett gosedjur, en björn. Det är roligt att sy och vara med sina vänner”, säger Vera Forsblom, som också har sytt ett par pyjamasbyxor under terminen.
Eleven Alicia Tillberg sitter vid symaskinen vid terminens sista slöjdhäng. ”Det har varit ganska lätt, men det har varit några grejer som har varit svårt att lära sig som att trä symaskinen, speciellt undertråden”, säger hon.
Slöjdhäng på Gråboskolan med eleven Valentina Katsanikou i förgrunden och läraren Panteha Pournoroozy med eleven Amanda Judkiewicz i bakgrunden.
Slöjdhäng på Gråboskolan, där Wilma Lagergren har skapat en lilavingad nattfjäril med namnet fladderfjäril.
Mila Herlitz trivs med skolkamraterna och textilläraren i slöjdsalen.
Gråboeleven Maja Johansson och läraren Panteha Pournoroozy. ”När vi sätter betyg är det inte på hur fint det blir i slutet utan vägen dit. Slöjden handlar om hur du löser problemen och det är livsviktigt att komma på lösningar och vara kreativ”.
”När jag började kunde jag bara sy för hand, men nu har jag lärt mig hur man gör olika kläder. I början kunde det vara lite svårt men sedan jag har lärt mig har det blivit bättre”, säger Maja Johansson.
Enligt Panteha Pournoroozy kan slöjden utgöra grunden för ett yrkesliv.
– Då pratar vi inte bara om att man ska kunna bli sömmerska eller designer utan även kirurg eller ingenjör. Det är flera yrkesgrupper som behöver slöjden med de problemlösande förmågorna, processen och hantverket, säger hon.
Som lärare hoppas hon även att slöjddebatten ska leda till en högre status för ämnet.
– Att förstå vilken roll det spelar för hela skolbilden. För vad är slöjd? Det är både matte, språk, teknik och bild, det är allt i ett. Man måste mäta och räkna också, annars blir det jättefel, säger Panteha Pournoroozy.
Förutom undervisning krävs träning i vardagen, för att kunna utveckla förmågor som finmotorik.
– Förkunskaperna är inte som det har varit, till exempel att kunna klippa, men det kommer också hemifrån. Man måste öva och ge barnet utrymme att testa och misslyckas, men när de väl börjar och håller saxen och testar är det inte så att det inte går, säger Panteha Pournoroozy, som hoppas att eleverna kommer fortsätta att öva på egen hand och med föräldrarnas hjälp under sommarlovet.
Panteha Pournoroozy har jobbat som slöjdlärare de senaste åren, men är egentligen utbildad scenograf och kostymdesigner. Hon kommer sluta på Gråboskolan men hoppas att slöjdhänget ska vara kvar. ”Jag vill jättegärna fortsätta att jobba med barn, men kanske utanför skolan”, säger hon.
Läraren Panteha Pournoroozy har fått en rosa filtmedalj av en elev som anser att hon är läraren nummer ett.