Under våren har lärare i praktiskt-estetiska ämnen vittnat om att elever inte längre kan klippa med sax, knyta knutar eller trä en nål med tråd. Något som slöjdläraren Panteha Pournoroozy också har märkt av.
– Det finns ett gäng som verkligen har väldigt lite kunskap eller erfarenhet av hantverk eller att jobba med händerna. Det handlar om kopplingen mellan handen och hjärnan, hur saker hänger ihop och att följa en beskrivning. Förståelsen för att kunna ta steg för steg är nästan en ännu större utmaning än själva motoriken, säger hon.
I den svenska debatten har den ökade skärmtiden ansetts orsaka mindre mängdträning och låg uthållighet bland barn.
– Man är van med snabba och rörliga bilder och ett informationsflöde. Hur barnen växer upp idag överhuvudtaget spiller över i mycket, men sedan finns det dem som har väldigt nära till hantverket och det taktila, säger Panteha Pournoroozy.
Hon såg inte bara behovet utan även intresset för slöjd bland hennes elever. Det var flera av dem som ville stanna kvar efter textillektionerna.
– De vill göra grejer, vill lära sig mer och vill hänga mer. Jag läste att några slöjdlärare hade ett samarbete med fritids och hade testat med slöjdhäng, säger Panteha Pournoroozy, som bestämde sig för att göra samma sak.
Hon började med en eftermiddag i veckan som därefter blev fler eftermiddagar. Slöjdsalen höll öppet och flera elever kom för att skapa egna saker och kläder.
– De har ju så många idéer och då behöver man verkligen gå till baskunskaperna. Det är bra att ha hållit i en sax förut och ha klippt olika former, men också att man vet vad nål och tråd är eller kan sy för hand, säger Panteha Pournoroozy.
Slöjdämnena introduceras i tredje klass. Mellanstadieeleverna som sitter i slöjdsalen efter skolan klipper själva till tygbitar efter mallar och mönster. De kan både sy för hand och med symaskin. En av dem är Elma Wisselgren Nummijärvi, som precis har gått ur fjärde klass.
– Jag har lärt mig att sy på maskin och att bli bättre på att klippa. När jag började gjorde det först ont i händerna eller att jag blev trött snabbt, men nu känns det bättre, säger hon som precis har klippt ut ett hjärta i ett dubbelvikt filttyg.
Under vårterminen har Panteha Pournoroozy sett en stor utveckling hos de elever som både är på slöjdlektionerna och kommer till slöjdhänget.
– Det är lite friare här. Det är inte lektioner med uppgifter som måste bli på ett visst sätt och det är helt fantastiskt vilket självförtroende de har fått. Jag tror också att det är bra att tillåta dem att göra det de vill, även om det behöver finnas en viss disciplin och att lära sig vissa saker utifrån en läroplan.
På slöjdhänget får eleverna testa sina kunskaper och idéer tillsammans med sina skolkamrater.
– Det är fantasi som blir verklighet, säger exempelvis Amanda Judkiewicz, när hon sätter ord på deras skapandeprocesser.
Vid en symaskin sitter Alicia Tillberg, som har en pärm bredvid sig med egna skisser på klänningar hon vill sy upp. På platsen bredvid sitter Mila Herlitz, som gör miniatyrkläder till en egensydd figur.
– Det är så mysigt och trevligt och att göra kreativa saker och känna sig trygg här. Jag gillar att sy och fixa saker som man också kan använda och ha nytta av. När jag blir stor vill jag bli designer, berättar hon.
Enligt Panteha Pournoroozy kan slöjden utgöra grunden för ett yrkesliv.
– Då pratar vi inte bara om att man ska kunna bli sömmerska eller designer utan även kirurg eller ingenjör. Det är flera yrkesgrupper som behöver slöjden med de problemlösande förmågorna, processen och hantverket, säger hon.
Som lärare hoppas hon även att slöjddebatten ska leda till en högre status för ämnet.
– Att förstå vilken roll det spelar för hela skolbilden. För vad är slöjd? Det är både matte, språk, teknik och bild, det är allt i ett. Man måste mäta och räkna också, annars blir det jättefel, säger Panteha Pournoroozy.
Förutom undervisning krävs träning i vardagen, för att kunna utveckla förmågor som finmotorik.
– Förkunskaperna är inte som det har varit, till exempel att kunna klippa, men det kommer också hemifrån. Man måste öva och ge barnet utrymme att testa och misslyckas, men när de väl börjar och håller saxen och testar är det inte så att det inte går, säger Panteha Pournoroozy, som hoppas att eleverna kommer fortsätta att öva på egen hand och med föräldrarnas hjälp under sommarlovet.