Allt började med en artikel i Dagens Juridik om en graffitimålare som friats av Gotlands tingsrätt. Målningen föreställer ett lamm och sprayades på en sprucken betongväg vid gamla hamnterminalen i september. Konstnären, en utländsk medborgare på besök, togs på bar gärning och tvingades lämna ifrån sig sina sprayburkar.
Så långt inga konstigheter. Det anmärkningsvärda är domskälen. Tingsrätten slår nämligen fast att väggens skönhetsvärde ökat tack varje ingreppet; alltså kan det inte räknas som skadegörelse.
Nyheten har sedan dess återrapporterats i en lång rad stora riksmedier. Till och med kriminologprofessorn Leif GW Persson har kommenterat saken i TV4.
– Det är en mycket märklig dom. Uppklarningen vid såna här brott är i regel låg, men om det finns en misstänkt gärningsman och det går till åtal brukar det sluta med en fällande dom. Det här kan leda till principiella problem. Jag tycker nog inte att juridiken ska fästa avseende vid sånt som konstnärlig verkshöjd, säger han till kanalen.
Hur kunde det bli så här, undrar nog många. Mats Eriksson, regionens hamnchef, gjorde i alla fall det.
– Så fort vi läste om domen började vi reda ut vad som hänt, säger han.
Det är inte Region Gotland som drivit målet juridiskt, men Mats Eriksson har anledning att gå till botten med historien. Dels eftersom man äger betongväggen som utsatts, dels eftersom domen – enligt honom – innehåller förvånande formuleringar om regionens inställning till det inträffade. Partiet lyder:
"Tingsrätten konstaterar att regionen inte har framfört något enskilt anspråk med anledning av händelsen. Denna omständighet talar för att regionen inte har uppfattat att målningen har inneburit att en skada har uppkommit på fasaden. I avsaknad av utredning och bevisning om regionens inställning i detta hänseende övergår tingsrätten till att pröva om en skada kan anses ha inträffat utifrån objektiva utgångspunkter."
Den kritiserade delen i domen om "skönhetsvärde" förklaras alltså delvis av att regionen inte begärt ersättning för den sanering som gjordes kort efter händelsen. Sannolikt hade utfallet blivit ett annat om rätten hade ett ersättningsanspråk att luta sig emot, med andra ord.
– Det där fattade jag inte. För vår rutin är att alltid skicka in ett sådant. Och nu har jag kollat upp det: Vi gjorde så även här, så det verkar handla om en miss utom vår kontroll, säger Mats Eriksson.
Vi har tagit del av en mejlväxling mellan regionen och polisen i frågan. Där framgår att regionen inledningsvis drog tillbaka sitt yrkande, eftersom man inte skulle hinna få kvitto från det bolag som utfört saneringen i tid, trodde man. Drygt tre veckor före det att domen – som avgjordes utan huvudförhandling – meddelades inkom dock regionen med ett anspråk.
När detta påtalats i efterhand svarar polisen: "Jag måste ha missat mejlet som kom från NN annars kunde det ha kommit med om det var inkommet innan huvudförhandlingen i tingsrätten."
Enligt polisen har domen överklagats och ersättningsanspråket ska nu vara en del av underlaget när fallet ska behandlas i hovrätten.
– Vi släpper det här nu och ser fram emot utfallet. Det känns viktigt att betona att regionen inte går runt och bedömer om något är klotter eller konst. Vi har våra rutiner och det finns inga undantag, för vi vet att klotter föder klotter, säger Mats Eriksson.