Sonny Lekander, platschef på Alvar Hallgren bygg, i Sankta Karin som just nu får ena kortsidan ompysslad.
Under den senaste tiden har det varit tätt mellan byggnadsställningarna i världsarvet. Bland annat har ringmuren runt Kajserport fått en grundlig renovering. Men snarare än att modernisera handlar det om att backa bakåt.
– På många ställen har man bytt mot cementfog under 1900-talet. Det mår muren inte mår så bra av, säger hantverkaren och byggnadsvårdaren Curth Klasén från Alvar Hallgrens bygg.
Cementfog finns på ett flertal ställen på ruiner och ringmuren och gör att muren täpps till istället för att andas.
– Man visste inte bättre. Det var ett nytt och starkt material, säger Sonny Lekander, platschef.
Toppen av ringmuren är det enda som kan ha cement på sig, menar Sonny Lekander.
I den pågående renoveringen av Sankta Karin är Gotlands Museum inkopplat. När det kommer till arbeten i världsarvet är ofta både Marleen Kolmodin och Kristin Balksten konsulter inom det byggnadsvårdstekniska, berättar Sonny Lekander.
Bränd kalksten som, i kontakt med vatten, sedan kommer övergå till att bli pulver.
Men nu får muren runt Kajserporten i stället kalkfog, bruten och bränd på Gotland. Själva släckningen av kalken görs på plats. En dramatisk process som liknar ett experiment på kemilektionen. Stenen blötläggs tills bubblorna upphör. När stenen sedan tas upp ur vattnet upplöser den till ett kalkpulver, vilket utgör en del av putsen.
Det har varit stressigt, eftersom kalkfogens temperatur bör hållas över fem grader har den långa och kalla våren skjutit fram startdatumet.
Men visst arbete kunde starta tidigare, till exempel så behövde en enorm murgröna på murens insida först tas ner.
– Vi tog hjälp av en kranbil med gripklo, och tigersågar eller vad som finns till hands, berättar Sonny Lekander.
Murgrönan i fråga hade växt in i muren och från de gamla hålen i muren där väktargången förr suttit väller gammalt rotsystem ut.
Inom ett par veckor är arbetet avklarat på insidan och den i nuläget närmast kritvita kalkfogen, som i dag med handkraft inarbetas i muren av Jimmy Sjöqvist och Vanja Elsetrönning, kommer sakta blekna och smälta in med murens enorma stenar.
– Det kommer bli mer grått med tiden, skitigt kan man säga, berättar Curth Klasén.
På toppen av muren läggs sedan ett lager betong, för på toppen anses det gå bra att använda materialet. Muren har också förstärkts med stag, som vid arbetet på den andra sidan porten.
Curth Klasén är hantverkare och byggnadsvårdare, men också "Min högra hand", som Sonny Lekander säger.
När kalksläckningen är gjord så kvarstår ett pulver, som sedan blandas ut och bildar fogen.
Kraftiga stag stöttar upp S:ta Karin sedan tidigare renoveringar.
Jimmy Sjöqvist och Vanja Elsetrönning fogar ringmuren.
Även vid Sankta Karins ruin tornar byggnadsställningar upp sig. Från toppen ges en sällsynt vy över stan, som annars skyms av ruinen själv.
– Det är ganska fin utsikt här, säger Sonny Lekander och blickar ut över staden.
– Det där taket var jag med och la om, tillägger han och pekar på ett tegeltak med röda takkupor.
Det är enbart den västra kortsidan som renoveras eftersom mer pengar än så länge inte har skjutits till inför vårens arbete.
Men mer pengar är att vänta. Regeringen meddelade nämligen i höstas att Statens fastighetsverk får 450 miljoner extra mellan 2024 och 2026. Nu har det börjat klarna vad det kan innebära för Visbys ruiner. I ett pressmeddalande skriver myndigheten att deras ambition är att satsa 9 miljoner kronor. Hur mycket pengar det blir i slutändan beror dock på budgetbeslut inför varje nytt år.
– Det nya anslaget är väldigt välkommet för ruinerna i Visby. De utgör en väldigt viktig del av det svenska kulturarvet, säger Max Elger, generaldirektör för Statens fastighetsverk.
Ruinerna som kommer prioriteras de närmaste åren är just Sankta Karin, men också Sankt Clemens och Sankt Lars. Statens fastighetsverk har hand om Visbys ruiner medan Riksantikvarieämbetet har hand om ringmuren.
Kalk går att köpa i välsorterade bygghandlar, om man inte sköter släckningen själv.