Skäcken Blåelds Fenja är en ny ridhäst som skänkts till ridskolan av ett företag på Gotland.
Under våren larmade Wisby ridklubbs nytillträdda styrelse om en nergången anläggning på Rävhagen i Visby. Lokalerna drogs med mögel, faciliteter som omklädningsrum och annat var undermåliga – men framför allt saknades det pengar till att åtgärda dessa saker.
Styrelsens vice ordförande Sylve Söderstrand har varit drivande i arbetet med att uppvakta regionen om problemen. Enligt honom var det tal om att avveckla, eller åtminstone pausa, ridskoleverksamheten om man inte ganska snabbt kunde få ihop mer pengar till underhåll. Förutom upprustning bedömde man att det behövdes fler hästar, och att hagarna skulle få vintervatten – bland annat.
I början av juni fattade regionstyrelsen beslut att bevilja Wisby ridklubb ett stöd på totalt 800 000 kronor för akuta åtgärder vid stallar och ridhus på Rävhagen. Ett besked som till viss del överraskade ridklubbens styrelse.
– Först sa man att ”det går inte”, eller att det i alla fall skulle komma att ta tid. Men en månad senare fick vi veta att vi fick pengarna, berättar Sylve Söderstrand, vice ordförande i styrelsen.
Han uttrycker en tacksamhet över att regionens beslut kom så pass snabbt.
– Det är väldigt positivt och glädjande att man varit handlingskraftig. En sådan här verksamhet kan ju inte lämnas vilande. Det är antingen eller – fortsätta eller lägga ned.
Sylve Söderstrand är minst lika positiv till hur medlemmar men också andra privata krafter ställt upp för klubben för att kunna börja bygga upp ridskolan igen. Han berättar att man fått in cirka en halv miljon kronor genom så kallad crowd-funding.
– Det är många som engagerar sig i den här ridskolan, som ridit här när de var unga.
Wisby ridklubbs vice ordförande, Sylve Söderstrand, och verksamhetschefen för ridskolan, Marlene Malmqvist, kollar till en av ridskolans nya ponnyer. Inköp eller leasing av fler hästar är en nödvändighet, något som inte varit möjligt om inte regionen öppnat plånboken.
Att man lyckats få företag att sponsra och på andra sätt bidra till anläggningen har varit jätteviktigt, fortsätter Sylve Söderstrand. Ett exempel är den nya utomhusridbanan – som skänkts av en gotländsk anläggningsfirma.
Men utan pengarna från Region Gotland hade det inte varit möjligt att komma på fötter så snabbt som man ändå gjort.
– Ridskolan ska ju drivas av klubben som en ideell förening – vilket vad jag förstår är unikt för Gotland. Tyvärr har det varit som det varit med ekonomin och man har tidigare lappat och lagat i flera år och tagit beslut som inte är långsiktiga.
Ett av dessa är att ridskolans bästa hästar sålts av. Det har varit kanske den viktigaste åtgärden av dem alla, att hitta nya ponnyer men också stora hästar, till lektionsverksamheten.
– Det är ett moment 22. Vi kan inte bedriva ridskola utan hästar – eller instruktörer. Och det är just nu brist på båda, så ser det ut i hela landet, förklarar Madeleine Johansson, ordförande i WRK.
– Men nu har vi börjat få nytt liv. Vi har hästar och vi har instruktörer, nu behöver vi få fler medlemmar, fortsätter hon.
Målet är en verksamhet som bär sig själv och är lönsam, men det finns också en ambition att åter sätta Gotland på kartan rent sportsligt.
– Vi har absolut förutsättningarna, men då behövs en anläggning värd namnet, säger Sylve Söderstrand.
Först och främst vill man isolera ridhusen eftersom det kan bli väldigt kallt vintertid.
Parallellt med återuppbyggnaden av ridskolan finns ett arbete inom WRK att etablera området runt Rävhagen som ett ridsportscentrum på Gotland
En sådan satsning skulle enligt styrelsen göra det möjligt att arrangera större tävlingar och därmed locka fler till idrotten.