Omslaget på Horisonts juninummer.
Genom att på egen hand ta fram uppgifter och siffror kan nyhetsmagasinet visa hur ägandet av fastigheter i Visby innerstad förändrats på 50 år. Horisonts undersökning visar bland annat på en kraftig minskning av andelen fastighetsägare som är skrivna på sina adresser i innerstan. 1972 ägdes en majoritet av alla fastigheter av en person som också bor på den aktuella fastigheten. 50 år senare, år 2022, utgör motsvarande andel 31 procent.
Det här är en utveckling som oroar många. Bland de mest kritiska röster som Horisont pratat med, finns de som menar att Visby förvandlas till en kuliss för turister och rika sommargäster.
Man har även intervjuat Region Gotlands världsarvssamordnare Louise Hoffman Borgö, som bland annat säger att "ägarskapet i världsarvet är avgörande för hur de används".
– Eftersom det troligtvis påverkar vad som händer i fastigheten, det vill säga om det är ett året runt-boende eller en verksamhet, har det betydelse för den sociala strukturen i en stadsdel eller ett kvarter. Det är ju stor skillnad på vilket vardagsliv som en boende behöver, beroende på om det är en bostadsrätt eller en hotellverksamhet, säger Louise Hoffman Borgö till Helagotland.se.
Att andelen fastighetsägare som bor i sina hus är låg för Visby innerstad kom inte som en överraskning för världsarvssamordnare Louise Hoffman Borgö. ”Men det är en sammanställning och siffror som visar utvecklingen svart på vitt, och något vi kommer att ha nytta av i arbetet framöver”, säger hon om Horisonts granskning och siffrorna som tidningen tagit fram.
Till skillnad från de som talar om en slags konflikt mellan intressen, är hennes inställning att man måste jobba mot en balans mellan världsarvet och turismen, och att det är två olika saker som mycket väl kan samexistera i Visby innerstad.
Däremot är det inget som sker av sig självt eller som bör lämnas åt slumpen, som hon uttrycker det.
– Att vårda ett kulturarv, som en världsarvsstad, är både att se till det fysiska och immateriella. Hur ska vi följa det, och vad ska vi göra åt det? Sedan Visby utsågs till världsarv (1995) har vi lärt oss mycket om alla byggnads- och kulturminnen. Men kring det sociala hållbarhetsperspektivet är det mycket som vi fortfarande inte vet, och där behöver vi jobba mer tillsammans. Därför är det viktigt att lyfta att vi äger den här frågan tillsammans, och att vi skapar en bred dialog i samhället kring hur vi vill ha det. Det är inte bara en fråga för oss som jobbar med kulturmiljö eller byggnadsvård, säger Louise Hoffman Borgö och fortsätter:
– Att ägandet förändras är en verklighet vi haft med oss i många år, och redan 1972. Och detta finns med som ett eget område i regionens världsarvsstrategi som togs fram för två år sedan. Med det sagt så är vi jätteglada för den statistik som Horisont tagit fram, och som visar utvecklingen svart på vitt och på ett väldigt tydligt sätt.
Tidningen Horisont har jämfört dagens ägande i innerstan med uppgifter från en undersökning 1972, gjord av Gotlands Folkblad.
Louise Hoffman Borgö ser inte att det skulle finnas någon akut fara för Visbys världsarvsstatus, även om utvecklingen måste följas.
– Det finns ett vardagsliv med skolor, förskolor och en matbutik på Stora torget. Men jag tror också att de allra flesta vill ha en levande stad även kvälls- och nattetid med exempelvis många restauranger. Det viktiga som jag ser, är att fundera på hur vi slår vakt om det vi har och hur vi når den här balansen mellan bofasta och besökare.
Samtidigt är ägarskapet och hur världsarvsvärdena förvaltas i världsarvet en sådan punkt som Riksantikvarieämbetet (världsarvskommittén) tittar på och som därför kan bli viktig för dem, poängterar hon:
– Jag tror att det är viktigt att utvecklingen inte fortsätter nedåt.