Sedan tre terminer är 28-årige Hassan Alarfi fast anställd som elevstödjare och assistent på Guteskolan, där han framför allt följer eleverna i årskurs 8.
Sedan flykten från Syrien till Gotland för sju år sedan har i dag 28-årige Hassan Alarfi varit frekvent förekommande i GT. För två år sedan berättade han att han nekats permanent uppehållstillstånd – på grund av en påhittad hyra. Trots att han jobbade mer än heltid genom ett fast jobb, en timanställning och flera extrajobb menade Migrationsverket att han inte skulle kunna försörja sig själv. Enligt myndigheternas paragrafer måste han kunna betala en schablonhyra på 7 147 kronor, trots att han bodde med sin familj där de delade på en betydligt lägre hyra. Hassan Alarfi hade dock råd att betala schablonhyran, om den funnits, men myndigheten menade att hans inkomst inte räknades eftersom han bara var fast anställd på ett av jobben.
För ett år sedan gick Hassan Alarfis tillfälliga uppehållstillstånd ut och sedan dess har han väntat på nytt beslut.
– Det har känts som att jag bara hängt i luften. Jag har bara levt, utan att kunna planera för framtiden, säger han.
De senaste fyra månaderna har Hassan gjort upprepade försök att komma i kontakt med någon handläggare på Migrationsverket i Boden, som numera hanterar hans ärende efter att kontoret på Gotland stängt.
När han loggade in på myndighetens hemsida för ett par veckor sedan såg han att det äntligen fanns ett beslut, dock kunde han inte ta del av det.
– Jag ringde direkt men kom aldrig fram. På kvällen hade jag svårt att somna och sedan vaknade jag halv fem. Jag väntade tills jag kunde ringa igen, då ringde och ringde jag. Klockan 12 kom jag till slut fram, men då sa de att jag var tvungen att invänta ett brev på posten.
För Migrationsverket var det här formalia i ett av tusentals asylärenden. Men för Hassan, som flydde från Syrien efter att hans hemstad belägrats av terrorgruppen IS, betydde det här beskedet allt.
– Det har varit jobbiga år, jag har tänkt på det här när jag varit vaken och när jag sovit, säger han.
GT träffade Hassan Alarfi för första gången på asylboendet Björklunda år 2016. ”Jag tycker om Gotland och människorna här. Jag vill lära mig svenska språket”, sade den då 22-åringe flyktingen, som hade gjort illa armen när han spelat fotboll med Hansa-Hoburg.
Hassan gav sig inte och ringde därefter ett annat nummer till Migrationsverket. Personen som svarade valde då att delge beslutet muntligen: Hassan hade fått permanent uppehållstillstånd.
– Jag är så glad och tacksam. Först hörde jag av mig till mina föräldrar, sedan ringde jag kompisarna. De började gråta. Det var en häftig känsla, säger han.
– Jag ringde macken också, de blev så glada. Efter det tog det bara tio minuter, sedan visste hela Burgsvik, fortsätter han med ett skratt.
Hassan Alarfi har jobbat flera år på Gulf-macken i Burgsvik, trots att han flyttade till Visby för länge sedan. ”Jag är alltid glad på macken. Jag älskar att träffa folk, de bryr sig om mig”, sade han under en tidigare intervju.
Det var i Burgsvik han hamnade, för sju år sedan. Han flyttade in på Björklunda tillsammans med sin då 16-åriga lillebror Alhamza, som direkt beviljades permanent uppehållstillstånd. Tack vare det kunde också deras föräldrar, som var kvar i Syrien, få det. Samtidigt fick Hassan, som var 21 år vid flykten, endast tillfälligt. Och när det gick ut fick han ett till tillfälligt, och ett till, och ett till...
Men nu står de där bokstäverna även i Hassans papper: permanent.
– En sten har lättat från mitt hjärta. Jag känner mig ödmjuk och tacksam. Ingenting är gratis, man måste kämpa för allt, säger han och fortsätter:
– Även om det är mörkt ute känns livet ljusare nu. Nu kan jag leva som alla andra svenskar.
”En sten har lättat från mitt hjärta. Jag känner mig ödmjuk och tacksam. Även om det är mörkt ute känns livet ljusare nu”, säger Hassan Alarfi, som till slut fått permanent uppehållstillstånd.
Dagen efter beskedet överraskades han av kollegorna och eleverna på Guteskolan med tårta och ballonger. Hassan är utbildad socialpedagog och jobbet på Guteskolan har varit avgörande för uppehållstillståndet.
– Jag började gråta när de överraskade mig, de är verkligen bäst, säger han.
Lika glada – om inte gladare – blev kollegorna på Gulfmacken i Burgsvik. Där har Hassan jobbat i flera år, trots att han sedan länge bor i Visby.
– Macken sitter i mitt hjärta, säger han och lägger handen på bröstet.
Hassan Alarfi blev ordentligt firad av kollegorna och eleverna på Guteskolan efter att han fått beskedet om permanent uppehållstillstånd. ”Jag började gråta, de är verkligen bäst”, säger han.
I och med det permanenta uppehållstillståndet kan Hassan äntligen uppfylla sin dröm om att köpa lägenhet eller hus på Gotland. Ett annat mål är att bli fotbollstränare.
– Fotbollen är mitt liv, den ger mig kraft och vilja. Jag fick faktiskt ett erbjudande om att bli tränare på fastlandet, men jag tackade nej. Jag bor ju på Gotland, här trivs jag bäst. Jag har byggt mitt liv och ser min framtid här.
Med vetskapen om att han inte längre riskerar att bli utvisad till Syrien känner Hassan att han äntligen kan landa och rikta blicken framåt.
– Jag vill göra så mycket, men först vill jag må bra. Sedan får vi se vad som händer.
Horisonten är nu vidöppen för Hassan.