Christofer Papinski med Felix, fem år, och Ronja, tre år, köpte bland annat pärlor på Medeltidsloppisen.
Det var för tolv år sedan som arrangörerna Staffan Furå, till vardags lärare i Strängnäs, och hans fru Anna drog i gång det som nu har blivit en mindre klassiker under Medeltidsveckan. Succén var given redan det första året med över 800 fyndsugna människor på plats.
En nyhet för i år är att loppisen flyttat till S:t Nicolai kyrkoruin, efter att det populära arrangemanget till slut växt ur den tidigare platsen S:t Lars. Trots alla år finns fortfarande oron över besökssiffrorna kvar, berättar Staffan Furå.
– Varje år frågar jag mig själv om det verkligen är någon som kommer att komma. Men idag var kön lång redan innan vi öppnat. År 2018 hade vi till och med en som tältade för att få bra plats i kön.
Loppmarknaden fokuserar på perioden mellan svensk vikingatid fram till 1500-talet. Saker tillverkade i mer nutida material som plast är inte tillåtna, och inte heller företag bland borden. Fokuset är i stället på privatpersoner som säljer handarbeten eller medeltidsinspirerade ting som inte längre kommer till användning hemma.
Några som tagit sig till ruinen är Christofer Papinski från Västerås med barnen Ronja, tre år, och Felix, fem år. Flytten till S:t Nicolai är faktiskt anledningen till att familjen sätter sin fot på loppisen för första gången, trots fyra tidigare besök på Medeltidsveckan.
– Vi har sett loppisen tidigare år vid S:t Lars kyrkoruin, men då har det varit långa köer och trångt. Nu kom vi hit och har redan köpt lite smågrejer.
Femåriga Felix Papinski med systern Ronja är båda tidsenligt klädda och mäkta imponerande av ruinen, även om Felix har sina tvivel.
– Byggnaden har rasat, ska de inte bygga upp den igen?
Staffan Furå blir alltid förvånad över att fyndsugna dyker upp till Medeltidsloppisen – vanligtvis landar besöksantalet på runt 800-900 personer.
Tidigare år har Medeltidsveckan fått kritik för sina besöksband, men Medeltidsloppisen är öppen för vem som helst. Så kommer det att vara även i fortsättningen, enligt arrangören Staffan Furå.
– Jag tycker att det är besökarna som gör Medeltidsveckan, och loppisen är mitt sätt att göra någonting för andra.
Blir det ytterligare tolv år?
– Förhoppningsvis. Men jag har hört rykten om att det ska vara lika stort som Trix och det hoppas jag inte, för då är vi uppe i 6 000 besökare. Den blir lite tungrodd, säger han med ett skratt.
Lena Rockberg arbetar som volontär på årets festival. På loppisen stod hon i dörren och välkomnade besökarna in i ruinen. "Jag skulle säga att det är mycket roligare att jobba som volontär än att vara besökare!" säger hon.
Ruinen har inte tak, vilket tack och lov inte blev ett problem för årets upplaga av Medeltidsloppisen.
Det är första gången som Medeltidsloppisen anordnas i S:t Nicolai kyrkoruin, och responsen var positiv från både besökare och försäljare.
Vid ett bord står Victoria Larsson från Karlstad med graverade väskor. Hon hittade sin nisch med isländska skyddsrunor efter att ha läst "Sagan om Isfolket" av Margit Sandemo.
Endast prylar i tidstypiska material är tillåtna på Medeltidsloppisen – plast- eller latexintresserade besökare får leta någon annanstans.