Stefan Johansson, avdelningschef för publik verksamhet på Gotlands Museum.
Den 24 november 1944 torpederades passagerarfartyget S/S Hansa utanför Gotland av en sovjetisk ubåt och sjönk inom loppet av en minut. En tragedi som skakade hela Sverige under lång tid, men i dag, 80 år senare, finns det en stor kunskapslucka och ett glapp till framför allt yngre generationer.
– De som är äldre och kanske var med på den tiden vet oftast väldigt mycket om Hansa men två generationer bort så är det i stället väldigt få som ens känner till att den ägt rum, berättar Stefan Johansson, avdelningschef på Gotlands Museum som jobbat med den utställning om Hansakatastrofen som snart ska öppnas i Fornsalens lokaler.
Han säger att utställningen är en stor satsning från museets sida, och att den redan fått en hel del uppmärksamhet från både riksmedia och myndigheter.
– Särskilt med tanke på det säkerhetsläge som vi har i dag i Östersjön. Man kan göra kopplingar till hur det var i slutet av 1944, något vi inte gör i den här enskilda utställningen. Den handlar om Hansakatastrofen, men parallellen till läget i dag finns ju där.
Lars Almgård Kruthof och Jakob Ringbom.
Det har blivit en del böcker om Hansakatastrofen under åren. För varje ny utgåva har bilden av vad som hände Gotlandsbolagets fartyg blivit tydligare.
Vraket efter S/S Hansa, som ligger på 100 meters djup 44 kilometer norr om Visby, hittades 1988. I utställningen S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof, skapas en dramatisk berättelse – allt uppbyggt på det mångåriga forskningsarbetet av gotlänningarna Lars Almgård Kruthof och Jakob Ringbom.
Huvudsyftet är att sätta ljus på en mörk händelse i både den gotländska och svenska historien. Men också att lyfta fram fartyget och människorna. Endast två personer blev räddade och överlevde Hansas förlisning. En av dem var andre styrman ombord född i Visby och den andra fanns bland passagerarna, en man som dock var sjökapten till yrket.
– Man får ta del av deras historia genom bilder och berättelser som lämnats av anhöriga. Men det kommer också att finnas något i utställningen som symboliserar samtliga av dem vars liv inte gickatt rädda, totalt var det ju 84 människor som dog den dagen,säger Stefan Johansson.
Det nygifta paret Anne-Maj (Majen) och Nils Johansson omkom i katastrofen. De var på väg hem efter en bröllopsresa i Värmland.
Han tror också att många har en anknytning till katastrofen, med berättelser från äldre släktingar som upplevde den turbulenta tiden vid andra världskrigets slutskede.
– Min pappas farbror, som vi alltid kallade farbror Bertil, jobbade som lärare i Gammelgarn skola under tidigt 1940-tal och pendlade en tid för jobb på fastlandet. Jag har fått berättat för mig att han valde vid ett tillfälle hellre valde flyget av säkerhetsskäl, då det upplevdes som mer osäkert att ta sig med båt till fastlandet under krigsåren, berättar Stefan Johansson.
Utställningen beskrivs som unik då den samlar en rad föremål på samma plats, för första gången. Det är bärgade föremål från fartyget både invändigt och utvändigt, men också granatsplitter, som har lånats in från olika håll.
Skeppsur, SS Hansa.
En bit av relingen som bärgats från S/S Hansa.
Stor vikt har också lagts vid ny teknik och olika slags simuleringar för att bredda upplevelsen och tillgängligheten för besökarna. Ett exempel är en 3D-modell och animering som besökaren själv kan styra för att ta en virtuell tur på och i skeppet.
Bild från tidigare reportage om Hansa och skapandet av en 3D-modell av fartyget.
– Alla vill inte läsa en lång informationstext och på det här sättet kan vi nå fler, som kanske vill ta del av utställningen med andra sinnen, säger Stefan Johansson.
Utställningen öppnar 15 juni på Fornsalen i Visby och är ett samarbetsprojekt. Utöver tidigare nämnda aktörer har bland andra Rederi AB Gotland och Stiftelsen Voice of the Ocean (VOTO) varit bidragande.