Den utmärkta flyktvägen på kvällen 6 juli, när en kriminalteknisk undersökning genomfördes vid brottsplatsen precis utanför Donners hotells uteservering.
Rättegångens tredje dag började med ett genomgång av den rättspsykiatriska undersökningen av Theodor Engström, vilket skedde bakom lyckta dörrar. Därefter började vittnesförhören med polisen Andreas Gran, som var en av dem som var först vid brottsplatsen 6 juli.
– Jag satt längst bak i polisbussen på Hamnplan och väntade på kollegor som skulle hämta mat. Då kom en kvinna fram till polisbussen och säger att någon har blivit knivhuggen på Donners plats, berättade han, som därefter sprang så fort han kunde i trängseln.
När två personer pekade upp mot Volters gränd såg han en mörkt klädd person som låg på marken. Först trodde han att det var offret, men det visade sig vara gärningsmannen.
– Då går jag från att försöka vårda någon till att gripa. Jag blir nästan lättad, för det är någonting jag är van vid. Så då sätter jag ett ganska hårt knä i bröstet på honom. Han rör armarna lite, men det är egentligen ingen kamp.
Först när poliserna vänder på honom får de syn på ryggsäcken.
– Shit, det här är en bomb, sa vittnet att han tänkte och därefter kom insatsstyrkan.
Nästa vittne var med på länk och berättade om ett tidigare skede i händelseförloppet. Han var en av restauranggästerna på Donners hotells uteservering under den aktuella dagen. Därifrån såg han hur Ing-Marie Wieselgren stannade när hon mötte Theodor Engström och att han gjorde ett utfall.
– Han hugger mig! Han hugger mig!, berättade vittnet att Ing-Marie Wieselgren ska ha skrikit, innan hon tog sig för bröstet och föll till marken.
Nästa vittne som kallades in till rättssalen hade varit på samma uteservering och även hon hade sett mordet. Mannen som kom in för att vittna efter henne hade suttit vid samma bord och ingripit när han hade hört offrets rop på hjälp.
– Jag hoppar över räcket runt uteserveringen och ser då på marken små blodstänk på kullerstenen, berättade han.
Vittnet fick syn på Lasse Reuterberg som kom uppifrån Volters gränd.
– Då skrek jag: ”Stoppa honom, stanna honom!”, sa vittnet.
Det var då Lasse Reuterberg knuffade in den flyende gärningsmannen i väggen och vittnet sprang fram och sa åt honom att ligga kvar.
– Jag blev själv förvånad över att han lyssnade och var så medgörlig. Att han gjorde som jag önskade. Det kändes inte som att han hade några större ambitioner att göra något annat, sa vittnet.
I rättssalen kallades Lasse Reuterberg in som nästa vittne och redogjorde för sitt agerande när han hade hört det tidigare vittnet skrika.
– Då ser jag en man komma springande mot mig och min första spontana tanke var att det var en väskryckare. Och jag tänkte att väskryckare ska vi inte ha i Almedalen och jag gav honom en tackling helt enkelt, sa han.
Teckning från rättegången mot Theodor Engström som åtalats för terrorbrott under Almedalsveckan 2022. Han fanns på plats under fredagen, men hördes inte. Här sitter han med sin advokat Staffan Fredriksson.
Dagens sista vittnesförhör var med en läkare som också hade varit på uteserveringen intill mordplatsen. Inför rätten berättade han om offrets skador och hur han hade försökt rädda Ing-Marie Wieselgrens liv.
– Ett skärsår i ansiktet, ett ovanför hjärtat och en avvärjningsskada på armen. Eftersom personen var medvetslös ber jag min kollega hålla tryck över bröstet och jag kontrollerar andningen och ger henne några inblåsningar, sa han.
Åklagaren frågade vad de gjorde när pulsen försvann.
– Polisen kom och eftersom det inte fanns någon puls så hjälper inte hjärtkompressioner, det sade jag till polisen. Men han svarade: ”det vet man aldrig, och gjorde det ändå”, sa läkaren.
Åklagaren vill veta om vittnet fick kontakt med Ing-Marie Wieselgren.
– Nej hon var inte vid medvetande vid något tillfälle och det fanns också en blickstillhet.