September
Det olösta mordet på den då 46-åriga nattportiern Christina Olofsson på Wisby hotell i december 1996, i folkmun kallat hotellmordet, är sannolikt Gotlands mest uppmärksammade kriminalfall i modern tid. Sedan mordet skedde den 12 december för 27 år sedan har det skrivits mängder av artiklar om händelsen, och det har lagts tusentals timmar på polisutredningen. Någon mördare har dock ännu inte kunnat identifieras.
Sedan 2017 ligger fallet hos polisens kalla fall-grupp i Stockholm, och i september tidigare i år rapporterade Helagotland att utredningen skulle väckas till liv igen efter en tids stiltje. I artikeln hänvisades till nyhetsmagasinet Horisont som rapporterat om att åklagare Susanne Wihlborg nyligen haft ett möte med kalla fall-gruppen.
Nu berättar Susanne Wihlborg, som lett förundersökningen sedan år 2001, vad som hänt sedan dess, och hon förklarar också varför utredningen under en period låg i dvala.
– Utredningen har aldrig varit nedlagd, men den var däremot inte speciellt aktiv ett tag vilket beror på en kombination av att kalla fall-gruppen inte kunde resa hit som de ville under pandemin och att själva gruppen minimerats utifrån situationen i Stockholm där all personal behövs till att utreda gängskjutningarna, säger hon.
Sedan det där mötet i september har inte speciellt mycket konkret hänt i själva utredningen, men Wihlborg säger att det pågår en del arbete med tekniska analyser.
– Det finns en del saker som det inte har tittats på förut i och med att det finns saker man kan göra tekniskt i dag som man inte kunde göra 1996. Det som är svårt är dock att för varje undersökning man gör så förstör man också bevis, så det måste man hela tiden ha i åtanke.
Efter nyår är det planerat att Marianne Anell, huvudutredare för hotellmordet på kalla fall-gruppen, ska komma till Gotland. Då ska man göra en plan för hur arbetet ska läggas upp framöver. Enligt Susanne Wihlborg ska det både göras nya topsningar och hållas nya förhör.
– Dels är det personer som är topsade sedan tidigare, men där det finns ny teknik som gör att vi vill topsa dessa igen, och dels har det kommit nya tips som vi vill följa upp med nya topsningar och förhör.
Det har alltså gått 27 år sedan mordet, och under de åren har både utredare och åklagare vid upprepade tillfällen sagt att de tror att fallet kommer att få en lösning. När Susanne Wihlborg nu får samma fråga är hon inte längre lika optimistisk.
– Känslan var väldigt positiv i början när kalla fall-gruppen tog över. Då trodde jag att vi skulle komma till en typ av avslut, oavsett vad det avslutet skulle bli. Nu vet jag inte längre vad jag ska säga. Jag kanske bara har en dålig dag, men ju längre tiden går desto mer sjunker engagemanget, säger hon, men tillägger snabbt:
– Min förhoppning är fortfarande att vi ska kunna få en lösning på det här. Det tror jag att alla vill, speciellt jag som suttit med det här i så vanvettigt många år.
Susanne Wihlborg säger att hon fortfarande tror att det finns människor som ännu inte berättat allt de vet om mordet på Christina Olofsson.
– Jag är övertygad om att det sitter människor på Gotland som vet precis vem som har gjort det här, men som inte är beredda att berätta om det.