Nyligen gav Thomas Petersson ut boken ”Avkragad – tankar om tro, svek och förlåtelse”.
I Expressen ger han en exklusiv lång intervju om tankar kring det som hänt, om att förlora fotfästet och förnedras i offentligheten, om den personliga tragedin vilken visade sig oförenlig med ämbetet.
I två år, sedan i familjen kända otrohetsaffären briserade i offentligheten, har han dykt på djupet i sitt inre, prövat varje tanke från olika håll. När det var som tuffast har han ifrågasätt sitt eget livsval, säger han: Borde jag blivit präst över huvudtaget?
– Det handlar ju om förtroende, om att vara förebild. Det har fått mig att fundera väldigt mycket. Var jag helt fel ute när jag accepterade att ställa upp i biskopsvalet i Visby, säger han i Expressen.
Det var den 1 februari 2022 han fick beskedet från kyrkans ansvarsnämnd: ”Vi finner dig ej behörig att utöva kyrkans vigningstjänst”.
Bakgrunden är en otrohetsaffär med en tidigare kollega, vilken aldrig berörs i sak i boken. Där förekommer inte heller hustrun eller barnen. Han är inte ute efter hämnd, ingen ursäkt från någon. Bara, som titeln säger, tankar kring tro, svek och förlåtelse.
– Det som en gång var mitt allt blev ingenting. Känslan av skam var väldigt, väldigt svår. Ganska fort kom känslan att man vill stänga in sig. Och den är kopplad till just skammen, säger han i Expressen.
I ett halvår gömde han sig i biskopsgården, ensamheten var monumental. De bästa kvällarna var de med regn och blåst, få andra var utomhus och det var helt okej att dra ner luvan.
Thomas Petersson har tillsammans med familjen sedan en tid lämnat Gotland för ett anonymt liv på Kungsholmen i Stockholm.
Från att vara chef över flera hundra till att vara arbetslös och inte få de jobb han söker. I lägenheten har han arbetat med den bok som just givits ut och som på sina håll fått svidande kritik för att inte skingra dimman.
Även om kragen är av liksom biskopsringen finns fortfarande vigselringen på hans finger. Allt har prövats, inte minst under en fjällvandring tillsammans. Äktenskapet bestod, löftena förnyades.
Han säger, i intervjun med Expressen, att livskrisen och livsomställningen sitter djupt i honom och att han inte trodde han skulle känna som han gör nu när saker kommer upp igen, och syftar på synpunkter som nått honom sedan boken givits ut. Han gjorde fel, "inget snack", men kommentarerna går rakt in i honom.
Lika smärtsam som själva avkragningen och den offentliga förnedringen är det faktum att tidigare vänner inte ville vara vänner längre.
Vissa hörde av sig med medmänsklighet som fokus, andra som varit nära vända honom ryggen.
Han har upplevt anonyma personer som haft för avsikt att trycka ner och skada. Brev där det stått ”dränk dig” och ”du är en ulv i fårakläder”.
Nu försöker han se framåt, det är en stor del av vad hans berättelse handlar om. Hur går man vidare? Är man värd någonting? Hur kan ett förlorat förtroende återfås?
Han längtar efter att någon gång få fortsätta arbeta inom kyrkan, att vara behövd. Identiteten är alltjämt att vara präst, att få predika, fira nattvard, döpa och viga.
– Men tiden måste vara mogen för mig. Och för kyrkan. Jag tror det handlar om en försoningsprocess, säger Thomas Petersson, tidigare biskop i Visby stift, till Expressen.
"Avkragat – tankar om tro, svek och förlåtelse" är skriven tillsammans med journalisten Claes de Faire och utgiven på Kaunitz-Olsson förlag.