9-åriga flickan tvingas bo i en grotta

När de inte trodde att situationen kunde bli värre blev den just det. För några veckor sedan flyttade "Guldkråkans" familj från källaren i Afghanistan till en grotta i bergen.

Foto: Montage

FLICKANS EGNA BILDER FRÅN KRIGET2018-12-22 08:00

I augusti skrev Helagotland.se för första gången om den nioåriga flickan som på Gotland går under namnet "Guldkråkan". Då befann hon sig i en källare mitt i krigets Afghanistan. Båda hennes skolor hade bombats av talibaner och ingen i familjen vågade gå ut på de osäkra gatorna.

– Det här är ett litet barn som rapporterar från kriget, vilket är helt absurt egentligen. Den här lilla 9-åringen skriver om kriget hem till mig, där jag sitter i världens fredligaste land, berättade Eva Hållsten, som kommit att bli Guldkråkans "Sverigemamma".

LÄS MER: "Hon frågar när hon får komma hem igen"

Det var under den stora flyktingkatastrofen 2015 som Guldkråkan kom till asylboendet Björklunda i Burgsvik tillsammans med sin pappa. Där acklimatiserade de sig snabbt och fann många kära vänner i trakten. Men trots att de, enligt Eva Hållsten, hade starka asylskäl utvisades de till Afghanistan i januari i år. Sedan dess har Guldkråkan haft kontinuerlig kontakt med sin Sverigemamma.

– Afghanistan har blivit farligare och farligare, säger Eva Hållsten.

Som om inte kriget vore nog är både hennes föräldrar sjuka.

– Guldkråkan har skickat bilder på mamman där hon ligger på golvet i en uppsjö av mediciner med dropp, säger Eva Hållsten.

Trots sjukdom begav sig Guldkråkans pappa för ett tag sedan ut på jakt efter en ny plats att bo på. Källaren i Ghazni hade blivit för osäker. För att komma i någorlunda trygghet valde de att flytta upp i bergen i den afghanska provinsen Daikondi. Där bor de sedan några veckor tillbaka i en grotta i den steniga öknen.

– Det ser inte ut som något annat, säger Eva Hållsten.

Hur mår Guldkråkan i dag?

– Hon mår förhållandevis bra. Hon är alltid glad när hon ringer mig. Nu har de lite större frihet, de vågar gå ut. Men hon saknar skolan och vill att jag ska skicka böcker. Deras enda möjlighet att överleva är om jag skickar pengar, säger Eva Hållsten.

Mitt i all misär lever fortfarande hoppet om att en dag kunna återförenas på Gotland.

– Det skulle vara om de kunde komma hit genom arbetskraftsinvandring. Men det är svårt, pappan är fortfarande analfabet och kan ingen svenska. Oavsett vad har han lovat mig att Guldkråkan ska fortsätta få i skolan och utbilda sig, säger Eva Hållsten och fortsätter:

– Och jag har gett dem löftet att alltid bry mig om dem.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!