Erik ”Eka” Jonsson har som synes samlat på sig en hel del priser genom årens lopp. Fotboll, ishockey och bandy var favoritsporterna.
Största ögonblicken när han funderar på åren som gått?
– Det var nog när det kanadensiska ishockeylaget Drummondville var på besök 1967 och spelade match här på vår utomhusrink, då var det 2 800 åskådare på plats. Eller kanske var det när jag som domarbas fick hälsa på den berömde ryske coachen Viktor Tichonov och den väldige backen Aleksandr Ragulin under ishockey-VM i Stockholm 1989.
Han har många häftiga minnen, ”Eka”.
Minnen som också tydligt syns när vi träffas i villan på Kungsgårdsallén några stenkast från Lärkparken där han i unga år spelat så många fotbollsmatcher. Överallt på väggar och hyllor finns pokaler, medaljer, diplom och andra priser som vittnar om otaliga framgångar.
Vi som är ungefär jämngamla med ”Eka” minns honom mest som en stabil och orädd fotbollsmålvakt och som en viktig kugge och Roma IF:s suveräna ishockeylag på 60- och 70-talen.
Själv minns jag en junior-DM-final i ishockey på Gutavallen i början på 60-talet. Mitt Wisby IF mot Roma IF. Själv spelade jag en roll som utfyllnad i Wisby IF:s tredjekedja. När jag äntligen fick pucken och en chans att avancera mot mål var den kraftfulle Eka där med en klockren och tuff höfttackling. Jag flög som en vante genom luften och var inte särskilt effektiv resten av den matchen.
– Min spelstil var väl rätt mycket kroppskontakt, minns Eka. Tror jag också åkte på en 5-minuters utvisning i den där juniorfinalen.
Nåja, det viktigaste – vi i Wisby IF blev distriktsmästare. Seger med 3–0!
Det var ändå fotbollen som banade väg för ”Eka”. Börje Svensson hette skolläraren i Roma, även en riktig eldsjäl och pådrivare när det gällde sport.
– Han delade upp oss ungar här i Roma i olika lag. Jag spelade i ”Norra Vallgärdet”. Minns att jag fick rakvatten i pris som bäste målvakt. Jag var sju eller åtta år då och vad skulle jag med rakvatten till…?
Karriären tog fart, blott 14 år gammal gjorde han debut i Romas juniorlag och första A-lagsmatchen kom 1961 mot Vänge.
Just derbymatcherna mot Vänge och Dalhem återkommer Eka ofta till under vår träff. De var liksom höjdpunkterna. Speciellt förstås när Roma fick med sig alla poängen. Som i vårmatchen 1975 mot Dalhem.
– Dalhem ledde med 3–0, men vi vände och vann med 4–3. Dick Andersson gjorde tre av målen.
Vi hoppar framåt i tiden. När Eka 39 år gammal i all hast kallades in att vakta målet mot Vänge. Underläge med 0-2 vändes till seger 3–2.
– Tänk att i min sista match få vara med om att besegra Vänge som vi förlorat så många gånger mot.
Derbymatcherna mot Dalhem minns ”Eka” väldigt väl. Här 1975 i närkamp med Dalhems vasse målskytt Lasse Smedberg där Dalhem vann med 4-0.
Derbymatcherna mot Vänge och Dalhem i alla ära, men vi ska inte glömma DM-finalen 1970 och tre års spel i Stockholms-fyran. I DM-finalen 1970 (två matcher) mot Hoburg skaffade sig Roma ett utmärkt grepp om titeln genom seger med 2–1 i första matchen i Burgsvik.
– Men returmatchen på Gutavallen vann Hoburg med 3–1. Minns att vi fick en spelare utvisad då. Inte alls roligt.
”Eka” kallar även 2–2-matchen mot Gustavsberg i division 4 Stockholm för en ”svart historia”.
– Vi ledde med 2–1 och tio minuter av matchen var kvar. Jag rusar ut och fäller en motståndare, de får straff och matchen slutar 2–2. Då kände jag mig som en svikare. Jag rusade kanske ut från målet lite för ofta…
Under de framgångsrikaste åren var Eka bland Gotlands tre-fyra bästa målvakter. Fanns med i dåtidens matcher mellan UK (Uttagningskommittén) och Pressens lag och blev också uttagen som reserv i Gotlandslaget.
Erik ”Eka” Jonsson (mitten) har spelat i flera olika kedjor i Roma IF, här med Sivert Hallgren (till vänster) och Lars-Erik ”Lasseman” Larsson.
Därmed över till ishockeyn. Blott 15 år gammal knep ”Eka” sin första seniortitel. På den tiden spelades både stora och lilla DM.
– Det var någon i Roma som var borta så jag fick hoppa in. Vi vann i alla fall den där finalen i lilla DM mot Hablingbo.
I ishockey nådde Eka division 2 som på den tiden var landets näst högsta serie. Storhetstiden inföll i slutet på 60-talet då Eka bildade kedja med bröderna Ljunggren, Erland och Kurt. En stark formation i såväl klubblaget som det gotländska landskapslaget.
– Jag gjorde ett 30-tal matcher i tvåan och fick också vara med i åtta landskapsmatcher mot Blekinge, Småland och Uppland.
”Eka” kan inte nog poängtera vad Olle Norman betydde får såväl Roma IF som för gotländsk ishockey i stort. Ni som inte vet, Olle Norman var ledaren, eldsjälen och ”allt i allon” som såg till att Roma IF blev den ledande gotländska klubben i ishockey och även bjöd in lag från Sovjet, Kanada, Tjeckoslovakien och Kina för matcher på Klostervallen.
– En av öns största idrottsledare genom tiderna, anser Eka.
Eka – kapten på A7 i det militära – drog minsann också sitt strå till stacken och bidrog till flera klassvärvningar. Trion Christer Andersson, Kjell Larsson och Kenneth Hedström gjorde alla sin värnplikt på Gotland och här fanns kapten Jonsson med på ett hörn och såg till att klubbadressen blev den rätta.
Eka minns också när Olle Norman skickade Eka till Follingbo för att få Stig Hejdenberg att skriva på för Roma. Eka berättar:
– Då säger Stigs pappa plötsligt: ”Ska ni inte ha den här grabben också”?
Grabben var Stigs yngre bror Owe som också blev en stor profil i Roma och även ordförande i Gotlands Ishockeyförbund.
Från fotbollen minns ”Eka” gärna matcher där Roma legat under och vänt till seger. Så också i ishockey. I en match mot Väsby låg Roma under med 1–6 efter en period, vände och vann med 8–7.
Numera är det hundsport som gäller för ”Eka” Jonsson. Hunden Hellvi är en trogen följeslagare.
Förr i tiden spelades det också DM i bandy, bland annat på en bassäng intill Sockerbruket i Roma och på den yta på Gutavallen som numera av någon underlig anledning fungerar som parkeringsplats. Roma har, enligt Ekas noggranna statistik, elva DM-titlar i bandy. ”Eka” har bidragit vid nio tillfällen.
– Vete tusan om inte det allra roligaste var att spela en bandymatch på naturis en solig söndag förmiddag.
Efter den aktiva tiden som spelare ägnade sig Eka en hel del åt att döma - både fotboll och ishockey. Längst nådde han i ishockey där han dömde division 2.
– Eftersom jag spelat så mycket själv hade jag nog rätt bra spelförståelse.
Han avancerade till domarbas för mellersta Sverige, blev riksinstruktör och fick som sagt träffa storheter som ryske coachen Viktor Tichonov.
Slutligen, jakt och hundar – där Eka fortfarande är i allra högsta grad aktiv. Hör egentligen inte hemma här på sportsidorna. Här finns meriter som inte går av för hackor. SM-guld med drivande hund på hare för att nämna något. Håll utgick i spalterna – ”Eka” Jonsson och hans hundar har ännu inte tävlat färdigt.